hopelosthead

Ja, jag vet. En rubrik till om djur. Jag vet inte varför jag har så många såna. Det ringer en liten varningsklocka i mitt huvud när jag tänker på det, men jag bestämmer mig för att den klockan är töntig.

 

Jag ska framför allt berätta om min gårdag, som var så himla bra! Jag var i skolan hela dagen (jag klarade det!) och det var otroligt inspirerande. Eller ok, första timmarna var jättetråkigt. Men sen köpte jag en lunchmacka för första gången ever ("du äter vuxenmat, Emma!" sa Delphine om det) och umgicks med en massa klassisar. Älskar dem, gör jag!

 

Och på eftermiddagen kom jag igång! Jag hann försvara kanibalism (vi läste ur american psycho...), höra att livet inte är en prinsessbakelse och de sista 10 minuterna skriva frenetiskt eftersom jag faktiskt blev så pass inspirerad. Älskar att prata om skrivande mer än någonting annat. Kan jag få göra det jämt?

 

Sen letade jag och Filippa upp varandra (det tog typ en kvart...det är stort, universitetet) och vi gick och fikade. Jag drack varm choklad med sugrör och vi pratade om alla resor vi ska göra (dock inte tillsammans tyvärr!) och andra exciting planer. Sen såg jag att Elin hade smsat och sagt att hon och Olle var i Lund, så jag beordrade dem att komma dit och fika! Så det gjorde dem och det blev jättetrevligt. Vi fick höra Olles låt om kinder (bästa skämtet ni får inte höra det), diskuterade bröllop och hade en härlig tid. Rubriken hände när vi pratade om dels en riktig get och dels två personer som kallas get. Förvirrande! Men vad glad jag var, alltså. Idag är väl helt ok. Har ätit semlor med mamma, chillat med livet och...ja det var nog det. Men nu ska jag sova! Eller försöka låta bli...

Ett stort, och märkligt, problem i mitt liv är att jag aldrig kan få ihop mig själv till att vara en person. Detta känner ni igen. Hostess och demon och allt det där. Det är inte det vi ska prata om nu (thank god, tänkte ni nu). Det är en helt annan, men lika definitiv uppdelning jag gör: den friska och den sjuka Emma. De har väldigt lite inbördes kommunikation, men de försöker åtminstone (till exempel genom att skriva kryptiska mushar). Oftast vet inte den friska emman om att den sjuka emman finns, och om hon gör det minns hon inte hur den sjuka emman funkar. Därför planerar hon in en miljon saker och är en underbar person. Hon ler ofta och gör saker och pushar sig själv to the goddamn limit...

 

Sen kommer den sjuka emman. och hon, i sin tur, minns ingenting om den friska emman. Det är mitt absolut farligaste problem. I mitt mörkaste finns det inte ens en aning om att jag kan må bra. I lördags natt var jag i mitt mörkaste och idag mår jag bra. Är det samma människa? För jag kan inte relatera till hon som gråter, klamrar sig fast, stöter bort och säger det värsta hon kan för att provocera av ren desperation. Det är inte en person jag tycker om. Jag ser henne backa undan från kramar, vara kall och skrämma upp alla omkring sig. jag tycker inte om det. Och det är så himla ohållbart, detta konstanta skiftande. Jag gillar inte att vara den här personen och tycker genuint synd om de som måste vara nära henne. Jag vet att jag speglar beteenden jag känner till. Att jag skadar på precis samma sätt som jag lärde mig att jag kan skada. Jag förstår varför skadandet hände. Tjatar jag? kanske. Jag är den friska emma, vad vet jag? (skojar faktiskt nu, riktigt så cray är jag inte.) Blä, kan någon bara rulla in den sjuka emman i en filt och klappa på henne och kan samma person säga till den friska emma att, typ, chilla lite? Det vore uppskattas. Skärp er, samtliga emmor.

Nu har jag haft inspelningshelg med Jane Bond! Så himla kul och spännande och...hemskt för jag hatar ju att spela in musik och jag svär att den där lokalen är hemsökt...men det var ändå kul! Igår gjorde vi nästan allt inspelande. Vi kämpade, mamma drack magic water, vi hittade silvertejp, vi taggade i köket, jag sa rubriken i micken (jag fick inte sjunga mina höga o, så jag sa dem, och efter det höga oet och innan slutet fanns då såklart ett mellan-o...uttalat på skånska), miss Joplin var bäst som vanligt (det är en gitarr obs) och allt var väldigt kul. Två låtar blev inspelade och det blev faktiskt riktigt bra!

