adrenaline is all you need baby
Nu ska jag berätta om min systerdag igår. Men först måste jag berätta om det viktigaste från Paulina-kvällen som jag glömde: Den konstigaste killen of all time! Jag hade precis ringt färdtjänst och sa mitt personnummer när jag märkte att någon repeterade efter mig. Jag vände mig om och bara wtf? "Du skulle väl boka en resa?" sa killen och när jag ignorerade honom började han prata med Paulina och hävdade att han kände henne från Roskilde förra året. När jag bokat resan la jag på, vände mig tillbaka och sa "står du fortfarande här? What the fuck, dude?" då gick han. Så sjukt märkliga saker att göra...
Men nu är det systerdag jag ska prata om! Den började med att hon körde mig till psykologen. Där pratade vi om mina modes och sen satt vi ute och väntade på syster och där insåg vi att när vi sitter där ute är det jag som är terapeuten. Bra arbetsfördelning ändå. När Syster kom åkte vi iväg på årets roadtrip! Vi satte in den första bilskivan (från alla gamla skivor som syster hittat himma) och körde mot...sjöbo. Varför? Varför inte! Vi sjöng relax, don't do it och hade en underbar tid, och väl i sjöbo försökte vi äta lunch på ett ställe som hade stängt för alltid. Det gick inte så bra, så vi åt pizza istället. Det var ganska gott, men det såg ut som en klubblokal tydligen.
Vi tog oss vidare mot okända jaktmarker och hamnade på Sövde musteri! Vi stövlade in där, köpte en flaska äppelmust med mynt och gick igen. Såna weirdos. vi sjöng slogans för städer, rappade (inte jag så mycket), föreslog kattnamn (som inte var så bra, men som syster älskade) och körde och sjöng. Vi körde in och ut ur slimminge bara för att jag skulle få göra ett skämt om att vi har ju hört talas om glimminge hus, men det här är slimminge hus! Jag tyckte det var hilarious.
Efter lite turer och felkörande kom vi fram till ystad (#sandskogenrepresent) och fikade på Olof viktors. Där drack jag märklig hallondryck och vi pratade och hamnade i fikakoma. Sen körde vi hem och sjöng andra bra låtar, typ adrenalina. Bästa låten you guys! Kanske inte men den är väldigt catchy. Vi kom hem till Syster och Benjamin hade lagat vårrullar och nudlar till oss. Mycket gott!
Men dagen var inte slut där. Vi tog oss till mejeriet, mötte upp Systers kompis och var på quiz! Vi var inte jättedåliga den här gången, faktiskt, och jag älskar sommar-aktiviteter ändå. Jag kunde finkultur-frågan och kände mig som the Queen, men vi var...ganska halvdåliga ändå. Efter mycket om och men kom jag hem och idag är jag så trött att det gör ont. Förstår inte varför, men usch. Sooovaaaa är allt jag vill göra i hela livet. God natt (skoja).
det behövs tre för en trekant...glömde bort det
God morgon! Eller förmiddag för er kanske.
Jag är trött som en anka men tänkte snabbblogga innan dagens äventyr drar igång, för annars hamnar jag efter. Först ska jag prata om min måndag, och då träffade jag My (ni vet hon jag träffade på skrivcirkelgrejen och klickade med). Vi var i hennes studentkorridor och åt intressant pasta, drack märklig läsk och pratade om allt möjligt. Jag agerade som vanligt "vis kvinna" (vilket inte gick så bra som vanligt), vi lyssnade på 80-talsmusik på hennes lp-spelare och det var en chill kväll över lag.
Igår träffade jag Paulina. Eller ja först var det dag men vem bryr sig. Jag fick se hennes enkla boning ("det är en lägenhet i västra hamnen, du kan inte kalla det en enkel boning!") och vi spelade lite nya låtar. Hon blev som vanligt stressad över mina konstiga tonartsvändningar (jag hör det inte ens själv ju!) och jag kom inte ihåg några texter, men jag döpte hennes piano till Antonio så det gör inget. Sen fick jag mat, och det var någon fancy pasta med goda saker i. Jag är jätteförvånad över att jag gillade den, men det gjorde jag! Efter en stund, några kakor och lite diskussioner om blindvärlden (wow, takes me back) åkte vi in till stan. Vi skulle nemligen tisdagsbara! Själva! Så sjukt, men så kul. Vi tog oss till lilla torg och fick hjälp av en vakt, men sedan av en jättetrevlig bartender. Vi satt på uteserveringen, drack drinkar och pratade om allt kaos i våra liv. Jag rantade mycket, hon försökte ta emot mina rants (särskilt när de handlade om henne) och hon sa rubriken. Hur vi hamnade där: oklart. Vi tog oss hem i olika taxis, jag mådde jättedåligt (men det gjorde jag hela dagen, så) och till sluuuut somnade jag. Nu ska jag snart till psykologen. hur? Ingen aning.
drinking white wine in the blushing light
Jag håller på att gå sönder av stress och slitenhet och jag borde verkligen ha ätit middag idag men nu ska jag blogga om min gårdag. Jag kan typ inte andas så ni vet. Men igår träffade jag min "slaviska syster" Laura! (jag är hennes bleka syster, tydligen. Whatever that means.) Jag kom dit med godis, cola och vin, kanske lite overkill men så värt. Hon bjöd på tacogratäng (så gooottt!) och vi hade verkligen en av de bästa kvällarna på länge! Hon frågade mig jättemycket om boken och jag fick pågå i säkert en kvart om mina karaktärer och vilka de är. Sån lyx! Hon blev också jättepeppad över bebbekatt-skaffandet, bästa supportive vännen ju.
