hopelosthead

Jag ville ha en riktigt party-ig låt som rubrik och tänkte att den här passade eftersom jag, för en enda gångs skull, var äldst i sällskapet igår. Sjukaste i livet.

 

men igår efter bloggandet fikade vi och umgicks lite allmänt. Vi var rätt normala en stund, men flippade sen ur över uttrycket "det är viktigt..." sagt i en väldigt specifik ton. Det var lövly och vi borde spärras in. Vi pratade mer om legobitar och tillhörande röster och sånt. Så bra liv! Vi förfestade lite, sjöng, gitarrade och hade en bra tid innan vi tog oss mot Malmö.

 

Där mötte vi Paulina och Lukas, för vi skulle fira Paulina som fyllde arton! Vi åt på piccolo Mondo, vilket folk var nöjda med (*andas ut*). Servitören var sjukt trevlig och Linus blev bästis med honom, vilket är sjukt rimligt, och vi bestämde att det minsann skulle beställas bubbel till maten. Tror det var mitt fel. Jag tog det billigaste på menyn, men alla var nöjda. Jag berättade sagan om min värsta raggning genom tiderna, jag och Paulina bondade över glasblåsarns barn, skrattanfall hände, Linus var the master of pizzadelning och livet var bra.

 

Vi gick till en bar, som visade sig vara mer fancy än vi trodde, men där hände drinkar. Folk drack weird mojitos och jag drack en mycket god och dyr White russian. Vi fick inget bord, så vi fick sitta på barstolar precis vid köket...eld pågick. Så vi drack upp drinkarna och hamnade på hörnan istället. Där chockades Lukas av att rödvin inte är kallt och jag klagade på deras glas. Jag beställde Sveriges legit dyraste drink, jag och Paulina planerade inför framtida musikgrejer, linus och Lukas var ute och gick och spårade ur över kyrkor som tydligen var nåt med Kroatien (fan vet jag men Linus falsett-skratt är min favoritgrej), Paulina fick smaka olika sorters dryck och gillade typ allt, livet var festligt och chill samtidigt. Sen tog vi oss hem, spelade in en video till "livets hoppborg", åt chips och sov.

 

Idag bestämde vi oss för att äta kladdkaka till frukost. Så vi köpte en och bara njöt av livet. Sen spelade vi in lite låtar, sjöng ekorrlåtar med mycket pepp och sen åkte Linus basically. Nu ska jag snart åka iväg igen, livet alltså vad pågår.

Hej hej nu är det dags igen. Dags för Emma att blogga om sitt lilla Emma-liv!

 

Igår var en braaa dag. Den började med...vad började den med? Just det, med att jag fick bubbelplast av pappa! Tio meter, fick jag! Hellooo ångesthantering. <3 Sen åkte jag in till stan och träffade Carola för handledningsfika. Hon bjöd på varm choklad (bästa) och vi pratade om mina dialoger, julbaksscener, bokens struktur och en massa annat viktigt och bokigt. Vi pratade också om skrivpedagog-utbildningen och allt möjligt annat. Jättebra var det!

 

Sen chillade jag hemma ett tag, innan Linus kom hit! Vi pratade lite om saker (jag vet inte vad och han är i duschen så jag kan inte fråga honom) och sen bestämde vi oss för att äta i stan. Det blev glorias (jag ringde och kollade om vi fick plats, så sjukt stolt över mig själv!) och där åt vi goda hamburgare och drack gott vin (jag) och åt gott vitlöksbröd (Linus). Vi skrattade mycket åt legobitar och folket omkring oss, särskilt en man som sa "jag vill byta ut min öl mot en mjölk och en vatten". Vill höra hans backstory exakt nu. Varför mjölk? Förstår ingenting. Men det var trevligt och jag blev bjuden på middag (!). Vet inte vad det var med mig igår men alla ville bjuda mig? Weird.

 

Vi gick hem till mig och kvällens projekt blev att skapa en spellista åt oss, där alla våra viktiga låtar fick vara. Därför sjöng vi såklart jättemycket fina låtar med stor inlevelse, duetterande och omskrivna texter om folks söta systrar. I "Goliat" försökt jag gestalta att jag slogs och det såg tydligen jättetöntigt ut, så jag försvarade det med att "det var bara en visning!" för det var ju det jag menade eh va. Jag hällde vin i ett jättestort dricksglas av misstag och sen höll jag en lång utläggning med tillhörande demonstration om hur bh:ar funkar, varför de behövs, hur storlekarna mäts osv. Vet inte om det hade med dricksglas-vinet att göra, men jag vet att rubriken kom till under denna. Man måste ju det! De hoppar runt! Anyway...sen sov vi, pretty much.