 

Sen åkte vi him och hade en ordentlig bandfest! bandkocken (pappa) hade lagat chipskyckling, vilket ju är Amazing! Vi fick även band-bartendern Bengt som hällde upp vin till alla hela tiden. Det är en viktig roll! Mamma hade dessutom gjort en Amazing efterrätt. Och vi hade jättetrevligt! Jag och Carin Hamn smidde planer, folk sjöng och lyssnade på bra musik, vi skrattade åt cycklar i kyrkor och alla mådde jättebra. Till och med jag, en stund! På natten...gjorde jag inte det, men ja...så kan det va.

 

Idag gjorde vi det sista, och det var jag! Jag sjöng loss och det gick ganska bra tycker jag. Folk knäppte med fingrarna och Karin dansade för mycket så att det nästan hördes på inspelningen. Vi åt semmelmufins (så goda!) och blev jätteglada när vi lyssnade på låtarna. Wooohooo! Nu har jag mest inte mått så bra men ja livet...

(Ja jag vet att alla mina rubriker är låtcitat och att de är helt irelevanta. Men det känner jag för.)

 

I onsdags morse sa min kropp så här: "Emma, nu lägger du ner! Lägg dig ner och res dig inte upp förrän du mår bra!" Jaha, ok, det kan jag väl göra sa jag då. Jag gick i och för sig till kbt:n och där höll vi på med skalor och allt möjligt. Fast jag var för trött. Jag är verkligen i ett läge där jag mår jättebra så länge jag ligger/sitter stilla. Om jag gör något annat får jag direkt ångest. Så himla märklig grej, för jag vill ju göra saker! Men jag har nästan bara sovit i flera dagar. jag har också legat på min soffa och lyssnat på Annika Norlin, ätit chokladbollar och sovit ännu mer.

 

Men igår gjorde jag något, faktiskt! Jag åkte him, för där fanns en tv, och tittade på när Anna var med i vem vet mest! Wooohooo! Hon var också med, alltså, och även Anna2 och Ita. Vi tittade, skrattade åt Rickard Olsson, åt linschips ("Emma gillar linser!" skrek anna2) och och var sjukt nervösa för Annas skull. Hon kom trea! Så sjukt stolt! Men någonstans där mådde jag som en kratta, så när jag åkt hem föll jag i princip i dvala igen (efter att ha druckit ett litet glas vin och lyssnat på rihanna). Jäää. Det här är så himla dumt planerat, Emma! Imorgon ska jag vara igång hela dagen! Hur? :(

Alltså usch vad jag inte mår bra idag! Om ni undrar eller så. Men jag har gjort grejer. Jag har varit i skolan (!) och haft föreläsningar om samtidspoesi/samtidslitteratur. Vi pratade om rubriken, gotik och en massa människor (poeter och författare) jag aaaldrig hade hört talas om. Som vanligt dådå.

 

Sen åkte jag till min nya skrivcirkel! Det är en massa tjejer som pratar om texter och dricker vaniljte och typ har en massa feministiska och hbtq-iga grejer i sina liv. Det behöver väl knappast sägas att jag var lite rädd för dem? För det var jag. Men texterna var bra (!) och det var en trevlig tid fast jag hade ångest jäää sociala sammanhang. Syster "hämtade" mig (hon som hade cirkeln bodde nära henne) och jag väntade på färdtjänst hos henne. Vi tittade på the good Place och hon masserade mina fötter. "Emma, du har ju problem! Du behöver inte kbt, du behöver fotmassage!" Ja, så kan det ju va. Eller kanske både och. Men det är ju jättedyrt! Vi får se om jag treatar myself med det. Nu orkar jag ej blogga och ska försöka sova. Alltså ska man inte bli sömnig av de här jävla ångestdämpande? nej just det, det är ju inte ångestdämpande, utan fakking alergitabletter. Sluta ge mig recept på det! Blä.

Igår, efter att jag hade superbloggat, åkte jag för att repa inför inspelning med Jane Bond. Carin Hamn var där, eftersom hon ska vara med på inspelningen, och det var så himla kul! Hon gav oss vaniljhjärtan och vi spelade så himla himla bra. Så himla peppad på helgen nu!

 

när vi repat klart åkte jag och mamma till stan för pubquiz på Bishops arms. inte bara vi, alltså, utan Syster, pappa, Benjamin och Christopher också. Jag fick äntligen äta (yaaaaaay) och quizet var jättesvårt men vi hade kul. Vi hann också prata om Systers och Benjamins hund som de ska skaffa och "kan det möjligen vara Benjamin? Ja ja ja!". Jättemysig kväll, och jag fick inspiration till en låt (vilken rubriken refererar till, fast det är från en redan existerande låt).