Vi förflyttade oss till soffan och kvällen fortsatte. Hon sa plötsligt "ska vi leka gissa språket?" och testade mig genom att läsa etiketten på sina stickor (hon ska lära sig sticka, älsk) på alla språk som stod, så fick jag gissa. Spännande för båda, i och med att hon fick uttala allt också. Sen pratade vi om hår/hårborttagning, bdsm, psycho-dudes, att jag måste hitta en tjej (det var tydligen superprioriterat för mig igår) och verkligen allt möjligt annat. Jag fick rom till min cola (livet) och det märktes lite för taxichauffören fick utstå en lång rant om sverigetaxi och annat märkligt på vägen hem. Han tog det väl, så det gjorde inget. Nu har jag faktiskt lugnat ner mig en aning, känns bra. Men idag var verkligen ingen riktig dag. Har bara sovit och stressat sönder och sovit lite mer. Usch. Men nu ska jag sova ännu mer, fest!
Det är midsommar, man måste unna sig!
Hej och hå, nu ska jag midsommarblogga! jag vill egentligen sova i hundra år men vad ska man göra. Bloggen kallar!
Jag spenderade denna högtid hos Robert och Annoushka i Osby. De har flyttat ihop nu, i en större lägenhet! Så glad för dem! När jag kom fram öppnade vi bubblet jag hade med mig, vilket veeerkligen blev en Group effort, men vi klarade det! Vi skålade för alla våra framgångar lately och pratade. Hela kvällen var väldigt chill och jag minns inte riktigt vad vi pratade om. Vi åt mat (och delade upp gallerpotatis väldigt vänskapligt), lyssnade på märklig musik, hade lyxglasskrig (som i att vi krigade mot glassen, inte med varandra) och vi pratade om folk vi känner, det nya livet för dem i Osby, forum, saker som är överskattade och allt möjligt. Jag och Annoushka var väldigt kramiga och så pass kroppsmessigt avslappnade att vi till slut jämförde bröst. Stackars Robert. Måste också nämna att vi konstaterade att bubbel är bubbligt. Så ni vet. Vid ett gick vi och la oss, men först läste Annoushka ett gammalt styrelseprotokoll från 2013. Bästa godnattsagan ändå!
Idag vaknade vi och de var jättepigga, medan jag...inte var det. Men så mysigt att ligga kvar en stund medan de gjorde kaffe och ställde fram saker. Så hemigt, liksom. Vi åt frukost, pratade en stund och sen åkte jag hem. Försöker nu väcka mig själv till liv, men jag är seg som the average kola. Men man får unna sig att vara seg! Allt, får man unna sig. Det är mitt motto.
tell me how I feel about you now
En liten varning till alla som vill bli vän med mig: Ni blir aldrig av med mig. Någonsin. Jag glider inte ifrån folk om jag inte verkligen måste (det har väl hänt, liksom) och framför allt: Om du försöker bryta upp med mig på ett dramatiskt sätt, good luck. För jag kommer alltid att bry mig om er. Era livsöden kommer att beröra mig och om ni ringer och behöver mig är jag där på en sekund. Oavsett hur mycket tid som går.
Det är inte mitt val, ska jag säga. Jag vill så gärna släppa taget om folk och inte bry mig längre. Himla med ögonen åt hur de pågår. Men jag kan inte himla med ögonen. Jag kan inte lämna saker bakom mig. Jag vill nog, egentligen, men det är omöjligt. För om man älskar någon är det ju på riktigt. Det händer inte ofta. Om man är nära vänner, på ett eller annat sätt, är man i princip familj. Och det är inte en så behändig ställning att ha, för just nu vill jag sluta bry mig om flera personer. Sucka och vända mig bort, rentav säga ifrån om det skulle behövas, men framför allt inte tänka på dem. Men…det går ju inte? Jag förstår inte hur ni gör det! Jag hatar människor som ljuger och ändå skulle jag inte släppa någon som gör det. Och jag vet inte vad jag ska göra åt saken. För jag vill inte komma krälande gång på gång till folk som uppriktigt skiter i mig. Because they do. Clearly. Och jag vill inte skita i någon tillbaka för jag vet inte hur man gör! Kan ni lära mig? På riktigt? Jag menar inte att vi måste bli bästisar men kan vi åtminstone vara civil to each other? Alla, menar jag nu. Det finns liksom inget annat alternativ för mig…även om det inte känns så. Det är så komplicerat, allt detta. Jag kanske borde sova. Det är nog så…
Det kanske var Ragnar...
Hej ni!
Nu är det midsommarafton, om ni inte visste eller så. Förmodligen vet ni inte det om ni läser det senare, så. Det är det. Jag tänkte berätta om min gårdag och dagsdag, så ni vet vad ni kan vänta er:
Igår började med världens sämsta morgon. Vaknade tio minuter innan bussen gick, hastade ut, hann, insåg att jag glömt datorn, fick gå hem igen och ta nästa buss. Jää. Men jag kom fram och hade skrivfika med Filippa. Jag fick ihop lite trams och vi pratade lite och allt var chill liv. Jag kom hem, gjorde ingenting i några timmar och sen träffade jag mina föräldrar. Vi åt middag, försökte kolla på kakel och drack legit champagne. Jag fick prova att öppna flaskan och det var svårt delux, men jag klarade det! Sen gick jag och mamma in och såg Music and lyrics. Bästa filmen! Så otroligt mysig och musikig och romcomig. Älsk. (Varför finns det inte en drink med rom som heter romcom?) Vi åt jättegod choklad ("det är en explosion av känslor i smakerna!" /mamma), sjöng lite Josef (bästa musikaaalen) och hade en bra kväll. Min mamma är bäst om ni undrar.