 

Idag vaknade vi och jämförde drömmar som vanligt. Vi låg kvar länge och pratade och sånt innan frukost pågick och nu ska snart dusch pågå. Jag har varit blindkonsult och Linus packar in sitt schampo i en massa påsar just nu. Det är lite overkill, tycker jag personligen. men skit samma, hejdå.

Long time, no blog. Det har inte varit en jättespännande vecka över lag, detta, men jag har varit i skolan och haft jättekul! Vi har pratat om perspektiv och haft en svincool lärare och skrivit bra uppgifter och essayer och allt vad det är! jag och Louise har haft långa diskussioner om matkombinationer i böcker, John Ajvide Lindkvist och "geggande för sakens skull" medans vi har väntat på mina bussar i hundra år. Jag har varit "alert" och försökt att inte få massiv ångest över att jag tar uppmärksamhet som fan. Se: Rubriken. Yay me!

 

Men veckans händelse i övrigt var igårkväll. Då var jag hos Laura och hennes roomie Louise (ja, två louise-ar i samma inlägg så kan det va) (kommer ni ihåg när "så kan det va, så kan det va" var nåt jag sa? 2012 var nice) för prosecco-onsdag! Drömigaste konseptet. Det skulle bara vara vi, men folk gillade idén så lauras vänner jenny och Bea samt Louises vän Emelie kom dit. Det lagades middag och under tiden blev det krig om potatismosens klumpar eller icke klumpar (vem vispar potatismos ens?), jag erkände att jag är rädd för en Fergie-låt, jag dissade alla i omgångar och livet var bra. Vi åt vegetarisk schnitsel med potatismoset i fråga och sen marängsviss! Så bortskämd man känner sig. Vi diskuterade hur liten den lesbiska världen är (det är inte uppmuntrande), ansvaret när man jobbar på dagis, att det står i tidningen att jag inte gillar sparris (sant) och en massa annat.

 

Sen inleddes kvällens andra del, nemligen tindrande. laura tyckte att jag skulle få lite bekräftelse och därför skapade hon en tinderprofil åt mig och syntolkade åt mig. Så kul! Jag dömde ut folk med fula namn samt danskar (mest pga språket), chattade med en jättetråkig kolombian, skålade när jag fick matches och hade en bra tid. De andra tindrade också och vi kände typ hälften vi såg kändes det som. Jenny tog över tolkandet efter ett tag och då hittade jag både en Nässjö-bekant och en väns syster, märkligt liv! Fast det blev ännu märkligare, för jag lyckades bränna mitt hår på ett ljus. Igen. Lyckligtvis blev det inte en valborgseld-situation utan mer en liten nyårsraket i håret. Men ändå tecken att håret bränns, då är det en bra kväll! Blev dessutom hemkörd av Emelie, så jag slapp färdtjänsta och hålla på. Drömliv. Nu har jag filled you in, vilket känns bra, så nu låter vi helgen börja! Nej just det, måste bara säga: Valborg, dra åt helvete.

Jag vill skriva att jag saknar dig. Ringa och säga att jag bara vill prata, höra din röst. Jag är väldigt bra på att skriva att jag saknar folk, har jag märkt genom åren. Det är väl för att jag är väldigt bra på att sakna folk. Men jag kan inte skriva att jag saknar dig. Jag kan inte, för jag saknar dig på fel sätt. Det är en självisk saknad. jag saknar att somna bakom dig, vakna intrasslad i dig, kämpa med att väcka dig. Jag saknar att vara nära dig så mycket att jag håller på att bli galen vissa kvällar. Men det kan jag ju inte skriva. Vad ska du göra med den informationen liksom? Vi ska ju bli vänner, är det tänkt. Folk säger "fortsätta vara vänner" men det handlar om att bli vänner. Vänner som inte somnar nära och viskar viktigheter när de vaknat. Det vet jag inget om. Alls. Kan vi ens det? Vill vi ens det? Jag får för mig att det inte är dig jag saknar, men så är det inte riktigt. Det är absolut dig jag saknar, men fel del av dig kanske. Den jag hade, inte den alla andra har. För jag måste tydligen dela upp allt. Ändå vill jag så fucking gärna ringa och se om jag klarar det. Jag vill visa hur bra jag mår nu för tiden och det är ju jävligt ironiskt för det finns ju en anledning till att jag gör det. Jag slipper all väntan och ångest. Den kommer att genomsyra samtalet och alla efterföljande samtal och jag vet inte hur det ens ska gå till. Så vad skulle det göra för skillnad om jag skrev att jag saknar dig? Förmodligen ungefär lika mycket som det gjorde innan. Jag borde sluta skriva att jag saknar folk i allmänhet, tror jag.

Igår efter bloggandet åkte jag him för quality time med pappa. Vi lagade tacos och åt den medan vi tittade på "tror du jag ljuger?" och "smartare än en femteklassare". Eller femteglassare, som jag sa, för vi hade köpt texas pekan-glass vilket är det pappigaste jag vet. Samt jättegott trots nötter, förstår inte. Jag sa märkliga saker som att lasse Kronér kommer vara död om femton år. Sjukt märkligt av mig men nu får jag ju stå för det.

