I was so young you should have known better than to lean on me
Hej och god dag, nej vänta det är kväll. God kväll menar jag förstås. Men jaja, idag har terapi pågått. jag var fortfarande fruktansvärd mot min stackars psykolog och ifrågasätta hennes metod, som för närvarande ger mig ångest. Which kind of sucks. Men hon försöker verkligen, vilket gör henne bäst av alla.
På eftermiddagen träffade jag Filippa och skrivfikade på biblioteket. Jag åt det godaste vaniljhjärtat i hela världen (!) och sen skrev jag om en picknick och en våldtäckt. Härligt va? Lite därav valde jag rubrik, för vad nostalgiskt det är att skriva riktigt obehagliga grejer. Det är ju mer obehagligt nu, fast också mindre pga är inte längre tolv år gammal. Tur det. Sen åkte jag him, åt kött med äppelsallad (<3), tittade på tv och drack te. Nu måste jag sova för jag ska gå upp kräktidigt imorgon. Ooorkar ej. :(
Om detta med kärlek, part 2
Jag kan inte somna, fast jag ska upp svintidigt imorgon (eller alltså jag ska upp i rimlig tid och inte mitt på dagen), så jag tänkte blogga om något jag tänkt på en del det senaste. Inlägget heter "part 2" eftersom jag skrev ett inlägg som hette så här i oktober 2013. Jag vet inte hur man länkar till inlägg och så, men basically handlar det om att jag inte trodde att kärlek var ett val. jag undrade ärligt om det var möjligt att "satsa på" någon och styra sina känslor alls. Jag var ganska övertygad om att kärlek bara hände och att jag inte kunde välja.
Och alltså...jag kanske aldrig har svängt längre i en åsikt i hela mitt liv. (Förutom nykterism, kanske. Emma 2013, you're precious.) Jag har märkt att jag känner kärlek på helt olika sätt nu. Det här kan vara helt fel, och då kan jag skratta åt mig själv senare, men jag är mycket mer chill. Jag har världsomvälvande känslor, det kommer jag alltid att ha, men när de är klara kan jag ta djupa andetag och låta det vara. Jag tar upp mina känslor direkt, utan drama, och om de inte är besvarade går jag vidare någorlunda lugnt. Jag tittar tillbaka på mitt liv och det enda jag ser är hela månader när jag bara tänker på en viss person. Varför gjorde jag det? Såklart ska man vara kär, vilket ju är underbart, men varför la jag sa mycket energi på någon jag inte ens visste om jag kunde få? jag var ju helt slut hela tiden!
Så min ärliga undran nu, fyra år senare, är denna: Är "att vara olyckligt kär" något man växer ifrån? Vi är ju vuxna människor, så det är bara att fråga hur den andra känner och testa sig fram. Känslor är inte monster utanför vår kontroll och inga känslor är egentligen the end of the World (eller ja breakups och dödsfall och sånt...men ni förstår). Ju mer jag tänker på olycklig kärlek desto dummare känns det. bara prata med varandra? Sen kommer jag säkert falla head over heels igen och glömma allt detta. Då får ni gärna påminna mig om det här inlägget. Men jag *tror* att jag kan komma ihåg det och lugna ner mig. För vet ni vad? Jag vill göra saker som gör mig glad. Inget annat är egentligen viktigt.
This is how we do it down in puerto rico
Hälsningsfras av något slag!
Hur står det till, bloggfolk? Just det, ni kan inte svara. Det var en imitation av Linus i våra helgvideos. Fast han sa det inte så formellt och emmigt, det var bara själva förvirringen som var lik. Men skit i er nu (det där var mer en imitation av mig från samma videor), nu ska vi prata om mig! Och att igår efter bloggningen var jag himma på mors dag-middag. Det grillades, Syster berättade allt om Berlin (fast mest om all öl de hade druckit på beer gardens), det var cray-varmt (det saknar jag idag) och livet var riktigt drömigt. Speciellt eftersom vi fick drömtårta! Det är ju det bästa i hela livet. ...Typ. Min familj är orimligt rolig och bra och jag är så peppad för picknicksommar och Montenegro och allt vi ska göra och inte göra i sommar! Rubriken är såklart från en av min och mammas latinolåtar. Ni kan den säkert för det är den största hiten ever just nu. Fast med Justin bieber, euw. Ingen gillar Justin, dö. Nä ok lev men håll käften.