Och vet ni vad? Idag fyller min mamma år! Woho! Vi firade henne med frukost på grand imorse. Vi fick träffa Amandas nya pojkvän (spännande) och åt så mycket vi orkade. Vi försökte lista ut vilka mormor skulle fira midsommar var och då framför allt vem Ragnar var och vad hans fru hette. Syster letade och vi gissade och hon kom plötsligt på det: Karin, var det visst. Sen blev Ragnar en legend. Vi försökte också räkna ut vad "spelet med pinnar med siffror" var, som hon pratade om. Mölki, hette det visst. ...Ok, then. Men det var mysigt och familjigt och det är ju midsommar så allt är bra! Och nu är jag finklädd, trots att jag bara ska träffa blinda ikväll. Det gillar jag.
Blowing shit up with homemade dynamite
Hej och hå, alla mina små bloggkycklingar, nu är jag tillbaka! Älskar att jag sa att jag skulle blogga "ikväll" och återvänder 48 timmar senare. Men jag ska framför allt berätta om min måndag! Den började med picknick med Filippa i stadsparken. Vi köpte asian express-mat och sen glass (jag åt en Dumle-strut, bästa idén), solade och pratade. Så mysigt och supersomrigt!
På kvällen träffade jag några ur min skrivcirkel, som jag ju knappt gått på, men jag tänkte varför inte? Tydligen är det en massa språkkonsulter (så kul!) och vi pratade om vad det ska bli av oss, barns vara eller icke vara och en del annat. Oväntat trevligt! Jag hade ingen mat hemma, så en st My följde med mig för att köpa mat. Det blev ett jävla projekt och vi gick runt mårtenstorget ett par varv, men hann också klicka jättebra! Vi hann prata om drinkar och vänskap och allt möjligt innan jag åkte hem, med en inköpt hamburgare. Den var inte jättegod om någon undrar. På kvällen lyssnade jag på en podcast om lordes nya album (som jag har fått hem nu, men den inte här ändå! Så störigt!) och blev helt kreativ. Så jag sov.
Sen har jag inte gjort jättemycket. Pratat med Hannah, handlat med pappa och chillat med livet maximalt. Så mitt liv är inte superspännande, men det kommer väl hända mer snart antar jag.
Tänk om inte Göteborg finns då!
Hej från en supervarm lägenhet!
Nu ska jag fortsätta blogga om forum. Det började efter att jag hade slutat blogga sist, själva mötet alltså. Då mötade vi mest om tråkiga saker, eller alltså sakerna var väldigt viktiga men inte så spännande att möta om. Jag och Linus vilade så fort vi hann, åt glass i solen och var allmänt väldigt chill, vad alla andra gjorde är lite oklart. På kvällen pratade jag en del med Fatuma, en av våra norska gäster under helgen, och sen chipsade jag och Linus och sammanfattade vad vi gillade och inte gillade med mötet.
I lördags fortsatte vi med en massa möte mest hela dagen. Vi utskottsarbetade, folk hade spännande yrkanden, jag gjorde inlägg i debatten och fick blackout från helvetet båda gångerna (skämdes så mycket), fick äntligen säga hej till Onna, jag tog av mig mina strumpbyxor ute på verandan i en nästan-striptease (skoja) och viktigast av allt, min dator blev fixad. Den flippade the fuck ur och en hel rad människor försökte fixa det. Till slut fick Christoffer "leka lite" och efter en halvtimme hade han löst problemet. Så lycklig jag blev!
På kvällen var det korvgrillning, eller vänta nej först hände ju rubriken! Eller nej, först slängdes folk i sjönn, men det är inte så spännande. Vi utskottade och rubriken sades av Emelie, till synes seriöst. Märkligt värre men hilarious. Nu är vi back on track, korvar hände. Jag umgicks med Annoushka och först Linus, men sen Rakel och Paulina. Linus och Christoffer spelade gitarr och sjöng och vi andra masserade varandra i en massa omgångar. Senare pendlade jag mellan att allsångssjunga vid ett piano, dricka varm choklad och diskutera morgondagens val och handstorlekar med en massa folk. Jättemysig kväll, var det!
Igår Var den stora händelsen styrelsevalet! Jag var så nervös att mina händer skakade och jag knappt kunde läsa punktskriftsvalsedlarna, men vet ni vad? Jag blev invald! Iiii! Jag är så glad, stolt och peppad på att göra detta! Jag, Christoffer och Linus firade valet med att gunga och dela på en burk fir-läsk. Ganska snart efter det åkte jag hem, med en märklig twist där vi fick åka taxi till Falköping. Så konstigt. Jag ska blogga om idag också men det får bli ikväll för nu måste jag gå! Surprise surprise.
when you gonna love you as much as I do?
Jag önskar att vi älskade oss själva mer. Jag, mina vänner, alla. Jag ser det hela tiden. Vi låter saker passera för att vi inte tycker att vi själva är så viktiga. Jag ville först göra detta till ett sifferinlägg, men jag vill säga samma sak till allihop. För ett tag sen sa jag något i stil med ”i mitt liv ska jag vara på plats 1, 2 och 3. Andra kan komma efter.” Det står jag för. Så viktig ska man vara för sig själv.