 

Vi såg sen engelska talkshows, drack femtioårsfestvin (alltså det legendariska vinet som pappa hade på sin fest för två år sen och som är svingott) och hade bra tider. Efter att vi hade sett allt vi orkade med började vi såklart turas om att lyssna på musik. Det blev operalåtar, Amy Diamond (pappa spelade sin första singel och jag skulle inte vara sämre), Magnus Uggla, bleachers och en massa annat. Jag toppade med låten i rubriken, the bandstand, som är bäst av alla. Eller nja kanske inte men ja.

 

Idag vaknade vi sent, men jag fick superfrukost så jag var nöjd. Efter en lång efter frukost-nap (eller ja vi sov ju inte) åkte vi till Dalby och gick en promenad. Älskar att gå, you guys. Det är helt avstressande och bra. Sen har inte mycket hänt och pågått. Jag läser en bra bok (det var inte igår) och nu är det matdags i mitt lilla liv. mitt bra lilla liv. den ni.

Blue: Jaha, jag trodde att du menade tvärtom. Men du menar alltså att överklassen är mer chill med att dricka ensam? Eller? Som vän av ordning måste jag dock säga att jag har sett dig dricka ensam. Bara för att vara jobbig. Eller ja, jag var med en stund på telefon men ändå.

 

Min gårdagskväll var så bra, you guys. (är jag störig som mår så här bra? Ja jag är störig oavsett mående) Jag och Anna träffades i stan och åt på surf schack, för det måste man. Det var gott som vanligt och allt var bra förutom att Annas burgare blivit upplagd av en idiot. Sen tog vi tåget till malmö och hamnade i en intensiv diskussion om en bok vi båda har läst någorlunda nyligen och varför vi verkligen inte förstod vad som hände i den. Sjukt märklig bok.

 

Vi kom fram till Malmö och hade lite tid att spendera, så vi satte oss på en random bar. Samtal om detta:

A: Vi kan ta ett glas i malmö först.

e: ja, glas är alltid bra!

A: Inte innehållet i dem, såklart, utan bara glasen.

E: Exakt! Vi ska bara titta på glas!

Kul eftersom jag ju älskar glas. Kan meddela att jag fick ett jättefult glas! Tittade inte på Annas, för hon drack öl och ölglas är sjukt ointressant. På baren pratade vi hursomhelst om incest i litteraturen, klassfolk och annat vi pratar om. Meeen sen gick vi till malmö live, för vi skulle se Emil Jensen! Egentligen var vi mest där för förbandet, vår älskade iiris Viljanen, men hon hade ställt in! Trauma.

 

Men Emil var fantastisk. Första halvan innehöll låtar jag verkligen kunde relatera till, sjukt snygga arr, ett underbart "föredrag" (kul att jag skrev så, för han tjatade om ordet underbar) och annat som väl var kul men inte spektakulärt. I pausen skulle vi köpa paus-vin, men det tog hundra år, så vi köpte det till slut och fick svepa det jättefort medan Anna flippade ur över basket och var söt. Sen kom andra halvan, och alltså...alltså! Det kanske var pausvinets fel, men jag var helt uppfylld av allt som hände. Första låten, den i rubriken, fick mig att tänka över ordet "hämta" och inse att det är ett av mina hatord i livet. Hatar att vara en sån som blir hämtad, hatar. Men han spelade fler låtar jag kunde, körde sin vanliga spoken Word-grej som jag älskar (det var ju halva konserten men ja) och sen kom klubbkören! Och de spelade en av hans låtar som en mashup med Rihannas where have you been! Detta är bäst för att:

1) jag älskar Rihanna

2) Jag älskar mashups

3) Emils bästa citat enligt mig är "alla finns lika mycket. Du finns lika mycket som Rihanna."

4) Jag hade sagt det citatet till Anna i pausen, så det var on our minds. Hon sa att det lät som nåt jag skulle tycka om och det var fint.

5) Just where have you been är en av mina och systers låtar, som vi sjunger vokalsång på!

Så, nog tjatat. Herregud vad långt jag skriver! Men de slutade med "igen", som jag älskar, och allt var så fint att jag knappt sörgde Iiris längre. Hon kommer dessutom snart till Malmö så då ska vi se henne istället. Och när vi kom ut var det superstorm! Anna svor över vinden och jag bara log och log. älskaaaar superstorm! Det var riktigt länge sen jag fick stå i en. Så det är det som har hänt, för idag har jag bara suttit hemma. Hittills i alla fall. Nu är jag trött över att ha skrivit så här glatt, det är itne vant. Men herregud nu satsradade jag och felstavade och började meningar med men. Nu lägger jag ner.

