hopelosthead

Det händer grejer i livet, you guys. Kommer jag berätta vad? ...Nä. Men alltså mängden stora känslouttryck i och runt mig är inte rimlig! Har hunnit storgråta i olika etapper, trösta i andra etapper, så underbart 2011 detta låter. Men det kanske är bättre nu, och vet ni varför? För igår gjorde jag det. Jag ringde vårdcentralen och sökte hjälp äntligen! Sköterskan jag pratade med var jättesnäll och lyssnade på mig. Det enda dåliga var att hon frågade "känner du dig deprimerad?" Detta tycker jag inte om. Jag är ingen läkare eller psykolog och kan alltså inte diagnostisera mig själv.

 

Men vad som är svårare är ju att förklara psykisk ohälsa för mormor. "Men du har ju Christopher! Det är väl bra?" för det är ju så det funkar. Alltså va? Men ja jag sitter väl mest här och ramblar. Snart ska jag lämna huset för fösta gången sen i tisdags. kanske på tiden, ändå. Så, vi ses...sen!