Men det är vi ju inte. Jag ser hela tiden hur vi låter oss trampas på. Alla frågor de frågar oss som vi känner oss tvingade att svara på, för att vara dem till lags. Alla gånger vi låter vår kropp förlora mot någon annans önskningar. Det är knappt så vi reflekterar över det och det gör så väldigt ont i mig. Våra kroppar, vår tid och våra personer ska inte vara till för andra. Men det är dem. Vi kuvar oss, hela tiden, och vi vet om det. Slår ifrån oss anklagelser och omsorg från våra vänner. ”Jag vet att det är dåligt för mig, men x behöver det ju!” Vi säger inte ifrån. Är inte öppna med hur rädda och osäkra vi ibland känner oss. När vi verkligen bara vill springa men ändå ligger kvar bredvid någon vi inte kan vara med. När vi låter andra ta beslut om vad vi ska göra och hur vi ska känna oss. Vad vi ska tycka om. Jag vill vira in er i bomull och skrika åt er att inte låta någon göra så här, men jag gör ju precis samma sak själv…hela tiden. Försöker bli bättre, men sväljer ord. Fastnar mellan sömn och verklighet och svarar på samma sätt som för sex år sen. Vi är likadana. Inte våra egna. För någonstans vill vi ju straffa oss själva för existensen. Att vi vågar gå runt och tro att vi ska finnas. Att vi vill ha något som vi inte ska vilja ha och inte vill ha det vi får. Vi ska ju vara tacksamma. Det känns fortfarande så. Och jag vet inte riktigt hur jag ska få oss att inse att vi ska ha plats 1, 2 och 3 i våra liv. Vi måste vara viktigast. Alltid.
Alla kaffekoppar är dåliga
Linus ropade precis "ja!" när jag sa att rubriken var ett citat av honom. Sen började han sjunga på min vers i duetten och tog stämma på inget, så det går bra för honom. Vi sitter i ett grupprum och "jobbar" medan resten av gänget är på skara sommarland och blir regnade på, tror jag. Vilket gäng, undrar ni? Forumgänget, förstås. För jag har ju mot bättre vetande åkt på us medlemsforum i skara. Eller ok vi är inte exakt i skara men vem fan bryr sig nä just det ingen (utom Linus kanske).
Jag åkte hit igår och på tåget åt jag lunch, pratade lite med Jonathan om vad syskonen nyman håller på med nu (inte jättemycket sammanlagt...eller nä det var elakt, en ska faktiskt flytta till Stockholm) och väntade på att komma fram, basically. När jag väl gjorde det försökte jag styra upp saker (någon måste ju) och på bussen till där vi är pratade jag med Julia, som jag inte träffat sen jag var liten. Kul ändå! Hon hade visst bott i Lund, här har man koll...
Väl framme ordentligt gick jag och Linus (som just nu "flowar" = sjunger märkligt) och tog några djupa andetag (samt Daim) på vårt rum, och sen var det middag. Jag fick då möta den berömda Christoffer (han som gjorde den magiska drinken!) och vi klickade verkligen svinbra. Vi är lika bra på att muttra elaka/sarkastiska kommentarer och tycker ofta lika, även när vi inte håller med varandra...det makar ingen riktig sense men så är det. Vill också nämna att jag åt den godaste broccoligratängen i hela världen. Tack Linus för att du inte glömde den...hrm hrm. Varför blir hela det här inlägget om Linus? Förlåt alla andra. Efter middagen pågick hursomhelst Peter Lilliekrona och han pratade om...porrfilm. Rimligt. Linus pratade också lite om loggor och mush och sen...hände grejer. De var tråkiga och till slut avvek jag, Linus och Christoffer till mitt och Linus rum. Där pratade vi om blindsaker, kaffekoppar (linus uttalar cop som cup och då ropade jag att han inte var en dålig kopp, men han sa rubriken) och drinkar, poppade popcorn, tittade på videor och hade en bra tid innan sömn skulle pågå. Den var något svår att uppbringa, sömnen alltså, men till slut hände det.
Idag åt vi (jag och Linus alltså) frukost med Jossan och pratade om alkohol, trivselnormer, vår tid i us syd (inte Jossans då men ja) och annat sånt seriöst. Sen dess har vi *jobbat*. Snart ska vi äta lunch. Det är bra för jag fakking svälter ok. Fast jag har ont i magen samtidigt, så det är ju lite problematiskt. Nu fick jag dessutom ont i mitt nyckelben. What the fuck, kropp? Ok, det var nog det. Ses på andra sidan forum och håll tummarna i riksstyrelsevalet på söndag! Just det, jag kandiderar. Så ni vet.
If you don't make it, it's because you suck
Truer Words have never been spoken. Tack, Patrik Walsh. Han är the shit, fast ni inte vet vem han är. Det är er det är fel på.
Men igår var en superdag! Eller åtminstone lång. Jag åkte till stan och träffade Filippa för lunch på surf schack. Älskar det stället men det vet ni nog. Vi satt ute och åt och pratade om vad som hänt i helgen och lite allt möjligt. Sen gick vi och köpte kattglaset! Det är mitt nu! Så om ni vill ta en shot hos mig, så kan ni...se mig dricka ur kattglaset, för ni får det inte! Jag smet in i ett provrum och bytte om (det var ju supervarmt) och sen solade vi på stortorget superbänkar. Det var varmt och jag brände mig i ansiktet och vi försökte slappna av. Jag hade svårt för det men så är det nog numera.
