hopelosthead

Dags att blogga nu kanske? Det har jag ju bara skjutit upp i 48 timmar. Ble. Men nu ska jag blogga om min påskmiddag med storkarna, alltså Annoushka, Robert och Olle! Onna åkte alltså i söndags morse, efter att jag utnämnt mig själv till googledrottning och samtal om Shirley clamp och bordsskick. Och sjuka tågförseningar och fnitter och four blinds-sånger, förresten.

 

Men middagen var det ja. De kom hit och vi drack sangria, som de kallade balsamvinäger. Jag tog detta som en stark förolämpning. Jag och Olle fixade mat (mest han, kanske) och det var jättegott. Vi pratade om folk som borde sätta sig ner och som jag ska slakta, spännande historier, rubriken (sagt av Annoushka), att alla måste ha någon att dumpa alternativt bli brädad av och en massa annat. Efterrätt hände och jag gjorde kaffe i min pressokanna, jää. Så nu kan mina kaffedrickande vänner överleva här! Inte för att jag har så många såna, but still. Kvällen var bra, trots social ångest från min sida som vanligt. Olle stannade lite längre och vi pratade lika bra som vanligt. Han är min bebbe och det är inget konstigt med det.

 

Sen har tid gått. Jag har varit i skolan och älskat mina klassisar. Jag har haft megaångest och sovit och ätit (för mycket blärk) och försökt gilla Emma lite. Det har gått ibland faktiskt. Men nu vill jag sova, god natt.