Fifty shades of fluffkaos

Hi strangers!
livet är så bra just nu. Förutom den här töntiga vinden som blåser på mig. Lite rude tycker jag. Men igår var det som sagt livets liv-kväll med Paulina! Efter en kaosresa för henne kom hon och vi balkongade i solen. Jag berättade en rafflande historia, vi chockades om folk som dök upp out of nowhere och efter ett tag åt vi mat. Sallad och dåligt vitlöksbröd, blev det. Vi satt där ute (eller här, sitter ju där nu) tills det blev kallt, och då spelade vi! Hon hade fått låtar av mig som vi testade och det gick så bra! En låt går i tre och en halv tonarter (varsågod), jag försökte göra mig förstådd ("det är som att lära sig ett annat språk", sa hon om att förstå mig) och det var så himla kul och blev så himla snyggt. Vi åt gräddbullar, pratade om miss Joanna from the west och hade en underbar tid fram till 02 på natten. Rubriken kom av att ordet fluffkaos är jättebra, och eventuellt är vårt nya bands namn vem vet. Det betyder typ kaos som egentligen inte betyder något men som man matar för att känna saker. Vi hade en lång och skrattfylld diskussion om att vi skulle skriva låtar om olika tjejer vi fluffkaosat med och se lesbiska ut på scen och vara awesome. Oklart varför...
 
Idag vaknade vi sent och åt frukost. Jag sprang runt och gjorde saker, men var inte lika förvirrad som sist. Vi sjöng elefantsången genom allt som hände och pratade bebbe-språk och var jobbiga men det var ju ingen annan där så det gjorde inget. Sen spelade vi ännu mer, och det gick ännu bättre! Jag visade henne min senaste låt och den är...glad! och...i dur! Vi skrev klart den och upptäckte att den...har en tonartshöjning! Sjukaste som fucking hänt i hela livet. Wow. Hon åkte hem och sen har jag chillat här, solat och varit glad. Gillar att ha en Emma-kväll, för det kommer tag ett tag innan det händer igen känns det som.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0