I never minded being on my own then something broke me and I wanted to go home

Idag känns väl allt ganska mögpuckat, men nu tänkte jag hinna berätta om gårdagen. Först var jag i skolan. Där åt jag lunch med alla annor (utom en, tror jag), pratade om litteraturklimat osv osv. Det var väl kul, typ. Men så trött jag var!
 
Fast sen var det humorfestival för alla muggar, både fulla och halvtomma. Eh va. Jag träffade mina föräldrar in the Town och vi såg en märklig kanadensisk komiker i en källare. Som var bra! Han trakaserade publiken (på ett roligt sätt) och hans "lion" blev ett stående skämt. Det var en mysig föreställning, och sen skyddade vi oss mot regnet med ett glas vin/öl på stäket. Där pratade vi om lunds "stökhak" och hade trevligt. Sen gick vi till nästa show, som var sketcher med två engelska tjejer. Som är svinbra! Allt hängde ihop på ett magiskt sätt och de var fenomenala skådespelare. Fast min höjdpunkt var tydligen något jag hittat på. Men...det var kul för mig?
 
Sen mötte vi Syster och Benjamin och letade efter någonstans att äta. Vi hamnade på glorias där nästan alla åt hamburgare och samtalet hoppade omkring i förvirrande vågor. Jag var orimligt varm och började tappa fokus på allt, så sista föreställningen, al pitcher, passerade i någon slags dimma. Förvirring pågick. Ska snart in igen, men lite mush av kryptisk sort får avsluta:
Det känns som om allt är lite oskarpt. Trubbigt, typ. Allt blandas samman i huvudet och jag vet inte vad jag säger eller gör. Jag är lättiriterad, gråter för inget, beter mig som den värsta pms-människan men så är det inte, så jag är väl bara lite lost. Känns som om båtten gått ur mig, lite. Som om verkligheten glider undan. Jag borde nog göra något åt vad det här nu är, tror jag. Det är inte hållbart.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0