hopelosthead

Igår kom Christopher hit. med mat! Mycket uppskattat for the record. Han började dessutom med att städa mitt kök, för det var tydligen alldeles obeboeligt. (My Words, not his.) Han lagade mat och vi diskuterade filosofi. Jag diskuterade! Utan att behandlas/framstå som en idiot! Wooohooo! Vi drack gott vin och världen var en lugn och avslappnad plats.

 

Vi försökte sova, men det blev inte jättemycket sovande för vi var båda mitt-i-natten-peppade. Vi pratade istället om musikaler, hur man skriver hitlåtar (han hävdar att han kan skriva en på tre timmar), klättring (se: rubriken) och lite allt möjligt. Mest var vi bara nära. Det behövde vi. Verkligen. Han är bäst av alla. Även fast han inte har varit i London (!) och att han inte gillar wicked (!) och andra sorgliga saker som det. Jag ska göra något åt saken. Eller ja. Wicked kan ju bli svårt. Men ändå. Nu ska jag alldeles snart åka iväg på dagens strapatser. Strapatser? Var kommer det ordet ifrån?