Vi gick till sol, för jag skulle ha handledning! Jag och Carola satt ute och pratade om mina karaktärer (min huvudperson tog studenten i går!) och vad de vill göra. Jag är visst inne i en andra fas i mitt skrivande, hävdade hon. Jag älskar handledning! Sen åkte jag him, umgicks med mina föräldrar lite och gick på student över gatan. Nu tror jag att alla i familjen vet vilken övergatansyster som är vilken, kanske. Vi åt studentmat, försökte prata med andra (men mest med varandra) och njöt av både prinsesstårta och kladdkaka. Livet ändå! Vi gick hem rätt tidigt och tävlade i musikquiz mot varandra. Jag kunde tv-signaturen till family matters och är därmed den konstigaste personen ever. Men nu ska jag...ja just det, åka snart! Forum, here I come! Hoppas jag överlever...
men Gud, här är ju en tumme!
Jag borde diska egentligen. Borde. Men jag måste också blogga ju! Livet är komplicerat. Men igår var det student! Det var Rolles son som tog studenten och jag mjölkade som vanligt för gratis mat. Jag var åtminstone ärlig! Vi åt den gratisa maten (med bästa tsatsikin ever) och pratade med olika gamla föräldrar. Vi fick umgås med Malin ganska mycket och det är ju alltid det bästa (hon är inte en gammal förälder btw). Folk sjöng (mest en man...om potatis...) och det var kallt men trevligt. Ingrid (Rolles x-fru som var värdinna) blev besatt av att jag och mamma skulle dricka Malibu, så det gjorde vi. Gott ju! Hon (Ingrid) glömde dessutom bort vad jag hette, så we hit it off. Jag och mamma sjöng skrammelbilen (uppför en backe och ner för en brooo) (vi skyller på malibun) och jag fick mycket märkliga blindfrågor. Typ om hur jag blir kär i folk. "Jag minns ju hur det var i din ålder"...ok...
nu måste jag diska, men rubriken kan jag ju nämna. Det var när mamma målade mina naglar och la ifrån sig lacket för att sen upptäcka att hon glömt ett helt finger! Kaos! Men nej Emma nu måste jag diska herregud.
And dance me to the end of love
Jag vet inte varför jag är så kall nu för tiden. Varför jag inte vågar erkänna hur svårt det är. För det är svårt. Minns den här låten och att ligga halvsjuk i min säng efter sweden rock för två år sen. Du var allt jag tänkte på. Det vackraste som fanns. Det var det starkaste jag någonsin känt och jag ville dansa med dig till den här melodin tills vi förstod varandra helt. Det blev aldrig så. Vi dansade mest i otakt och det är så ofattbart sorgligt. Du betydde så mycket mer än vad jag kunde förstå. ”Dance me to the wedding now”…jag tänkte verkligen att vi skulle sluta tillsammans. Naivt? Jadå. Men jag tänkte verkligen att vi skulle vara familj. Föreställde mig bröllop och barn. Alltihop. Var redo att åka till London. Tillräckligt kär för att binda upp allt. Ohälsosamt? Absolut. Men viktigt. Du har förändrat mig så mycket. Fått mig att växa. Du säger att du är en del av mitt gamla liv och att jag kan bättre nu. Så är det nog. Jag kanske kan älska på svenska och utan ständig panik nästa gång. Men drömmen om att dansa till the civil wars med regnet utanför fönstret kommer alltid att vara reserverad för dig. Jag skulle inte kunna stegen och vi skulle skratta. Ingenting skulle göra ont. Vi skulle falla oss naturligt. Vi gjorde aldrig det och just nu kan jag inte tänka mig något sorgligare. Trots att jag oftast är iskall och likgiltig. Jag älskade dig. På riktigt. Älskar dig fortfarande. Det händer inte ofta. Kanske bara ett par gånger i ens liv. Jag får inte glömma den känslan. Någonsin. Drömmen om dig var nästan starkare än verkligheten men den är lika viktig för det. Tack för att jag fick hoppas. Att jag inte kunde fortsätta är det värsta. Verkligen.
I Nashville...
...är jag inte än (#Nashville18) men det finns logok ok. Jag tänkte blogga om idag, men först kan jag nämna att jag pratade med Onna igår. Jag skällde ut henne för att hon inte har sett trolltider (det makade sense) och hade en lång rant om att bita i tofflor och vi pratade jättemycket om katter. Oj, konstig mening. Men så var det. Onna är bäst så ni vet.
Ikväll har jag hur som helst varit på middag med min syster. Hon ville bjuda mig eftersom jag hjälpte henne med uppsatsen. "Skål för vår uppsats", sa hon. Söta. Vi åt på glorias (insikt: Jag har aldrig betalat för min egen mat på glorias...) och pratade om allt möjligt. Vi utredde åsikter (båda hade rätt), diskuterade barndomar, visksjöng barnlåtar, fascinerades av stockholmare och hade en fin tid. Vi åt till och med efterrätt, lyx i livet. Rubriken sades av Syster hundra tusen gånger, om serien inte staden. Jag kanske ska titta på den. Vi får se. Men nu är jag trött, så jag ska publicera ett mush och sen sova.
