hopelosthead

Ok det där var en kommentar på att hur mycket jag än solar och hur röd jag än blir får jag liksom aldrig legit färg. Och det måste man tydligen ha. bjebb bjebb säger jag om det. men vet ni? jag är i Sverige! Wiiii! Vi åkte hem igår och det gick ganska smärtfritt, förutom att tåget till Lund tog en miljon år.

Pappa: Vad heter det här tåget?

Syster: Tåget...mot...Lund.

Bra Syster lilla. Men det är inte lätt att vara hon, speciellt efter historien med koftan. Så här: Det var svinvarmt överalltallt, men så fort det var skugga började Syster med sin eviga refräng "det är lite kyligt, nu skulle man ha en kofta!" Så hennes kofta blev legendarisk och tjatad om i hela världen. Tills hon på riktigt glömde den i hyrbilen när vi lämnade in den. Super sad stuff! Hon var jätteledsen faktiskt. :( Men jag är hemma! Jag har tvättat klänningar och läst på balkongen och sen kom Christopher! vi körde runt och tittade på månen och pratade, och sen kom vi hem och inget viktigt hände. han sover. Vem kunde anat...jag försöker vara tålmodig. Det går sådär. Oj vilket livs-statement det där blev. I'm uncomfortable, hejdå.