hopelosthead

...jag vill mest gråta. "Vad otacksam hon ääär!" "men va du har ju semester?" kanske ni tänker. Och jag uppskattar verkligen tiden här. Att äta anka med potatismos ("anka är min favoriiit!"). Att råka hamna på en fancy restaurang på vägen till dagens hotell. Att ligga vid poolen. Att bada och skratta med syster. Att spela en massa kanasta som ju faktiskt är typ det bästa jag vet någonsin.

 

Men. Men men men. Mitt album blir antagligen inte klart i tid. Jag är så stressad att jag går sönder. Det kommer ikapp mig att jag har slösat två år av mitt liv på meningslösa kurser som jag inte har kunnat (viljat?) slutföra. Mitt i poolen börjar vi plötsligt diskutera hur jag ska ha råd att leva i höst. De är besvikna på mig. jag är besviken på mig. Och så finns det beslut jag måste fatta, antagligen ganska snart, och jag kan inte det går inte allt måste ordna sig allt ordnar sig de fakto inte. Jag vill hem, blir så fucking trött på att resa. Vill aldrig tänka på album, utbildning, kärleksrelationer eller livet igen. Jag har dessvärre inte jättemycket val. Livet händer oavsett vad man gör. Nästan oavsett, men ändå. Jag vet inte hur de tska gå till jag gör verkligen inte det. imorgon ska jag sola och poola. Brände upp halva kroppen idag. Det är rimligt ändå. God natt.