Fifty shades of fluffkaos
Hi strangers!
livet är så bra just nu. Förutom den här töntiga vinden som blåser på mig. Lite rude tycker jag. Men igår var det som sagt livets liv-kväll med Paulina! Efter en kaosresa för henne kom hon och vi balkongade i solen. Jag berättade en rafflande historia, vi chockades om folk som dök upp out of nowhere och efter ett tag åt vi mat. Sallad och dåligt vitlöksbröd, blev det. Vi satt där ute (eller här, sitter ju där nu) tills det blev kallt, och då spelade vi! Hon hade fått låtar av mig som vi testade och det gick så bra! En låt går i tre och en halv tonarter (varsågod), jag försökte göra mig förstådd ("det är som att lära sig ett annat språk", sa hon om att förstå mig) och det var så himla kul och blev så himla snyggt. Vi åt gräddbullar, pratade om miss Joanna from the west och hade en underbar tid fram till 02 på natten. Rubriken kom av att ordet fluffkaos är jättebra, och eventuellt är vårt nya bands namn vem vet. Det betyder typ kaos som egentligen inte betyder något men som man matar för att känna saker. Vi hade en lång och skrattfylld diskussion om att vi skulle skriva låtar om olika tjejer vi fluffkaosat med och se lesbiska ut på scen och vara awesome. Oklart varför...
Idag vaknade vi sent och åt frukost. Jag sprang runt och gjorde saker, men var inte lika förvirrad som sist. Vi sjöng elefantsången genom allt som hände och pratade bebbe-språk och var jobbiga men det var ju ingen annan där så det gjorde inget. Sen spelade vi ännu mer, och det gick ännu bättre! Jag visade henne min senaste låt och den är...glad! och...i dur! Vi skrev klart den och upptäckte att den...har en tonartshöjning! Sjukaste som fucking hänt i hela livet. Wow. Hon åkte hem och sen har jag chillat här, solat och varit glad. Gillar att ha en Emma-kväll, för det kommer tag ett tag innan det händer igen känns det som.
Kan du skicka salladen?
hej och välkomna till veckans första balkongbloggning!
Igår var en fantastisk dag. Jag började (efter sovning och chillande) med att fika med Filippa. Vi satt på arimans uteservering och jag åt nutellapaj (nutellapaj!) och pratade. Så mysigt och soligt, dock blåsigt men ändå. Vi gick sen för att titta på glas (men sa jag perfekt eller? Nä jag sa fantastisk men ni fattar) på olika secondhand-affärer. Vi tittade på kantiga glasfötter, olika kupor och en massa annat, och framför allt ett katt-snapsglas! Foten var en katt! om jag köpte det? Tyvärr inte. Om jag ångrar mig? Eh, ja. Vi var i ett flow och jag provade en massa kläder på cubus, som hade rea. Det enda som var snyggt var världens bästa röda kjol, men som tyvärr var heeelt omöjlig att ta på sig. Jag fattar fortfarande inte vad den var bra för.
Efter lite mellanlandning åkte jag in till stan igen, för att äta middag med min familj. Vi åt persiskt och det var spännande men gott! Syster drack en märklig yoghurt-dricka (som inte alls var god), Benjamin mådde plötsligt jätteilla och fick åka hem, mamma fick ett superskrattanfall åt rubriken (hur kul var ens det), maten var god och servitrisen var jättetrevlig. Vi var inte nöjda där, så vi gick till Hercules och drack vin. Där pratade vi om olika serier och allt möjligt och jag fick dåligt vin, vilket var en upplevelse i sig. Vi hade en härlig tid, fast till slut fick vi bara skrika.
Vi gick till tugg (två barrundor i rad, what) och där drack folk milkshake, men jag var inte sugen på det så jag drack rom & cola. Fast de gav mig bara ett glas med rom och en burk cola bredvid. Så märkligt! Där pratade vi om en och ett (och hur svårt det är för vissa, typ pappa) och allt möjligt annat, jag vet väl inte vad. Sen åkte vi hem, jag halkade (och ramlade på marken, hur är det ens möjligt Emma) och sen sov jag basically. Idag har inte mycket hänt, men snart kommer Paulina!
I'm in love with your brother
Shass: Haha, det tänkte jag inte på! Sven-havers unite!
Jag är inte kär i din bror (eller?), men jag hörde den låten igår och har haft den på hjärnan sen dess. Bästa låten ju! Men nu ska jag berätta om min gårdag, som var väldigt intensiv. Jag missade två bussar (!) men till slut mötte jag upp Anna N för skrivfika på biblioteket. Vi fikade väl mer än vi skrev, men ändå. Vi pratade om saker som är äckliga, saker köttätare gör (jag skällde ut dem mycket, kändes rimligt), funkofobi och annat märkligt innan vi faktiskt fick lite skrivande gjort. Jag skrev om tacos, självmord och Greveholm. Mysigt ändå.
Sen åkte jag till emporia och fortsatte skrivpassat på espresso house med Greta-Stina, Lisa, Ewa, Anna H och senare Anna N. Där drack jag en god varm choklad och skrev jättemycket som mest blev skit. Sen inleddes dagens viktigaste etapp, för vi skulle gå till sky bar! Där beställde vi drinkar och jag sjöng duett med en bartender i ett par sekunder. Drömigt. Vi pratade, glömde att titta på utsikten och upptäckte sen att alla inte kunde äta där, så vi var tvungna att gå därifrån. Jag och lisa bondade över gammal latinpop och att vin var prioriterat, och sen gick vi vidare till vapiano. Där åt vi mat (jag fick feeel pizza, men till slut fick jag en maragrita #vegoemma17 #skoja) och jag, Ewa, Lisa och Camilla (som dök upp helt plötsligt) jämförde handledningserfarenheter. Jag dissade glasen och pallarna där, men pizzan var jättegod.