Shass: Ehem...jaaa...jag borde nog ha sagt förlåt till dig med, men du är ju inte Blekingebo i mitt huvud. Så nej, du räknas inte.

Blue: Men, om vi ska vara noggranna, har inte din pappa haft alkoholproblem? Säg till om jag ska ta bort det här, men det förklarar ju öldrickandet tänkte jag. (Sjukt om de skulle dricka tillsammans.) Ja, klass har absolut med saken att göra. En liknande sak är ju att groggar pågår på landet mycket mer än i stan. Här i *överklassen* kallar vi det drinkar ;)

 

Tiden det tog för mig att lära mig att sjunga raden i rubriken år 2002: jättelång. Så svår låt, var det! Men jag gillar den nästan oironiskt nu faktiskt.

 

Så ja, igår skrev jag på café i malmö med Greta-Stina och Anna2 (så kan jag ju inte kalla henne alltså de här annorna byt namn för fan). Fast ja skrev och skrev. jag hade 0 flyt och skrev inte ett enda vettigt ord. Men vi pratade om hundar, att vänta på killar och allt möjligt annat, så det var mysigt ändå. Jag och Anna åkte hem (eller ja till Lund då) och pratade om ångest, som vanligt. Tjejerna bakom oss gjorde också det. Peppigt! Sen på kvällen handlade jag och åt torsdagsmiddag med soppa och pannkakor. Så gott, även om det var helfabrikat! Vem bryr sig, liksom? inte jag...säger vi!

 

Idag...vilken cray dag. Jag vet inte vad jag gör och varför och samtidigt vet jag ju det cause this is what I do. Jag kan inte bara låta saker vara och tycker inte att man ska göra det heller. Men läskigt är det. Som fan. Oj, vad kryptisk jag blev nu. Det var inte meningen. men nu måste jag stressa till bussen (vem kunde anat va)!

Nu har jag försökt hålla den här ranten inom mig hur länge som helst, men nu får det faktiskt vara nog tycker jag. So here goes:

 

Jag tycker att vin är gott. Visserligen blir man full av det, vilket är ganska nice ibland (men inte alltid), men framför allt är det riktigt gott enligt mig och många andra. Jag tycker om goda saker, ofta lite för mycket (se: mitt missbruk av Coca cola). Därför dricker jag vin ganska ofta. Det har folk inte så mycket åsikter om (längre); de är mest glada att jag umgås med folk, tror jag. Men! Om jag säger att jag tog ett glas vin till maten låter det så här:

"Ensam? Alkisvarning! Vin är ju en sällskapsdryck!"

 

Absolut. man ska inte dricka vin varje dag. Då har man ett problem med alkohol och den typen av missbruk är verkligen farligt och ofta dödligt på olika sätt. Jag skulle nog säga att jag själv, precis som många andra ungdomar i det här landet, har haft ett riskbeteende i perioder. Men! Det farliga här är alltså inte när jag festar till sent och mår skit efteråt, för "det var ju åtminstone kul", utan de få glas vin om året jag dricker i min ensamhet som måltidsdryck eller för att jag, håll i er nu, tycker om att bli lite tipsy ensam. Det är sjukt mysigt; inte ofta, men ibland. Och det är farligare, förstår jag. Det är där varningsklockorna börjar ringa.

 

Eller...det här är inte helt sant. Jag har ju till och med sett mina föräldrar dricka ensama, när jag tänker efter. jodå, en gång såg jag min pappa dricka vin helt själv. Fast ja, det var ju på en lördag förstås. Då är det ju inte farligt. Vin blir ju mindre skadligt på helgen än vad det är på vardagarna...jag glömde det. Varför är det så? För att folk jobbade, såklart. De kan ju inte dricka vin innan jobb! Rimligt, på ett sätt (fast ett glas blir man inte full på, men ok), men jag jobbar ju inte. Jag har föreläsning någon gång i veckan, men annars inte. Så en måndag och en lördag borde, rent logiskt, vara samma sak. Men nej, så kan vi ju inte ha det.

 

Så, om vi säger att jag har varit på fest. Alkohol har pågått och det har hafts kul och allt har gått bra. Jag kommer hem i tid och är inte så trött. Så jag häller upp ett glas vin och...jag vet inte, kanske bloggar. Är det ok? Eller om jag blandar en fördrink innan jag åker iväg på party? innehåller det den farliga ensam-ingrediensen eller går det jämnt ut? Ingen vet!

 

Förlåt för den sarkastiska tonen, men jag blir på så dåligt humör av det här hycklandet. Som sagt, förespråkar på intet sätt alkoholism. Men man kan vara alkis i sällskap och det är rätt relevant. Men ikväll ska jag dricka vin i sällskap, och imorgon också, så det är ingen fara med mig. Yay!

