hopelosthead

Alltså, vad roligt det är att skriva sifferinlägg. Ja, jag erkänner, det är ganska kul att se er bli alldeles förvirrade och undra om ni är siffror. (Det är ni antagligen inte.) (Eller?) Det är inte därför jag skriver dem, såklart, men ändå.

 

Men det har hänt saker i emmalivet! I onsdags spelade jag till exempel på öppen scen i malmö. Jag åkte dit med filippa och vi hann prata om sånt vi brukar prata om, ingen aning om vad, jag har koll på livet. När vi väl var framme kom Christopher och vi argumenterade en del om vilka låtar vi skulle köra, men det gjorde inget för det tog ändå rätt lång tid innan vi fick spela. Uppvärmningsakten var bra och sa/sjöng många saker jag kunde relatera till, men hon försökte också göra spelningen till ett terapi-samtal och det tycker jag inte riktigt om. Det här är en öppen scen, ingen är här för att titta på just dig (kanske någon men ni fattar), håll det lite inom ramarna. Och vad jag önskar att jag kunde säga att det var det konstigaste som hände. För sen spårade det ur. Några människor kom upp på scen, började bjebba om papperspåsar och läsa dadaistisk poesi i någon form av improvisationsmojäng. Med en flöjt, tror jag? Jag var väldigt traumatiserad av detta (ok det där är fel användning, I know it is, men vad säger man?), men Christopher lugnade mig och det var bra för det behövdes. Efter några akter till spelade vi, och det lät bättre än på länge! Efter detta åkte vi hem, rageade på dadaisterna och efter att ha lämnat av Filippa (vilket var ytterst förvirrande) jobbade Christopher medan jag läste och sen sov. Det gjorde han också till slut men ja.

 

Igår efter att vi hade vaknat och han åkt var dagen ganska chill, som dagar ska va. Men på kvällen åkte jag till mormor på middag! Hon hade köpt "sommarlax" (varmrökt lax från fiskbilen), potatis och romsås, så mitt liv var on top of the World. Så kan man nog inte säga. Vi pratade om tandläkare, mormors vänner och deras liv, att plötsligt dö när man är på semester i Kina (vi pratade inte om er, mamma och pappa, ha det kul där borta), vilket godis mormor gillar och lite annat. Hon körde hem mig, men kvällen var inte slut än, så efter ett tag åkte jag och Christopher in till stan för att träffa Karl. Vi gick till Inferno och där träffade vi såklart några de kände, så vi hängde med dem. Jag sjöng med till remixer av bra låtar, de pratade om musikprylar, jag berättade för christopher att han är som Ida i Lönneberga, de drack öl som såg ut som kära, jag mådde egentligen inte bra alls, kvällen var bra.

 

Idag har jag fått respons på min kanske märkligaste text i modern tid, och nu måste jag springaaa!