 

Sen åkte jag och Christopher hem till mig och sov. Jättemycket. Sovandet hade inga gränser. Men till slut vaknade vi och åkte till max och åt mat. Vilket var jättegott och fantastiskt. Snart är klockan sju. huuuur hände det? Livet.

Det är en så märklig paradox. Jag mår bra och ser till att planera in saker hela tiden för att inte falla in i mig själv. Tar initiativ med vänner och familj som jag aldrig gjort tidigare. Sen, någon minut innan jag ska göra något, hamnar klumpen i kroppen och jag vet inte varför. Sen sitter den i konstant under kvällen och om den försvinner kommer den tillbaka så fort den kan. Så jag måste bita ihop och ignorera att hela kroppen skriker efter att få krypa ihop och stänga av. För världen funkar inte så. Avstängning är inget alternativ för har man lovat så har man ju.

 

Sen går allt för fort. Så fort klumpen stabiliserat sig börjar allt hattande gnissla i mig. Varje gång någon tar upp sin telefon eller byter låt innan den är slut. Jag vill bara skrika att det är här vi är, var i ögonblicket, försvinn inte. Men alltid är det någon som vill gå hem. Som bryter upp. Som vill byta ställe eller gå ut och gå eller rubba hela världsordningen på något annat sätt. Det går inte men man har ju som sagt inget val. Man förväntas kunna vara trevlig och normal ändå, även av de som förstår. Jag känner ju jättemånga som har ångest, men jag ser de aldrig ha faktisk ångest? De kanske gömmer den bättre. Jag har ju aldrig kunnat sånt.

 

Så man går liksom framåt ändå. Trots tystnaderna när man sagt något viktigt eller ljudet av sitt egna malande tuggande. Det är svårt, allt det där. och ändå skickar jag konstanta sms, behöver folk så himla mycket...det är något av ett Catch 22. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra åt det...

Hej ni!

Det borde ju vara en märklig rubrik nu, eftersom jag hängt med Linus, men jag kände mer för den här. Tycker på något konstigt sätt att den sammanfattar ganska mycket, både som ord och som del i en låt. Min hjärna funkar märkligt.

 

Men vi hade en kul kväll igår! Vi drack bubbel för att fira bra saker och lyssnade på "snäll musik". Vi pratade om huruvida det finns kylskåp i himlen och Linus sa att himlen/paradiset bestod av "moln, får och honung". Det lät ju bara obehagligt! Sen åt vi lax och pommes, eller "larre och pommar" som vi sa på en väldigt fake stockholmska. Linus kommenterade min dialekt med "du skriker medis!" vilket såklart fick oss att undra hur det skulle bli om man skrek "medis!" lite hela tiden. Vi sjöng opera, blandade äckeldrinkar och blev mer och mer pepp på livet.

 

Sen begav vi oss ut. Vår första anhalt var shotluckan, där vi träffade stans bästa bartender! Han var jättetrevlig och shotsen var såklart jättegoda. Vi älskar det stället ok. Sen gick vi till ariman och stod jättelänge i kö, för att Linus inte såg att de framför oss inte stod i kö alls. Vi är så himla bra. Sen gick de och lämnade sina öl, så vi smakade på dem. Rimligt tyckte vi!

 

När vi suttit där ett tag och pratat om läskiga ord, vår vänskap och annat bestämde Linus att vi skulle ringa Paulina. jag och hon försökte ha ett samtal om olika saker, men Linus ryckte hela tiden till sig telefonen för att fråga om hon kunde lära honom Pythagoras sats. Det kunde hon inte. Till slut sa jag åt Linus att gå och köpa vin till mig så jag kunde få prata klart! Så jag och Paulina pratade om hennes fölsedag och lite annat, bland annat försökte jag förklara vad en "luftsängmoj" är. Linus kom tillbaka med världens bästa beställning: jag sa till honom att han bara fick beställa vatten till sig själv, men han var sugen på nåt med grädde, så han fick vatten med grädde! Det var faktiskt jättegott! Bartendern undrade, men sa att han fick det om han pussade henne på kinden. lite märkligt i hennes position, men ganska härligt ändå!

 

Sen gick vi till botulfs för att avsluta kvällen där. Det regnade, men vi var lite olika snabba med att märka när det började och slutade. Förvirrande. Så där satt vi också och pratade och var sjukt förvirrande. just det! jag skulle ju blogga om lätt-ål. Linus trodde att det stod så, men det var ju lättöl. Han blev besviken. Hursomhelst...sen åkte vi hem och var lite kaos men jag sov mest.

