Maltes manboobs

Alltså vilken kväll det blev igår, helt plötsligt! Jag repade först med Jane Bond och vi försökte framtidsplanera och sjunga stämmor. Höjdpunkten blev dock när mamma plötsligt slutade spela och utbrasst att "det låter som att du sjunger "don't throw scones at me!"" så vi började sjunga en massa textrader om afternoon tea på olika sätt. The rits och clotted Cream och allt möjligt. Så ska det va.
 
Efter repet åkte jag till Marie! Vi åt scones (och det var inte ens min idé, haha) och lyssnade på halv-ok musik. Vi pratade om överhypade artister, ansvarslösa lärare, hur man får såra folk och lite allt möjligt. Det var fint, som ofta med henne. Jag hade dock andningssvårigheter och tänkte åka hem i tid, men så ringde Christopher och undrade om jag ville träffa honom och karl. Det ville jag, så jag åkte till Lund och vi satte oss på Botulfsbaren (det är min favoritbar...är det konstigt?). Där träffade vi några punkare, som blev våra bästisar under kvällen. Den ena råkade vi snabbt döpa om till Malte, vilket blev kvällens stående skämt. (Han heter Malte nu. Det är inget konstigt.) Vi pratade om hans än så länge fiktiva svenska punk-album och jag pratade med hans kompis om lundensiska dialekter. Han hörde att jag kom från östra torn! Like who does that? Jag berättade om att jag kunde skriva oliv, vi döpte band (se: Rubriken), anekdoter drogs och vin dracks tills baren stängde. Då gick vi genom stan för att lämna av olika människor. Sen skulle Karl och punkarna dricka felblandade White russians och det hade jag gjort nog den här helgen, så jag och Christopher åkte därifrån. Och i bilen hade han de första versionerna av några albumlåtar! Så vi åkte omkring och lyssnade på dem. Och var lyckliga. Och jag kunde andas helt normalt.
 
Idag började med en dröm om att Karl kidnappade folk, men sen förvandlades han till Linus Lindeblad. Ni vet inte vem han är. Sen hade jag uppsatshandledning och vi bestämde att jag inte ska gå upp nu utan (förhoppningsvis!) i augusti. Och vet ni? Jag mår inte dåligt. Det ordnar sig. Det *måste* ordna sig. Jag är glad och det är sommar och jag älskar att jag alltid bloggar precis innan jag ska gå någonstans. Det ska jag göra snart nemligen. Hejdå blogg.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0