Det kan man undra. ingen vet, men jag måste tydligen ha rubriker från alla nya lorde-låtar innan skivan ens kommit ut. Tydligen.

 

Jag tänkte blogga lite om min gårdagskväll innan jag tar tag i dagens caféskriv. Sitter just nu i en sjukt mjuk soffa och Greta-Stina knattrar bredvid. Hon skriver säkert något viktigt när jag skriver detta. Men detta är också viktigt shut up. Ok, så...igår träffade jag Laura! Vi åt pizza på mårtens och jag rantade länge och väl om att blekinge-bor fan inte har någon livsambition. Förlåt, Tiara, om du läser detta.

 

Sen gick vi till botulfs (älskar botulfs om ni inte visste det) och där pågick vin och samtal. Vi skålade för singellivet, planerade hur jag lättast ska få bekräftelse utan att göra saker jag inte vill, Lauras vänskapsproblem och en hel massa annat. Till slut sa hon "är jag din enda vän som mår bra?" Ja, men, nästan faktiskt. Men nu mår jag ju också nästan bra, jäää! Det var hursomhelst en mysig och bra kväll. Det känns tryggt att kunna ha helt ångestfria kvällar.

 

Men nu sitter jag här. Ska väl skriva, men vet inte vad jag ska skriva om. Essay eller roman, ingen vet. Men snart vet jag, I guess...

Dags att blogga nu kanske? Det har jag ju bara skjutit upp i 48 timmar. Ble. Men nu ska jag blogga om min påskmiddag med storkarna, alltså Annoushka, Robert och Olle! Onna åkte alltså i söndags morse, efter att jag utnämnt mig själv till googledrottning och samtal om Shirley clamp och bordsskick. Och sjuka tågförseningar och fnitter och four blinds-sånger, förresten.

 

Men middagen var det ja. De kom hit och vi drack sangria, som de kallade balsamvinäger. Jag tog detta som en stark förolämpning. Jag och Olle fixade mat (mest han, kanske) och det var jättegott. Vi pratade om folk som borde sätta sig ner och som jag ska slakta, spännande historier, rubriken (sagt av Annoushka), att alla måste ha någon att dumpa alternativt bli brädad av och en massa annat. Efterrätt hände och jag gjorde kaffe i min pressokanna, jää. Så nu kan mina kaffedrickande vänner överleva här! Inte för att jag har så många såna, but still. Kvällen var bra, trots social ångest från min sida som vanligt. Olle stannade lite längre och vi pratade lika bra som vanligt. Han är min bebbe och det är inget konstigt med det.

 

Sen har tid gått. Jag har varit i skolan och älskat mina klassisar. Jag har haft megaångest och sovit och ätit (för mycket blärk) och försökt gilla Emma lite. Det har gått ibland faktiskt. Men nu vill jag sova, god natt.

Hej och hå det är påsk och Onna är här! Bara bra saker alltså. Och eftersom min familj påskar loss en dag och sen inte alls var min gårdag ganska intensiv. Vi började med sedvanlig påskbrunch i stadsparken, där vi åt allt möjligt, mobbade Syster (särskilt när hon glömde tepåsar) och pratade jättemycket om en av mina barndomsvänner och hennes födelsedag...av någon anledning.

 

Sen var det äggjakt! Vi fick transportera oss över hela stan, kändes det som, och hitta olika platser som vi skulle ta bilder på för att få nya ledtrådar. Jag satte en ledtråd på en sekund, var drottning av puns och skrattade mycket åt Syster och Benjamin som var i äventyrsmode aka flippade ur. Sista ledtråden var helt omöjlig, tyckte vi, så det slutade med att Benjamin lät som ett får (jag kallade honom därför bänjamin) och alla blev märkliga. Sen förstod vi äntligen, men hade gått helt fel, så vi tog bilder från google maps och skickade. Rimligt ansåg vi. Sen fick vi våra ägg! Vi spenderade sen eftermiddagen med att spela besservisser (jag och Onna vann!) och ta det lugnt.

 

Sen gick vi till mormor för påskmiddag! Det bjöds såklart på lax (<3) och vi pratade om varför Cia ska eller inte ska få gå på shotluckan och en massa annat mush. Syster fick tolka mellan de olika sidorna av bordet, för annars förstod vi inte varandra. Vi åt drömtårta och daimtårta och folk mobbade mina upplevelser av brunchar hos syster, men annars var det trevligt. Amanda fick inte prata för sig själv, Johanna pratade om hur rimligt det var att bara äta råris, allt makade sense. Sen åkte jag och Onna hem och sov.

 

Idag har vi chillat. Lyssnat på musik, ätit påskgodis, varit tysta, pratat, sjungit, varit som vi är. Dagens höjdpunkt hittills var när vi, efter en rätt lång tystnad, sjöng en sjukt dramatisk version av grenade, innehållande mycket skratt och fejkgråt. Älskar onna for your information. Och nu väntar vi på att mat ska komma och sen ska vi äta den. Logiskt nog. Bra dag, bra påsk och allt sånt.

