hopelosthead

Vad exåtiskt det känns att blogga mitt på dagen! Riktigt spännande är det. Jag kan förklara att rubriken helt enkelt är vad jag sjöng precis eftersom jag lyssnar på programmet som heter så.

 

Men nu ska jag berätta om livet som gått, och igår gick det him. Eller jag, alltså. jag och mamma åkte först och lämnade tillbaka min underklänning till indiska, för mamma hade en bättre som hon skulle sy in och klippa till mig. Sen köpte vi djurmat och expediten tipsade oss om att om vi låtsades att vår hund var en "ledhund" kunde vi köpa billigare mat. Man måste lura systemet! Ändå fint. Vi kom him och lagade fläskpannkaka, för det är ju det bästa vi vet. Mamma och pappa packade till sin resa idag och sen såg vi såklart mästerkocken. jag trodde att det stavades med e men tydligen inte. förvirrande!

 

idag har jag varit och simmat med Filippa. Nu har jag till och med ett kamratkort så vi slipper fuska in henne! Vi tävlade i att ha gjort coola saker (kbt! Volontärjobb! Jobbintervju! Det sista var hon) och saker som "du är så smart!" och "våra liv kommer bli så bra!" sades. Jag simmade jättemycket (eller ja 1 km) och hon gick mest längs kanten fast i vattnet. Mycket ropande om höger och vänster hördes vilket såklart gjorde att jag sa saker som "men jag ääär höger! ...eller...det vet jag inte om jag är". Värt att nämna är också att Filippa hade en morgonrock med sig. Hon kände sig som "en liten pimp", sa hon. Vad det betyde rförstod inte jag. Sen bubbelpoolade vi lite, bara för att det råkade vara gratis, och sen lämnade vi badhuset.

 

Jag firade min simning och mitt topphumör med en subwaymacka (mest för att jag dog av hunger) och nu har jag suttit hemma och ätit den. mår fortfarande alldeles förträffligt. Det är nästan så man inte känner igen mig!