hopelosthead

Long time, no blog. Det har inte varit en jättespännande vecka över lag, detta, men jag har varit i skolan och haft jättekul! Vi har pratat om perspektiv och haft en svincool lärare och skrivit bra uppgifter och essayer och allt vad det är! jag och Louise har haft långa diskussioner om matkombinationer i böcker, John Ajvide Lindkvist och "geggande för sakens skull" medans vi har väntat på mina bussar i hundra år. Jag har varit "alert" och försökt att inte få massiv ångest över att jag tar uppmärksamhet som fan. Se: Rubriken. Yay me!

 

Men veckans händelse i övrigt var igårkväll. Då var jag hos Laura och hennes roomie Louise (ja, två louise-ar i samma inlägg så kan det va) (kommer ni ihåg när "så kan det va, så kan det va" var nåt jag sa? 2012 var nice) för prosecco-onsdag! Drömigaste konseptet. Det skulle bara vara vi, men folk gillade idén så lauras vänner jenny och Bea samt Louises vän Emelie kom dit. Det lagades middag och under tiden blev det krig om potatismosens klumpar eller icke klumpar (vem vispar potatismos ens?), jag erkände att jag är rädd för en Fergie-låt, jag dissade alla i omgångar och livet var bra. Vi åt vegetarisk schnitsel med potatismoset i fråga och sen marängsviss! Så bortskämd man känner sig. Vi diskuterade hur liten den lesbiska världen är (det är inte uppmuntrande), ansvaret när man jobbar på dagis, att det står i tidningen att jag inte gillar sparris (sant) och en massa annat.

 

Sen inleddes kvällens andra del, nemligen tindrande. laura tyckte att jag skulle få lite bekräftelse och därför skapade hon en tinderprofil åt mig och syntolkade åt mig. Så kul! Jag dömde ut folk med fula namn samt danskar (mest pga språket), chattade med en jättetråkig kolombian, skålade när jag fick matches och hade en bra tid. De andra tindrade också och vi kände typ hälften vi såg kändes det som. Jenny tog över tolkandet efter ett tag och då hittade jag både en Nässjö-bekant och en väns syster, märkligt liv! Fast det blev ännu märkligare, för jag lyckades bränna mitt hår på ett ljus. Igen. Lyckligtvis blev det inte en valborgseld-situation utan mer en liten nyårsraket i håret. Men ändå tecken att håret bränns, då är det en bra kväll! Blev dessutom hemkörd av Emelie, så jag slapp färdtjänsta och hålla på. Drömliv. Nu har jag filled you in, vilket känns bra, så nu låter vi helgen börja! Nej just det, måste bara säga: Valborg, dra åt helvete.