hopelosthead

Så vi ska skriva ett riktigt inlägg om gårdagen också. Eller jag. men ändå. Den började traditionsenligt med långfredagsbrunch med familjen, nu även inkluderande mormor och Benjamin. Vi åt alldeles för mycket som vanligt, "satte till oss" (som mormor sa) och livet var brunchigt och bra. och när vi lämnade restaurangen fick vi, som vanligt, den första ledtråden till årets äggjakt! Som vi aldrig blir för stora för, av den enkla anledningen att vi inte gjorde det när vi var små. Så vi (nu jag och syster och Benjamin) började leta. Jakten ledde oss till mejeriet, hem till mig och sen till alla möjliga ställen himma. Som upp på vinden, till sidorna i en bok och ut i boden. Jag blandade ihop barn och dvärjar, som man gör, och allt var påskigt och bra. Vi spelade besservisser (jag kan inte stava det) och vi märkte att allt hände år 2009. For some reason.

 

Efter lite deeptalk och Gilmore Girls med mamma gick vi alla till mormor för sedvanlig laxmiddag. Laxen var stor som vanligt och mormor var märklig. Därav ordet i rubriken, som Benjamin i princip blev besatt av. mest för att det störde mig. Vi tittade på gamla bilder från mammas och Cias ungdom och skrattade jättemycket åt namnet kjell-Ivan. Jag ville ha honom som rappare på en av mina skivor. Jag och Johanna (kusin alltså) pratade om viktiga saker och jag och Benjamin bestämde oss för att bli en alkis-duo när vi båda har failat allt.

 

När jag åkt hem kom Christopher hit och sov. Sov och pratade och var varm och här och inte i en telefon. Sov och lät mig bryta ihop för det behövde jag verkligen. Fanns. Det var fint. Väldigt fint. Och snart ska jag göra annat fint. Det är bra.