Igår var jag i Malmö och såg säkert! Helt underbart liv you guys. Jag åkte dit med mamma och Syster, som inte kan några låtar knappt, men det gjorde inget. Vi åt middag på Slagthuset, där spelningen var, och förvånansvärt nog var maten jättegod. Vilka pommes, alltså! Sen gick vi in och satte oss och såg ett tråkigt och mycket norrländskt förband. Efter förbandet väntade vi och Syster bestämde sig för att skriva en dikt. "hästen och ankan skulle gå på plankan", började den. Den blev bra, faktiskt!

 

Och på tal om bra...sen kom säkert! och alltså fy fan så fint det var. Sången skiftade mellan Annika och hennes band, framför allt Lovisa Nyström som fan är drottningen av det mesta. Så kär i henne så ni anar inte. Den nya skivan, som jag ändå älskar, blev ännu bättre live. Speciellt Dian Fossey och funky Nassau blev bättre live. Och sen kom riot, fredrik och allt som är ditt i snabb följt och man börjar fan tro på mänskligheten. Annika hade skrivit om prat-delen i Fredrik till att handla om flyktingar och sånt, sjukt starkt och fint och sen "de jävlarna ska skjutas" perfekt! Hon avslutade med tyst nu och är du fortfarande arg, så fint. Är kär i hela bandet och alla låtar och var så rörd. Fint var också att syster viskade "Emma, det här är min favoritlåt!" på sista låten. Söt är hon.

 

Idag har jag superpåskhandlat (och köpt helt fel grejer så jag måste handla igen, blä) och superbekämpat ångest (ni trodde väl inte att den försvann?) för snart kommer Onna! Peppen!

Jag har inget vidare att berätta, egentligen. Ingenting superviktigt har hänt. Jag vill bara säga följande:

Jag mår väldigt bra just nu.

 

Ni får alltid höra om min ångest och depression och sånt, och när det är glatt är det oftast specifiserat till saker jag gör. Men jag mår riktigt bra i allmänhet nu för tiden. Det är vår, och det tjatar jag om, men det gör sån skillnad. Jag har skrivit nästan 30 sidor på boken under den här skrivperioden, som jag lämnade in idag. Idag har jag till och med tränat, jag menar vem är jag ens. Just nu känner jag mig inte ful, inte ens lite. Det är märkligt.

 

Och min terapi hjälper verkligen. Jag jobbar verkligen med de strategier jag får av min psykolog och arbetar för att komma högre upp på mirakelskalan (som jag kanske förklarar men förmodligen inte). Jag lär mig sakta att inte känna skam när jag är hos henne, antingen för att jag mår för bra eller för dåligt. Försöker lära mig att inte känna skam över lag, åtminstone inte lika mycket som jag gör nu. Försöker tänka rationellt på saker, fast på språk jag förstår. Utan att förminska känslorna. Det är svårt, men just nu har jag energi till att försöka.

 

Och såklart hjälper det att ha fantastiska människor omkring sig. Folk som märker att jag mår bättre och stöttar mig i det och inte ifrågasätter att jag skiftar. Folk som finns för mig i mitt värsta utan att rygga undan och få panik. Folk som faktiskt tycker att jag är en rätt vettig människa. Hur sjukt? älskar förresten att mammas spellista spelar Frankenstein nu. "There shall be victory!" nu när du säger det, Emma. Nu när du säger det så kanske det blir bra med allt. 2017, du är så jävla mycket min vän hittills. Tro det eller ej. Och det har hänt jobbiga saker men de skulle ju hända ändå så what the hell. jag förtjänar fan att ha ett riktigt bra år efter 2016. Det gör vi alla, nu när jag tänker efter. Skål för 2017! (skålar i te, så ni inte tror att jag skriver detta while drunk)

Hej hej jag bloggar om en dag när dagen fortfarande pågår! Cray Life. Vänta är det här mitt andra inlägg idag? Hjälp!

 

Men idag är en så bra dag. Efter förra inlägget åkte jag till stan och träffade Greta-Stina för fika och skrev. Vi flyttade in på espresso house och hade en underbar fikadag. Vi åt mudcake, skrev på våra projekt och pratade så mycket. Hon har så många historier! Att vara 69 har ju sina fördelar. Hon kan bara ösa ur historiebaljan, pretty much. Och när jag försökte kontra sa hon rubriken. Så fint och inspirerande! Jag lyckades skriva en del, men framför allt samlade jag ihop alla mina tusen dokument om boken i en enda bokmapp. Amazing! Så sjukt stolt över mig själv ändå. Helt enkelt perfekt dag. Sen åkte jag him och åt middag och tittade på tv med mina föräldrar. Det var cosy. Är fortfarande här, så jag kan "jobba" här imorgon. Då ska jag läsa igenom och fixa alla texter och skicka till Carola. Peppen!

