You must always know how long to stay and when to go

Och så vet man inte det. Det är inte lätt, detta liv vi lever.
 
Men vi kan prata om något annat också. Som att jag igår firade min bästa mormor som fyllde 77! Syster och Benjamin hade photoshoppat en bild med henne och Ingvar Oldsberg, vilket ju är den bästa presenten ever. Eller presanger, är det visst. Jaja. Jag fick äntligen dricka bubbel (har längtat så länge! Ni anar inte!) och sen åt vi smörgåstårta och paj och allt vad det var. Vi pratade om vem jag är döpt efter (och att ingen vet det utom jag och mamma), min bebbe-kyl, hur sorgligt mormors liv är (enligt Benjamin) och en massa musikaler. Alla försökte komma på tre musikaler de tolererade och det var svårare än man kan tro. Jag och Syster sjöng Josef och Christopher och pappa led. Det ska de ha, tycker jag. Vi åt äkta mammatårta, skrattade åt uttryck och hade en lövly tid. Vägen hem var...inte så lövly alls. Vi lämnar det där, tror jag.
 
Idag har jag inte gjort något. Stapplade ur sängen vid 14:30, not even kidding. Vem är jag ens. Nu bloggar jag medans Christopher jobbar, men snart ska jag nog gå och lägga mig tror jag. Kan också notera att Shass har varit bäst idag. Hon har verkligen stöttat mig i mitt mög, frågat om jag har ätit (hatar när folk gör det men hon lyckades) och konstaterat att jag måste ha julmust och choklad. Vilket jag har fått nu! Det är bra tycker jag. God natt!

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0