How will I ever get to heaven now?

Haaii!
Igår blev en fantastisk kväll! Först åkte jag him och hade grillkväll. Vi åt en massa kött och lax och trevligheter, och sen rabarberpaj för det är dags för sånt nu ju. Syster var dagen innan tentan-speedad och bestämde plötsligt att vi skulle ha musiktävling. Så vi tänkte på låtar och de andra skulle gissa. Syster gissade mest på Eye of the tiger ungefär hela tiden. Hon sjöng dessutom konstant på nästan vad som helst.
 
Sen swishade jag iväg med christopher till Helsingborg. Vad jag tycker om Helsingborg! Jag gör bara roliga saker när jag är där. Igår var det roliga att vi skulle spela på en öppen scen där! Vi mötte Karl och Pamela på puben vi skulle spela på och tittade på töntiga gitarrpojkar. Och Pamela, förstås, hon spelade också trots otroliga nerver. Men gitarrpojkarna, alltså. Jag avskyr dem. Killar som spelar gitarr och bara: jag ska spela covers precis som de lät från början och vara jävligt medioker och få ligga! Det är väl inget nytt, men...vad fan. Sen spelade vi hursomhelst. Det var mitt bästa gig på svinlängre rent sångmessigt, folk skrev om texter live, vi trevade oss igenom Marielösa versioner av låtar, vi jämförde applåder mellan Lund och helvetet och hade helt enkelt svinkul. Sen lyssnade vi på fler gitarrpojkar och sen ett mycket trevligt halmstadsband som vi totally måste bli bästisar med. Vi blev nästan det, faktiskt. En lång och märklig hemresa följde, under vilken det konstaterades att allt handlar om Karl (enligt Karl) och jag och Pamela försökte skriva en låt om att åka till höger. Sent blev det och efter en avstickare för glass föll jag och Christopher i dvala.
 
Idag har varit min vilodag. Har handlat med mamma och mormor, that's about it. Men vet ni? Vet ni vet ni? Jag har varit glad. Hela dagen! Sjukaste som hänt ok. Kan ha varit för uppvaknandet, i och för sig. <3 Nu ska jag däremot sova, tror jag. Just det, rubriken är från en dixie chicks-låt och det därför att mamma smsade imorse: "jag har dixie chicks-dag idag. Shit så bra de är!" Min mamma är bäst. Nej, sova var det. Snart åtminstone.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0