hopelosthead

2016, alltså. Det var som fan. Och jag lyckades inte blogga på nyårsdagen för midnatt hände. Det är i och för sig nästan bra, för då är året liksom på väg åt rätt håll. Med en midnattsbloggning, menar jag.

 

Igår (...well) var det ju alltså nyår. Jag firade hos Karl med några av hans vänner (däribland Jeanette och Marie <3). Folk pratade om sydamerika, Adele och sina högstadie-musiksmaker och sen blev vi alla överlistade av en anka (Karl-språk för att vi åt anka). Karl höll ett märkligt tal (för allt han gör är ganska märkligt), som innehöll meningen "Det bästa med det här sällskapet är att ingen lyssnar på någon annan." True that. Under middagen pratade jag med Jenny (som jag inte träffat innan men som jag hört mycket om) om att tycka synd om sig själv, att hon är "tuff i de blindas värld" och annat. Hon gjorde sig själv (omedvetet) populär genom att mata mig med kroketter och fläta mitt hår. Det är det som krävs, så ni vet. Kan ha sagt "2016 ska jag sluta med gitarrister och börja med flickor med kroketter!" Har eventuellt aldrig stått för någonting mindre än just det. Visor sjöngs, samtal fortsatte och jag hade en trevlig tid.

 

Vi gick såklart ut och tittade på raketer och hade ett klassiskt tolvslag. Efter det var det intensiv musiklyssning som gällde och till och med jag föreslog en låt. Jag hann dricka bayleys eller något liknande (Karl såg att jag inte var på mitt bästa humör och bad mig därför hjälpa till att hälla upp den, eller snarare ta fram glas...av någon anledning är det väldigt fint), prata med Karls bror om existens och ha bra tider. Sen åkte jag hem. Och idag...meh. Det var ingen bra dag alls. Och då var jag inte ens bakis, utan bara ledsen och otrygg och kall. Men imorgon (idag) blir myyyycket bättre! Så hejdå och gott nytt år igen!