Vi avslutade var barrunda i Hyllie (bästa ändå) med vin på quality hotel. Där ratade vi om klassresor (alltså inte såna i bussar utan de andra) och halvlåg i soffor. Vinet var jättegott och jag hade bara liite ångest, win! Vi tog oss hem, hade tur med bussarna (at last) och sen somnade jag, basically. Nu ska jag såklart springa till bussen!
Godnatt, må glädjen lysa er
Hejosv!
Sen sist har jag spenderat tid med mina föräldrar. igår åkte jag dit och fick lax och vin och solsken. Mormor kom också och vi pratade om "röda saker" (vi vet fortfarande inte vad det betyder) och hade en väldigt lugn och bra kväll. Jag skulle egentligen ha sovit där, men jag hade sovit dåligt flera nätter, så jag ville sova hemma.
Det hindrade mig dock inte från att åka tillbaka på morgonen (skrev först "mormonen" och tänker mig nu hur jag red him på en mormon) och äta helgfrukost. Så gott det var! Jag satt ute och skrev, men det kom en regnskur out of nowhere...det var legit det märkligaste, ropade till av chock. Så jag fick gå in, skrev lite mer och sen blev det lunch. Mat är viktigt! Vi åt cesarsallad och överbliven lax (så god kombo!) och sen tyckte vi attt det var tråkigt himma så vi åkte till Vismarslöv och fikade. I bilen hamnade vi mitt i en radiolista och vi blev så invested att vi var tvungna att lyssna lågt på telefonen när vi kom fram för att veta hur det gick. Vi åt kakor i mängder och jag förklarade att deras russinkakor var livet. Pappa gillade en kladdkaka (så weird!) och det blåste som fan så det blev ganska kallt. Men mysigt!
Vi kom him igen, följde listan, skrattade åt "Jalle", sjöng med till dåliga låtar och hade en bra tid i några timmar. Jag var för övrigt referens-drottning idag. Citerade serier jag aldrig sett, höll föreläsning om Staffan Hildebrand och var on Point generellt. Sen köpte vi taimat och jag åkte hem och åt denna. Ikväll har jag annars lyssnat på ny musik, chillat över lag och tänkt. Typ. Nu vill jag dock lyda rubriken och sooova.
It's just another graceless night
Jag försöker vänja mig vid mitt nya liv. Det där jag inte gråter särskilt ofta och bara vill ta livet av mig ibland. Det där jag inte väntar och inte ber lika mycket om ursäkt. Det är inte svårt, direkt, men förvirrande. Jag har en helt annan pondus nu. Folk frågar mig något och jag svarar övertygat, som om jag vet. Folk tror på mig när jag gör så och oftast har jag märkligt nog rätt också. Jag har tid att bry mig om andra. Fråga hur de har det och trösta dem när de mår dåligt. Det var ett tag sen. Problemet med det är väl bara att jag bryr mig lite för mycket. Vill vagga dem och skrika att de inte får behandla sig själva illa. De är för värdefulla för sånt.
Det är märkligt att ha makt över sitt eget liv. Svårt att inte missbruka den. Att inte förstöra för mig själv för att jämna ut. Så jag gör det, lite. Ibland. Jag har ju alltid gjort precis så. Men de ombytta rollerna gör mig osäker. Din röst som så uppenbart ångrar och har ont. Jag blir kall. Saklig. Det är inte min grej, fast det är ju också det på ett sätt. Ibland gör det ont för mig också, brutalt ont, men det kan jag hantera. Skoja, det kan jag absolut inte. Inte i tystnad åtminstone. Men jag ångrar ingenting, för jag gjorde egentligen ingenting. Jag bara fanns, väntade, hoppades. Fuck det. Din ånger är paradoxal och ger mig ont i magen. Det blir för trassligt. Ändå kan jag inte nicka när du säger att jag hatar dig. För jag slutar aldrig älska. någonsin. Vänner jag hade för fem år sedan är fortfarande viktiga för mig. Mig kommer man liksom aldrig undan. Det är därför det blir komplicerat. Trassligt, som sagt. Det passar inte in i mitt nya liv, men det gör ingen riktig skillnad. Saker är nog som de är ändå. Något litet destruktivt måste jag väl ändå få unna mig.
Jag undrar om någon älskar mig som jag inte känner till
Det undrar jag väl inte, men jag valde den här rubriken eftersom jag helt enkelt har känt mycket kärlek lately. Det är ganska frustrerande faktiskt. Men för övrigt har detta hänt:
-Jag har umgåtts med Anna H.
-Hon berättade en lång historia om en sjukdom som inte finns och gamla indiekändisar i Sverige. Så konstigt.
-Igår tänkte jag mest sova, men jag åkte också på bygghandel- och växtletande med pappa.
-Vi tittade på kattgrejer omg så peppad!
-Vi åt lunch på biltema och jag har aldrig varit så hungrig i hela mitt liv så det var uuuderbart.
-Jag har skält ut folk för att de inte älskar sig själva. Sen här jag låtit bli att älska mig själv och varit en äkta hypocrite.
-Jag har drömt att jag var Harry Potter och skulle kriga mot voldemort.
-Jag har bytt tempusformer like a pro tydligen.
Det är det som har hänt och pågått. Så ni vet.
You can be flawed enough, but perfect for a person
Hi!
