kravlös vänskap
Jag vill ha någon att dricka te med på vardagskvällar. Fika, gå promenader, ta en drink på stan, lyssna på musik, prata, vara tyst med. Bara sådär, spontant. Men det är ett sånt jävla event att träffa någon. Det måste liksom gå ett visst antal dagar, ofta veckor, innan jag kan höra av mig till dem igen. Att de hör av sig är något av ett undantag. Det gör egentligen inget. De har mycket med sitt och det är inget personligt. Men jag vill ha någon att vara med, goddammit. Att bara hänga med. Helst flera gånger i veckan. Folk har sånt, förstår jag? Eller det kanske bara är i böcker. Men folk kan liksom lämna sina hem och träffa folk om de vill. Jag vill inte vara hemma. Jag älskar min lägenhet men jag vill inte vara där på kvällarna. Det är inte för att jag ska slippa vara ensam. Det kan jag absolut vara. Jag vill bara ha någon att ta för givet. Får man vilja det? Får man vilja ha någon i sitt liv som bara är där? Jag önskar att jag skulle slippa känna mig som ett jävla ploster på literally alla. Slippa räkna dagar och veckor. Slippa prata med människor som har en massa andra människor som är viktigare för dem. Jag vill ha kravlös vänskap. Finns det?
