hopelosthead

Idag efter att jag bloggat (och väckt Christopher i en miljon år samt haft bra morgon i en miljon år till) träffade jag officiellt min nya ledsagare, Filippa, för första gången. Jag hade ju träffat henne på lss tidigare men inte på riktigt så att säga. Och det var verkligen en fullträff! Jag skrattade jättemycket, hon skrattade jättemycket, när händer det ens? Vi fikade på stadsparkscafféet och jag åt en jättegod chokladkaka medan hon åt den äckligaste kokostoppen hon ätit i sitt liv. Det ska ju inte vara rättvist liksom. Hon hävdade att inpackade sugrör var oerhört viktigt, jag lovprisade sniglar (särskilt min vinbärssnäcka Jonas som jag hade när jag var liten, rip <3), vi bondade över nästan-förhållanden, hon blev helt upprymd över att jag dejtar en lärare (att jag förklarade att han aldrig varit min lärare hjälpte liksom inte) och allt från busstanter till restaurangetikett avhandlades. Hon är helt enkelt bra! Jag har nog saknat att ha en ledsagare, faktiskt. inser nu att det nog kan vara något jag behöver ibland. Hade liksom...glömt vad det innebar, tror jag? Inte överdrivet smart, men ja. Hursomhelst, ikväll har jag mest suttit här. Druckit äcklig äppeldryck och lyssnat på allt från Kanye West till Barbra Streisand. Som man gör. men nu tänkte jag somna, faktiskt. God natt.