Jag balkongbloggar igen och lyssnar på skivan som låten i rubriken kommer ifrån. Det är den bästa chillapåbalkongskivan jag vet, nemligen rose ave med you + me. Så fin <3
Nåt som också var fint var igår, för då var det damhäng med Saga! Vi bakade pizza (från kit såklart) och åt denna mycket andäktigt eftersom vi var kaoshungriga. Vi hann också prata om Sagas långa tanketrådar, popkvinnor och lite annat. Efter maten öppnades bubblet (#bubbletsår) och vi lyssnade efter överenskommelse väldigt mycket på Kelly Clarkson. Vi diskuterade hennes utsäljande, vilka kändisar vi helst skulle vilja hänga med (Adele och Pink sa vi) och sen snöade vi in på gleelåtar. Santana! Blaine (enligt Saga)! Jag var såklart rainman och kunde alla fakta, cause that's what I do.
Sen gjorde vi ordentliga mojitos, med sockerlag och riktigt gammal is och allt möjligt. De blev ganska goda, enligt mig som inte är en mojitofantast annars. Vi lyssnade på vår damhängslista, Saga berättade en rafflande historia, vi bestämde att saker "var en grej", vi pratade om Travis jättemycket (för han är bäst och sjunger "vackert med autotune" enligt mig), Saga berömde mig för hur stabil jag verkar nu, vi gav min depression namnet Sven och allt var precis som det ska vara utan att bli enformigt. Jag älskar att damhänga! Hej Saga jag vet att du har refreshat som en tönt (dina ord) och nu har jag skrivit om dig!
Trots att det blivit sent gick jag upp vid 8 imorse och åkte till Malmö. Vi skulle nemligen äta hotellfrukost! Jag hade skrivit att jag ville göra det på facebook och Greta-Stina gjorde slag i saken, så vi gjorde det tillsammans med Anna H, Ewa och hennes pojkvän Sasha. Så mysigt och gott! Jag blev servad av alla, jag och Ewa hade voffeldrama (men så gott det blev ändå) och samtalet flöt mellan ämnena. Jag och Greta-Stina planerade sommarens skrivresor, esteter avhandlades, förorter jämfördes och alla njöt av ätandet. Bästa initiativet (som jag vidhåller inte var mitt)!
när jag kom hem marathonpratade jag med Hannah i fyra timmar (!). Vi tindrade tillsammans (och hittade Kitok! Sjukaste!) och pratade om douches, vad vi är bra på, opeppande miljöer, att fejka saker och varför, demisexualitet och en massa annat som jag inte kommer ihåg. Och nu sitter jag alltså här. omg det är ett djur på mig! det kravlar på min arm vad ska jag göra? tänk om det är en geting! kravlar de på armar? ok, emma, andas. Det är nog borta nu...usch. Varsågod för den inblicken, nu går jag.
Gud, var tyst nu!
Hej och så!
Jag måste supersnabblogga nu eftersom jag hade glömt att klockan gick och har svinbrottom. Borde egentligen diska men nu hände inte det. Woops.
Igår var den stora författarskoledagen! Hela dagen fick vi lyssna på när tvåorna läste ur sina böcker och bli intervjuade av Niklas. Vi fick höra barnböcker, prosalyrik, poesi, urban fantasy, historiska romaner och hur mycket som helst annat. Om vi var trötta efteråt: Ja. Men vad kul det ska bli att göra detta om ett år! Niklas var lite märklig, men som jag sa, "han är en äldre vit man och gör så gott han kan efter sina förutsättningar." På lunchen gick jag, Greta-Stina och Louise till valvet och jag åt en mycket god hamburgare. Det behövdes verkligen och vi försökte sammanfatta våra intryck.
Efter alla bokläsningar blev det fest! Vi gick till festlokalen (som var enorm och fantastisk!) och när alla kommit dit blev det bubbel och mingel i trädgården. jag och Anna B hittade varandra och låtsades mingla när vi i själva verket bara pratade med varandra. Sen pågick en märklig lek där vi skrev en dikt och folk sprang omkring. Det var högst ointressant, men vet ni vad som var det? I tvåan gick mannen som mastrade min ep! Så sjukt! Efter leken var det middag och jag pratade med en Teresa om standup, med en Cecilia om funktionsnedsättningar (vi har båda en) och med de flesta andra om en massa annat. Leken fortsatte och vårt lag fick rekonstruera vår dikt, för att någon hade stulit den! Men vi gjorde en svinbra performance involverande strupsång, orgelmimare och gud. En tjej i tvåan spelade Gud och stod på en spis och var fantastisk, förutom när hon bråkade med oss i kören. Då hände rubriken.
Diplom delades ut och sen uppträdde folk. jag sjöng paris och alla slog i takt och var fina som fan, så det lät faktiskt riktigt bra! Sen tog all alkohol slut (trauma tyckte alla) så efter lite dans till 90-talshit (why?) gav vi oss vidare till ariman. Jag och Niklas slog följe och pratade om all tid vi känt varandra och lite allt möjligt. Efter mycket om och men kom vi fram, umgicks lite till och jag träffade en ny emma. Hon sa "jag är bara 26" och jag fann orimligt mycket nöje i att säga att jag är 22. Älskar att vara yngst. Anna N missade sin sista buss, så vi gick hem till mig och hon fick sova här. Innan vi somnade pratade vi mycket om äckliga rädslor och vi förstår varandra väldigt bra där. Nu måste jag sluta blogga för jag kan väl hinna diska två grejer ändå!