Den här rubriken bestämde jag igårkväll, när jag egentligen skulle ha skrivit detta, men då somnade jag. Vilket väl var tur för nu är det morgon och jag måste vara uppe och grejer. Hur gör ni, vanligt folk med jobb? Ni går upp typ vid 6, hur? Men jaja, rubriken är peppig af för livet går faktiskt åt mitt håll för tillfället. Sjukt ändå.

 

I söndags åkte jag him och hängde på kvällen. Jag och pappa gick en lång runda med Lukas i det fantastiska vädret (älskar väder tydligen) och preppade middag ute och allting. Det var dock lite för kallt för att äta ute, så vi gick in och åt i loungen. Vi såg på mästerkockens final och åt jättegod mat och sen finchoklad. Förstår ni bramåendet? Igår gjorde jag inte så mycket. Chillade, skickade festinbjudan (peppen) och pratade med Hannah på kvällen om huruvida jag är gud eller inte och annat. Lyckades också spilla vin över hela köket när jag skulle unna mig lite måndagslyx. Bra Emma. Men det var boxens fel? Anyway, nu ska jag sluta skriva för snart ska jag åka hemifrån.

Jag gillar inte låten i rubriken särskilt mycket, men älskar den raden. Folk är så jääävla inkompletta. Blärk hatar dem. Men skit i det, för igår var jag och mina föräldrar som sagt på middag hos Rolle och Malin. Är så glad och tacksam över att få vara en del av såna konstelationer utan att det blir konstigt, inte för att jag är "en ensam dotter" utan för att jag faktiskt trivs. Utan skam. Loving it.

 

Vi bubbelskålade och pratade om franska kvinnor, ord man inte får säga men som malin säger ändå, deras katt och annat innan det var middag. Så gott det var! Först några skinkpestorullar (italian af), sen "falkenbergare" (vallenbergare med kött från Falkenberg) med potatismos och sen hallonpaj. Dröm! Blev hungrig nu. Ble. under maten pratade vi om resor, att vi får prata om alla våra resor med varandra för att vi gör lika många (fast sen skällde jag ut dem för att de gjorde det ändå, härlig jag är), vad objektiv predikativ är (och att de inte vill veta det, förutom Malin som faktiskt borde veta pga översättare) och annat märkligt. Jag och Malin bondade över att vara överkänsliga neurotiker (fast hon är värre än jag! ja jag vet) och livet var bra. Sen åkte vi hem och jag sov, och nu ska jag snart åter träffa de där föräldrarna va. Jag önskar att ni förstod vilket friskhetstecken det är att jag orkar umgås med dem så här mycket. Ni gör inte det, tror jag, men ni borde. Det är ganska spektakulärt.

anonym: Tack för fina ord! Vem är du?

 

God morgon, höll jag på att skriva. Råkade sova i fem timmar nyss (jag vet, fucking hell, måste få hjälp) så det känns lite så...

 

Men igår träffade jag Saga! Vi sågs i stan och gick till pintxos. Där drack vi äpple/hallonmojito och åt smårätter, älskar pintxos you guys. Älskar att jag kan äta pilgrimsmusslor som om det är nåt jag gör en vanlig dag, fast det så uppenbart inte är det. Där pratade vi om vad man gör för att förstå en annan människa, folks inre minuter och mycket annat, och sen drack vi bubbeldrinkar. drömigt ändå!

 

Vi tog oss hem till mig där vanligt damhäng ensued. Vi lyssnade jättemycket på rihanna (som Saga inte kan uttala, så jag slog henne) och pratade, berättade historier, åt godis och hade en underbar tid. Jag suflerade Sagas hjärna konstant, för hon kom bara ihåg saker som "den här låten har tre ord..." och så visste jag vad det var för låt. Ändå härligt. Vi har en bra arbetsöfrdelning, i det att hon är sägerska och jag komihågerska samt att jag är sammankallande och hon är påfyllande. Älskar att hänga med henne! Det är så kravlöst och fritt och lugnt.

 

Idag åkte jag till stan med mina föräldrar. Vi köpte skor åt mig och det blev...två par skor! Ett par varskor och ett par snygga finskor, den ni! 2017 är mitt ytliga och spenderande år, I love it. Vi fikade, umgicks och råkade träffa Malin, som bjöd hem oss ikväll. Så nu har jag lite brottom (pga sömn), så hejdå!