 

Idag...är ganska sämst. Linus mådde jättedåligt, jag började också göra det (fast på ett annat sätt) och allt var bara emot mig! Men nu hopps jag att den styr upp sig, den här dagen.

Linus fick sätta rubrik på detta inlägg. Så det blev så här. Nu fick jag ångest, bara så ni vet. Det var tråkigt, meddelade jag Linus. Han undrade om någon tycker att det är kul med ångest. Kanske, vad vet jag?

 

Jag har sen sist haft vinkväll med Anna! Vi drack vin (nääähäää) och lyssnade på bra musik.

-Nu måste du välja en skiva!

-Ja men du vet ju vilken jag kommer välja.

-Ja såklart men välj den ändå!

Så det gjorde hon. Jag worshipade körtjejer och vi pratade om vårt hat mot deskartes, att inte riktigt vara bjuden, vilka i vår klass som kommer bli utgivna och en massa annat. Det var riktigt trevligt, och som en extra bonus kom Christopher hit när jag hade lagt mig. Jag var då sjukt förvirrad och halvsovande, men det var ändå väldigt fint. Idag har jag ordnat grejer och nu är som ni förstått Linus här. han bloggar också. Men nu har jag bloggat klart, så det här blev ju ett kort inlägg. Inte för att jag tror att det gör er något.

idag var det också sol! och det luktade vår hela dagen! jag känner hopp om livet! Fast inte för jag vaknade imorse av en dröm om att jag var otrevlig och värdelös och en hemsk människa. Så jag grät lite och somnade om. ändå ganska ok.

 

Efter ett tag åkte jag och lunchade med pappa. "Ska vi äta någon annan stans än på surf schack?" frågade han. "vaaa varför det?" svarade jag, så det blev där ändå. Vi hittade hans arbetskompisar och vi pratade väldigt ingående om barn: vad de kan, bröstmjölk (och varför man inte bara kan ge barn vanlig mjölk), varför man skaffar sjukt många barn osv. Samt åt lövly mat ofc. Sen gick vi och bolagade (och jag köpte jättemycket tyckte jag själv) (förstår ni att jag menar systembolagar? är det nyverbet oklart?) och fixade min telefon. Eller nä men flyttade mitt nummer till ett annat abonemang så att jag kanske någon gång kan ringa utomlands för det vore nice alltså. Vi konstaterade också att alla i telefonbutiken var seriöst dryga. Varför har ni människojobb, dryga telefondudes? Undrar bara.

 

Sen chillade jag hemma några timmar innan jag träffade Filippa. Vi fikade och jag åt paj ("hjälp mig! Ska jag paja eller bolla?"). Jag förklarade att man är en sjuk människa om man häller upp burkcola i glas (jag står för det!) och sen pratade vi väl mest om relationer och jobb och Filippas märkliga idé om att allt är mycket mer chill i andra länder. Jag är skeptisk. Vi var också på apoteket och jag förklarade att det är viktigt att se vilka p-piller som har hormoner och inte, för annars får man bebbar. Expediten sa då att "det tycker jag är trevligt! Jag ska få mitt tredje barnbarn om några dagar!" Ja, jo, men...nä. Sen ikväll har jag handlat och läst skolgrejs och inte gjort så mycket produktivt alls. God natt!

Idag var det soligt ute! Jättesoligt! Vem vet, någon dag om hundra år kanske det blir vår? Kaaanske. och idag hade jag mitt andra kbt-samtal och det var jätteawesome! Vi pratade om olika skalor och var jag fanns på dem och hon gav mig en cliffhanger som jag sen inte fattade när hon berättade. Så där satt jag och väntade på svaret och så hade jag redan fått det! "Vilken besvikelse! Nu måste jag ju komma på något riktigt bra nästa gång!" sa psykologen om detta. Rimligt. jag sa där också rubriken och annat "poetiskt" som hon skrev i sina papper. Alltså detta med en psykolog som för anteckningar är så himla nytt för mig! Jag blev jätteavskräckt först, men jag tror jag gillar det? Det blir så mycket ordning och om det är något jag behöver här i livet är det väl ändå ordning.

