hopelosthead

Mycket hönor i rubrikerna nowadays. Hönor är det nya kalkoner, ni gillar det. Ok ni kommer kanske inte ihåg kalkonrubrikerna men de pågick för tre år sen.

 

Men aaanyway igår firade vi mina (våra) framgångar! Jag, mamma, Syster och Benjamin (som var stand-in för pappa) träffades i stan och åt på pintxos. Det skålades i bubbel för alla våra framgångar (författarskolan för mig, skatterätten för Syster, nästan examen för Benjamin och att inte lägga sig under ett bord på jobbet för mamma) och jag läste min första dikt för alla. Fast jag glömde en av raderna. Av fyra. Sämst. Pintxos är så charmigt, för det är jättesmå rätter fast inte tapas, typ. "Allt är litet!" ropade Syster lyckligt. Servitören tog offence. Och man slipper beställa utan måste bara skriva på en lista! Ultimat för att inte ha matångest, ju! Vi fick in oliver i en jättefin burk, enligt de andra, och jag tyckte att de skulle fråga om de fick den. (Side note: När jag var liten bad jag en gång att få såsskålen på en restaurang. Jag fick den.) Fast sen spillde Benjamin en massa olja över bordet, så vi hade inte så mycket good will. Sen fick vi våra smårätter! i olika omgångar, men ändå. Jag åt en miniburgare som var helt ok, en smaklös torsktaco, pommes med aioli (<3 <3) och förvånansvärt fantastiska pilgrimsmusslor i spektakulär panering och med lövly dippa. Otippat eftersom jag bara tog dem för att vara äventyrlig. Jag vågade dessutom be om ett annat vin när jag beställde mitt andra glas, för att det första inte smakade något. Någonstans där började jag och Syster sjunga gamla barndomslåtar. Till exempel sander och gander, som ni inte vet vad det är. Se: Rubriken. Vi sjöng också paddlåten, filmat av mamma. En sån kväll. Vi åt efterrätt (gott det med, poäng Sverige) och sen följde mamma mig hem genom stan för att min buss kom om en miljon år. Och för att jag var full. Bevis 1 på detta: Jag började fyllehicka och sjöng såklart Kanye west för att bli av med den. Det funkade as Always. Bevis 2: Mamma lät mig inte låsa upp dörren själv. Bevis 3: Jag såg ett klipp när jag kom hem med en cover, tänkte "woooow vilken mashup!", men så var det bara en låt. Jag mashade den i huvudet. What?

 

Men sent på kvällen kom Christopher med substitut-champagne (äppelcider aka godare än champagne) och värme och gratulationer. Fast vi gick och la oss ungefär direkt, efter att han upplyst mig om att det är en social aktivitet att borsta tänderna. man måste göra det med konstiga dialekter. Över lag en viktigt natt som jag kommer komma ihåg. Enough said. Nu måste jag springa ut! This Always happens.