Fast inte jag just nu, för jag känner mig som en grotesk, enorm boll av slem och skit och stretch Marcs. Härligt ändå. Men idag träffade jag Anna och vi skrev på barista som vanligt. Det gick ganska bra, måste jag säga. Eller ja vem fan vet den här boken kanske blir dålig. Förmodligen. Men efteråt gick vi och åt på max, fast det är fett med långt till max, för vi älskar max ok. Max har burkcola nu tydligen, för de kokar tydligen vattnet i deras hood fortfrande. lund, du är sämst, men jag älskar dig. Och solen strålade och samtalet flödade om Annas dejter och Harry Potter och sånt. Cosy.

 

Sen har dagen bara pågått. Jag har chillat, planerat inför morgondagen och chattat med Linus i enbart hashtags. Det var sjukt rimligt tyckte vi. Men nu är inget rimligt utom en sak, och det är sömn. Btw jag har fått liggsår. Har jätteont i svanskotan/skinkan/höften/något ditåt. Om jag behövde en varningsklocka så är den där...

Robert: Tänkte väl att du skulle förstå. Tror du skulle kunna om du försökte ändå.

 

Livet är bra nu kan jag meddela. Igår var det vår, bara en sån sak! Jag och Filippa satt och åt glass på en bänk i solen, i t-shirt, lika magiskt varje år! Ursäkta okaraktäristisk pepp. Jag var orimligt rude när vi köpte glassen, eftersom jag höll på att dö av törst, så när vi skulle gå utan att ha köpt cola sa jag "men vill du att jag ska dö eller?" bra Emma. Vi solade och pratade om Filippas Italien-resa, de konstiga människorna som gick förbi, hur naturen inte funkar med oss, konstiga saker man gör man när man är kär och varför jag är trött på manlighet. För det är jag. Blärk. Men dagen var bra! På bussen hamnade jag dessutom i en politisk diskussion med en full man som...inte var rasistisk! Den ni!

 

Idag har jag varit hos Syster. Vi skulle skriva, var det tänkt, och det gjorde vi också ett tag. Men sen blev det mer att vi åt soppa, klagade på att livet sög, lyssnade på skånsk musik, klagade på att livet sög, sjöng och klagade på att livet sög. Det var mest Syster som klagade, men hon är väldigt söt och rolig när hon klagar så det gör inget. Älskar min syster så ni inte glömmer. Sen har jag handlat med mamma, datorat, chillat, kroppshatat och haft det lagom bra. Standard i livet. Rubriken är för övrigt ganska underlig, för den betyder inget. Eller gör den? Det är faktiskt lite oklart men ingen bryr sig. God natt.

hej hej det är april! Den fjärde, så jag ber om ursäkt för sämsta bloggandet. Men jag har varit borta, faktiskt, nemligen i Göteborg. Där är man ibland, tydligen. Jag var där för att studera us riksstyrelse och se hur de jobbade. För vet ni vad? Jag har kandiderat till att vara en av dem nästa år! Sjukaste i hela världen!

 

Hursomhelst åkte jag dit i fredags, på ett stökigt Öresundståg bland fulla skånska män. jag kom fram, träffade Linus och pratade en ganska lång stund innan alla andra dök upp. Vi spårvagnade och sånt, för att till slut hamna på en libanesisk restaurang. Denna blev lite smått legendarisk. Jag åt kyckling som var mycket god, men de flesta delade på smårätter och var hilarious. Persiljesalladens öde avhandlades och Claudio var väldigt engagerad av sina piroger, särskilt när han bara fick den halv. Det går ju inte! Vi gick till hotellet och jag och Linus hade ett kort kvällsmöte (som inte ledde till något) och drack cola och hade ett bra liv.

 

I lördags åt vi frukost och sånt, och sen var det möte! jag pitchade min stora idé (vilket var jätteläskigt) och den kommer hända, iiii! Vi åt larre till lunch (<3 peppen ändå) och Linus och palm hade terapi/polisförhör med Lukas. Det var dramatiskt och underhållande. Vi mötade mer och jag började vänja mig vid stämningen, så det funkade.

 

Efter en middag och sånt gick vi till västkansliet och hade fest. Det var mer disco än något annat, med töntmusik och lampor och skit, men det blev ok till slut. Vispen kom dit (hej till henne, hon läser tydligen fortfarande...förlåt för att jag dissade din längt <3), jag och Claudio bondade över spansk musik (och jordnötsringar från estrella, detta är en shoutout till Robert), Mathias flippade ur med rökmaskinen och i slutet dansade alla i en ring till I wanna know what love is. Det sista var fucking fantastiskt!

 

I söndags var folk trötta, men vi mötade och sånt. Under lunchen insåg jag att ingen gillade hashtags som skämtverktyg (alltså va?) och sen hade vi så livliga debatter att vi fick ha talarlista...utanför mötet. Bra jobbat ändå. Vi åkte sen hem och jag och Paulina hade bra tågsamtal om låtskrivande, människor, mående och allt möjligt annat. Igår var jag mest förkyld och trött, men idag är jag nog på banan igen. Jäää april, det är vår, halleluja!