 

Sen har väl inte så mycket hänt idag. jag har läst grejer, tittat på grejer, ätit grejer, pratat med grejer. Eller bara en grej och det var mamma. Hon är hemma från utlandet nu jäää. Och pappa också I guess men honom träffar jag imorgon så jag pratade inte med honom. Ni bryr är säkert jättemycket. På tal om säkert borde ni alla lyssna på henne/deras nya skiva ungefär nu. Gör det nu ok? hejdå.

inte för att det är det min rubrik handlar om, men vad jag har drömt inatt! Axplock: Förlossningar, inspelningar med sjuka teknik-issues, Gilmore Girls och sorgliga facebook-meddelanden. känns som jag har sovit 0 %. Jag trött-fryser som fan och vill typ ligga i en ynklig boll idag. Blärg.

 

men igår var en dag. Den dagen var jag i skolan och lärde mig om litteratur och kultur och allt möjligt. Vi lärde oss att träbåtar är kultur, men country är det inte. Mormor hämtade mig och vi hade städdag av doom. För vad det behövdes! "Här är riktigt skitigt idag Emma!" ropade hon. Så kan det va ibland. Men vad rent det är nu! Vi åt semlor med enorma mängder grädde och hon gav mig alla-hjärtans-choklad. Så himla fint ändå! Vem behöver en valentine, liksom? Och på kvällen avnjöt jag delar av den, samtidigt som jag lyssnade på säkert!s nya album! Det var verkligen säkert och inte annika, för alla möjliga sjöng. Så himla förvirrande, men fint! Den första låten var jättefin och jag har saknat annika. Jag vet inte hur mycket jag kommer leva genom den här skivan, men jag älskar Annika nästan oavsett vad som händer. Men nu sitter jag mest här och försöker samla kraft inför föreläsning. Det kommer ordna sig. Cola ska hjälpa mig.

Hej och hå det är söndag tydligen vem vet ens. Och igår träffade jag Robert! Vi insåg att vi inte hade någon dagordning, men det fanns så mycket att skvallra om så det behövdes inte. Jag lagade mat (den ni) och kvällen gick ovanligt fort. Rubriken är sagd av mig under ett samtal om självständighet och annat sånt. Kvällens höjdpunkt var annars när vi hade ett väldigt oväntat samtal. Jag gick från att skrika argt över varför man gör en viss sak, till att ropa att jag också ville göra det i samma dramatiska ton. älskar att byta åsikt på helt rätt sätt! Robert var också sjukt stolt över att han kunde sälja in något. ...fast nu börjar jag ändra mig igen. Äsch detta bryr ni er inte om! Vad hände mer under kvällen? Vi konstaterade att jag har ett märkligt förhållande till djur och just det, vi pratade jättelänge om att folk antingen är röda, blå, gula eller gröna. Jag var gul och robert var väldigt grön och blå. Nej vänta jag har gjort ett misstag! Jag tror inte att rubriken kom från konversationen om självständighet, utan från min standard-livsklagning. Robert roastade också kulturnyheterna och det var helt enkelt en trevlig kväll.

 

Nu är jag här. Efter att Robert åkt hem pratade jag med Linus om att man inte ska ha ångest och vad man vill och inte vill. Men nu...borde jag skriva min uppgift. Det borde jag verkligen göra...

Rubriken är låten jag hade på hjärnan, men egentligen har jag mest droppet på hjärnan...men det blir ju inte en så bra bloggrubrik. Typ "oooo oooo"...försökte på riktigt stava ut det med o:n. Vad är detta? 2009? Nej, just det...

 

Tänker bevisa att det är 2017 genom att berätta om min gårdagskväll. Jag och Anna åkte på ännu en full buss (alla bussar vi åker på är fulla) och tog oss till Malmö medan vi jämförde saker vi var dåliga på. Jag var dålig på att panta flaskor och hon på att spela biljard. När vi kom fram gick vi till Savoy där Louise och Eva väntade på oss för klass-aw. Fyra personer är precis lagom för en aw, märkte vi. Så mysigt och trevligt! De andra åt svampsoppa och jag åt pommes, vilket var ganska underbart. Servitören var väldigt trevlig, rolig och "undergiven", dessutom. louise tyckte att vi skulle skriva en omvänd fifty shades of grey med honom som huvudperson. Vi konstaterade även att Louise var socialt glidmedel, diskuterade allas projekt i detalj (med fokus på historia, moral och brist på fantasy-kompetens), utbytte textsamtalserfarenheter och jämförde nördiga intressen (gymnastik, popmusik och brädspel). Jag försökte berätta om min blogg för dem och det var väldigt speciellt. Vi blev omplacerade till en pidestal, Anna krockade med en spegel och jag berättade märkliga grejer som jag nästan inte har berättat för någon innan. Ändå en härlig tid.

