Sometimes the hardest thing and the right thing are the same

Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Jag vill inte skriva fint/mushigt om hur jag *känner* för jag vet inte vad jag känner alls. men det funkar ju inte att bara skriva om hur livet fortgår heller. Så det enda att göra är nog att skriva helt okryptiskt och odramatiskt:
Jag och Christopher har gjort slut. De lärde tvistar om huruvida man kan göra slut om man inte varit ihop, men det verkar som om man kan det. Det var inte varit bra dagar men det säger väl sig självt. Vi kommer fortfarande vara vänner och ingen är arg på någon. Så nu vet ni det...det visste ni redan...
 
Jag vet inte alls hur jag mår. Oftast känner jag ingenting. Försöker att inte skylla på mig själv för det. Det betyder inte att jag inte bryr mig, bara att jag inte just nu blir påmind om hur ont det gör...för det gör det. Fruktansvärt ont. Men jag har ju också förberett mig på detta otroligt längre. Usch. Det är väl vad jag har att säga. Jag hoppades verkligen på det lyckliga slutet men det är oklart om jag någonsin trodde på det. Jag har ingen aning om hur fan det här ska fungera men det lär jag väl upptäcka. Det kommer sannolikt komma värre dagar än den här. Jag är antagligen inte redo men nu kanske ni i alla fall förberedda på hur det ska se ut i bloggen. Det var det jag hade idag. Vill skriva fina floskler men they go without saying. Som sagt: no hard feelings whatsoever. just...sad feelings...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0