hopelosthead

Linus: Tack för att jag fick komma och fira! Jag har nu ändrat i inlägget för att få med fler saker, dock inte "så mycket sämre". Det fanns inte så mycket att säga om det, märkte jag. Fint med jättelånga kommentarer och jag peppar låt snaaart! /Glaskvinnan <3

 

Rubriken makar faktiskt mer sense än man kan tro, och är föreslagen av Robert märkligt nog. För att förklara den, här är inläggets första mening: Igår när jag slutat blogga pratade jag med Christopher och vi bestämde spontant att han skulle komma hit.

 

Såg ni? Såååg ni? Ja, motherfuckers, nu är det 2016 och jag är tillräckligt säker för att inte behöva benämna honom som en Disneyprinsessa. Han ska få heta sitt riktiga namn här i bloggen. Jag kommer väl fortfarande säga Plockahontas ibland men under skrivandet av listan kände jag bara: Nej, nu är jag fan klar med det här. Så, så blir det. (Not that you guys give a shit.)

 

Så, för att återgå. Han kom hit och det blev en lång natt. Vi pratade om en massa superseriösa saker så som antisociala människor, minnen jag kämpar med, människor utan respekt, psykiska självskadebeteenden...ja ni förstår grejen. Men det var väldigt fint och han är väldigt bra. Om ni missat det.

 

Idag stapplade vi upp, basically. Jag gick till Viva och åt lunch med pappa, vilket var mycket trevligt. han berättade om en jättemärklig tvserie han sett och jag chockades av musikblandningen de hade. Gleelåtar och Nelly Furtado och jag vet inte allt. Personalen chockades mest av att de hade kunder. Vi åkte och handlade med Syster som köpte upp hela affären kändes det som och nu är jag hemma. Tar en Melissa Horn och cola-paus innan kvällen börjar. Hejdå med er.