 

Sen skilldes vi åt och jag och Anna gick till "hörnan" ("vilken hörnjävel?" gastade jag) där Linus, Sebastian och Paulina satt och åt middag. helt rimlig tid att göra detta på. Där gav jag Anna råd om sitt kärleksliv och jag och Paulina var rörande överens om att Linus aldrig vet vad han pratar om och att han borde dricka annat än cider. Vi sjöng/resiterade "till fågel lila" och mitt i allt fick jag den största ångestvågen i modern tid, typ. Det var riktigt jävla läskigt men jag lyckades skratta mig ur den med hjälp av monet, förstås. Anna åkte hem, men jag stannade och efter att ha ätit Paulinas efterrätt (hon hade också åkt, alltså) lämnade jag stället tillsammans med de andra. Snygg mening. Vi gick till ett random ställe och drack en mojito, vilket var mycket gott faktiskt. Sebastian undrade ofta "vad är nu detta?" och jag minns inga vidare samtal därifrån. Vi gick genom kylan till max och satt där och höll på att somna (kanske mest jag) innan vi väntade på min taxi fast den redan hade kommit utan att vi såg den. Lyckligtvis ringde han. Så kvart i tre var jag hemma och var iskall men trött och sovig. Idag har inget hänt alls, men vad gör det, för alldeles snart händer allt möjligt!

men hej!

Rubriken idag kommer från ett samtal med Hannah som jag hade igår. Då pratade vi också om vad jag borde göra åt mina problem och gissade hitlåtar från en app som Fredrik hade. Ändå kul liv!

 

Idag hade vi dikt-respons och alla förstod min viktiga dikt! niklas sa "jag har läst dina dikter under många år och det här är en av de starkaste du skrivit!" Det känns jävligt bra. Responsen var trevligt i övrigt också och jag var en väldigt hyllande huvudläsare. Det ska man inte vara. Det var snö överallt så Anna följde mig från och till skolan vilket ju är ganska fantastiskt. Har sen jag kom hem ätit riktigt god lunch, mått jättebra, känt en massa skuld, ätit för mycket nutella och snart har jag lämnat huset igen för att göra fredag av den här dagen.

Vad exåtiskt det känns att blogga mitt på dagen! Riktigt spännande är det. Jag kan förklara att rubriken helt enkelt är vad jag sjöng precis eftersom jag lyssnar på programmet som heter så.

 

Men nu ska jag berätta om livet som gått, och igår gick det him. Eller jag, alltså. jag och mamma åkte först och lämnade tillbaka min underklänning till indiska, för mamma hade en bättre som hon skulle sy in och klippa till mig. Sen köpte vi djurmat och expediten tipsade oss om att om vi låtsades att vår hund var en "ledhund" kunde vi köpa billigare mat. Man måste lura systemet! Ändå fint. Vi kom him och lagade fläskpannkaka, för det är ju det bästa vi vet. Mamma och pappa packade till sin resa idag och sen såg vi såklart mästerkocken. jag trodde att det stavades med e men tydligen inte. förvirrande!

 

idag har jag varit och simmat med Filippa. Nu har jag till och med ett kamratkort så vi slipper fuska in henne! Vi tävlade i att ha gjort coola saker (kbt! Volontärjobb! Jobbintervju! Det sista var hon) och saker som "du är så smart!" och "våra liv kommer bli så bra!" sades. Jag simmade jättemycket (eller ja 1 km) och hon gick mest längs kanten fast i vattnet. Mycket ropande om höger och vänster hördes vilket såklart gjorde att jag sa saker som "men jag ääär höger! ...eller...det vet jag inte om jag är". Värt att nämna är också att Filippa hade en morgonrock med sig. Hon kände sig som "en liten pimp", sa hon. Vad det betyde rförstod inte jag. Sen bubbelpoolade vi lite, bara för att det råkade vara gratis, och sen lämnade vi badhuset.

 

Jag firade min simning och mitt topphumör med en subwaymacka (mest för att jag dog av hunger) och nu har jag suttit hemma och ätit den. mår fortfarande alldeles förträffligt. Det är nästan så man inte känner igen mig!

Så kan det va! Jag är på ytterst bra humör och har både diskat och skickat in en jobbansökan idag. Den ni! okej det var ganska lite disk och inte direkt ett seriöst heltidsjobb, men låt mig vara glad nu va. Dessutom åt jag stor frukost! Då blir jag alltid väldigt nöjd med mig själv och känner mig som en bra person. Fast jag åt den vid halv ett, men det gör inget!

 

men egentligen tänkte jag blogga om vad som hände igår efter mitt senaste blogginlägg. Då åkte jag till malmö och volontärade på "svenska för alla", där man lär nyanlända svenska! Så himla kul! Jag stöttade folk med uttal och verbböjande och i första timmen läste vi en jättekonstig text om att laga köttbullar. Varför ska nybörjare i svenska lära sig ordet måttsats? Jag undrar bara. I andra timmen hängde jag med Lauras kompis Karin (ni vet hon som gillar Gilmore guys!) på hennes lektion. De pratade om insäkter och jag översatte en massa ord för en otroligt cool man som bara läst svenska i tio dagar. Hur är det ens möjligt att vara så duktig? Jag fick prova att säga några ord på ett annat språk, som jag inte kan stava, men jag var bra på uttal tydligen. Kul liv! Jag kommer definitivt fortsätta, speciellt när jag själv kan förbereda lektioner!

 

När jag kom hem igår korrekturläste jag stadgar (för det behöver man tydligen göra om man är jag) och kände mig som en bra person även då. Glömde också berätta om min taxiresa dit, där jag och chauffören blev sjukt engagerade i vi i femman. Vi räknade ut matteuppgiften och jag hävdade att "det blir en fett med stor bild!" vilket det också blev, för vi (han) hade jättefel. Vi svarade på andra frågor och kände peppen när vi hade rätt vilket vi inte vet om vi hade för sen kom jag fram. Nu har ni nog hört om allt jag upplevt sen sist, så nu kan ni känna er lugna med livet igen.

Vet ni vad jag har gjort idag? Det vet ni inte, men snart vet ni det! Jag har nemligen gått på mitt första kbt-samtal idag! Alltså...det är ju en helt annan terapiform? Det visste jag ju om, egentligen, men...så coolt! inget sån där "vad har du tänkt på sen sist?", inget "varför känner du såhär?" utan bara frågor om hur jag vill må, hur det skulle märkas, vad jag vill förändra. Bara handlingar och förhoppningar och inget grävande i det förflutna. Vad jag behöver det! Min nya psykolog heter Miriam och är väldigt olik Jolanta men det är ju lite av poängen. Hon sa saker som "så...vissa dagar...har du ingen ångest alls?" och "innan du går ska jag ställa en riktigt konstig fråga till dig." Jag svarade såklart "härligt!" för vem älskar inte konstiga frågor? Nu firar jag med polly (som jag fick för mormor efter samtalet <3) och gamla avsnitt av funky Town för då blir det nästan sommar i den här jävla snön. Kan också nämna att jag vaknade på ett förträffligt humör idag. Det berodde på 1) att Christopher var bredvid mig så jag fick krama honom och 2) att jag precis hade haft en dröm om en kattunge som sjöng en sång på franska för mig. Jag och Syster lärde den att sjunga blinka lilla stjärna och jag tänkte att jag måste döpa den till Michelle eftersom hon var fransk tydligen. Så himla märkligt. Samtidigt drömde Christopher att Kent spelade jazz på finlandssvenska, så vi insåg att vi båda hade språk-skills. Men nu ska jag snart åka iväg på nya strapatser! Ursäkta att detta är lika styckeindelat som ett 2008-inlägg. kan man tänka sig.

Hej ni!

Nu ska jag blogga om min lördagskväll med Saga! hon kom hit med en box vin (därav rubriken) och började direkt baka pizza. Eller alltså vi hade köpt ett kit. Det blev så gooootttt! Helt fluffig och tomatig och underbar. Och medan pizzan var i ugnen började hon baka nutella-chokladbollar, för det var ju nutellans dag igår! Och jag säger "hon", för hon gjorde allt. För att hon ville det! När maten var uppäten frågade hon "får jag diska?" eh, ja, det får du Saga. Bollarna blev också perfekta! Hälften hade vi dessutom bayleys i, vilket blev lika gott som vi tänkte.

 

Sen flyttade vi in till soffan, hällde upp ur boxen och lyssnade på musik. Vi gjorde en damhängslista och upptäckte att det vi letade efter till listan var "sexig musik". Det var liksom den stämningen vi ville åt. Vi valde mellan olika weeknd-låtar och hon sa vist att "oj, det var för mycket weeknd här, sa ingen någonsin". Sant! Hon virkade (jag har vänner som virkar alltså va) och vi pratade om allt möjligt. "Vill du höra en cool historia om min moster?" var en början på ett samtal. Det vill man ju alltid! Vi diskuterade hur blind Stevie Wonder är, Saga räknade hur många vänner hon hade och kvällen var en av de bästa på länge trots min "ooo-känsla", någon slags störig ångest.

 

Igår hade Jane Bond ett superrep! Vi testade vår tango och jag och mamma sjöng duett. Det var awesome! Sen spelade vi vår mashup och skrev en ny låt, eller försökte. Karin improviserade melodislingor och allt var som det skulle. Sen åkte jag him, tittade på hitlåtens historia, åt soppa och bakade nutellakladdkaka i kopp. Den blev inte så god, men var så lätt att göra att det nästan var värt det ändå. Idag...är ingen dag alls. Nu har det blivit en kväll. Så kan det va.

(Varning: Rätt obegripligt kryptiskt mush, men ganska peppigt!)

 

Jag har börjat se mig själv som två igen. Inte alltid, bara ibland. Demon och Hostess sjunger till varandra i mig. Det brukade vara svårt men nu känns det bara skönt. Något gör uppror och det är väl fan på tiden? Det är inget dramatiskt uppror. Det är ganska fint, faktiskt. Som att någon har vaknat i mig och börjat känna andra känslor. Känslor som är ospecifiserade men inte uppgivna. En förnimmelse om att det finns mer. Det här är inte allt. Jag är ung och mitt liv är på väg att bli bättre. Något med att sjunga ut osäkerheten i rubrikfrågan är skönt. Säkerhet på fel saker är ändå inget värt. Då är osäkerhet nästan bättre. Spännande. Ja, jag vet att det är en försvarsmekanism men det är väl inget vidare fel på det, egentligen? Att våga sjunga ut är ändå ett steg i rätt riktning. Våga känna svindlande mycket utan att bli tyst och undergiven. Att våga vara osäker på vad man vill komma fram till. Att frågan inte måste vara konkret, stå mellan personer som i den faktiska rubriklåten, utan att den kan handla om något mer primitivt än så. Jag önskar att jag kunde förklara det. Vad de där orden väckte till liv i mig och hur viktiga de har blivit. Det kan jag inte, men det kanske inte behövs. Jag vill mycket hellre vara are you sure än love lockdown. Hellre demon än hostess just nu. Du känner inte henne, men det vet du inte om. Du tror att du har förstått men det är mer komplext än du anar. Det gör inget. Ingen annan behöver förstå för det är inte det minsta destruktivt. Bara mitt sätt att prata med mig själv. Det är en ganska stor seger i sig. De bråkar inte längre, mina två. De vill olika saker, därav att de ”finns”, men de vill varandra väl. Jag vill mig själv väl, förstår ni? Jag vill att jag ska må bra och vara trygg och vara alldeles lagom osäker. Det är stort och det gör inget att ni inte hänger med. Det gör ingenting alls.

Men det gör inget. Jag mår rätt bra och allt är ganska lugnt. Jag har spenderat tid med Christopher och det känns väldigt bra. Idag lyckades vi till och med vakna pigga (ish) båda två! Magi pågår. Han drömde si-fi-drömmar och igår åkte vi på natt-tur och körde så snabbt vi vågade. Jag älskälskar att åka bil snabbt! <3

 

Vad har jag mer gjort? Varit himma och skrivit. Det var mysigt och bra även om jag inte fick jättemycket gjort. Jag har storhandlat inför kvällens aktiviteter och försökt hitta extra sysselsättningar. Det kommer bli kul! Hoppas jag. Nu är jag helt utmattad, men kvällen börjar om en halvtimme, så det får va som det är. Nu vet ni att jag lever åtminstone.

Hej hej det har råkat bli februari och jag ligger i mina föräldrars iskalla källare. Jag sover här inatt för imorgon ska jag och mamma ha skriva/jobba-party. Det blir nog inte så mycket party men ändå.

 

Jag kom hit vid sju, med färdtjänst till och med ("jag unnade mig en färdtjänstresa"). Då fick jag kycklinggryta och vi tittade ikapp på Sveriges mästerkock. Mamma kommenterade dramatiskt ("jag tycker inte ooom när folk åker ut i första programmeeet! Tycker inte ooom!" Hon är söt. Pappa tyckte att vi skulle göra chokladmousse och jag säger ju inte direkt nej, så jag åt ett berg av mousse. Det var på riktigt orimligt mycket mousse men ni vet väl alla att det är min favorit-efterrätt? För det är det! Sen blev jag ännu mer bortskämd, eftersom jag fick en ordentlig massage av pappa. På deras massagebord till oc hmed! Det var jätteskönt, men gjorde också ganska ont pga har tydligen muskler jag inte ens visste om som är helt stela. Stelare än mammas, tydligen! Sjukaste. Men nu måste jag sova om jag ska orka skriva imorgon! God natt!