Jag hade tänkt göra exakt inget idag, och det har jag nästan hållit. Men! Idag släpptes det sista Gilmore guys-avsnittet någonsin! Så jag var tvungen att köpa popcorn och sprite och lyssna på både det första och sista avsnittet. Det var enormt sorgligt och jag var tvungen att skriva till syster ibland för att få lite moral support. Men jag tog mig igenom det, grät mycket på insidan och alltså jag är så tacksam för att den podcasten finns. ni förstår inte. Nej alltså legit. Tänk alla timmar ni spenderar på typ tv-serier eller filmer eller sånt? De spenderar jag med Gilmore guys. De är min ångesthantering, mitt sov-soundtrack (ofta mitt på dagen tyvärr), mitt sällskap när det är ensamt i lägenheten och allt däremellan. om jag behöver nya saker att lyssna på? Eh, ja, helst. Ska leta. Men ja detta brydde ni er sannolikt om. Nu ska jag sova (nya lakan, drömmen i livet) och chilla med livet så mycket jag kan. God natt!
Den låter väldigt god, fast också äcklig, fast liksom på det bästa sättet
Hej ni!
Jag har börjat hälsa på er igen har ni märkt det? Det var rätt länge sen ändå.Men nu ska jag berätta om min gårdagskväll! Efter bloggandet skulle vi äta lax, men jag hade glömt att man bör tina lax...så det blev fryspizza. ...Jää. Jag var otroligt stressad och kunde knappt andas, men efter någon timme lugnade jag ner mig. Vi förfestade på balkongen, gjorde sketcher (och ropade "sketch!" efteråt), planerade "balkongpodden", diskuterade vad som är en oko (allt som inte är kor? tjurar?) och hur man kan tolka låten oboy och dansade till you don't have to say you love me.
Sen tog vi oss till stan och satte oss på botulfs. Där pratade vi om saker vi kanske kommer göra om några år och jag bevisade min magkänsla genom att svara på om myntet Linus la i min hand hade krona eller klave mot handen. Jag klarade fem försök! Sjukt. Sen skulle jag smsa någon, och såg då att både mamma och ia hade smsat om att de var på stortorget och undrade var jag var. Såklart gick vi dit och satt i nice soffor och hände med mina föräldrar och ia och Jonne. Jag drack rom & cola, Linus drack en cider han inte gillade, mamma upplevde ett oförglömligt toabesök (innehållande en feministisk revolution och beskrivningen "känd från shotluckan"), vi diskuterade kön på bilar, alla var stolta över shotarna de hade druckit och livet var underbart. Sen åkte jag och Linus hem, basically.
När vi kom hem hällde vi upp chips och dipp och filmade videor till folk. Rubriken kommer från en av våra videor till Linus vän Christoffer, som jag säkerligen gjorde ett jättebra intryck på. Jag råkade också säga att jag var en is-anhängare...rimligt. Linus frågade hur läget var (för att sen komma på att de inte kunde svara) och tystade mig, jag var lagom otrevlig, vi pratade om den magiska drinken (rubriken), vi sjöng märkliga sånger, jag krävde att vi skulle skita i Vincent (rimligt) och vi tyckte att vi var roligast i Sverige. Det var vi också!
Idag när vi vaknade lyssnade vi på våra videor och sen åt vi chipsfrukost (efter rätt lång tid av halvsovande). Jag lärde honom lite punktskrift (det gick inte så bra för mig, men han var bra!) och nu sitter jag på balkongen och tar några djupa andetag. Livet pågår. Nu vet ni vad som har hänt i mitt.
I see fire inside the mountains
Hej från supervarm lägenhet!
Linus är här och just nu diskar han. Behändigt va? ;) nä jag bad honom så jag slipper ha ett enormt diskberg imorgon.
Igår var den stora ambitionen att vi skulle laga pannkakor. Fast egentligen var det han som skulle laga dem. Vi upptäckte dock att vi inte hade smör hemma, så vi fick gå till hemköp. Bra ändå. Sen började Linus med det stora pannkaksprojektet. Jag var ansvarig för att komma ihåg receptet och det gick ganska bra, förutom att vi nästan hällde i waaay för mycket salt...men detta avstyrdes. Stekandet var jättespännande och pannkakorna föll i många bitar. Fast den sista blev hel! Det måste jag nämna, för det var fan stort. Vi åt dem med sylt och grädde och det var jättetrevligt och gott (förutom när jag förklarade krig mot pannkakan). Sen satte vi oss i min soffa, drack cola och sjöng våra viktiga låtar. Det är alltid jättefint! <3 Såklart involverade det skålande till skyline (i cola), handmassage till I see fire och en massa duettande. Vi förstörde låtar med roliga textanalyser och var helt klart för nyktra för det mesta (obs på skoj).
Efter några timmar gick vi ut, med den stora avsikten att gunga. Vi letade upp gungorna rätt länge, men när vi hittade dem gungade vi och det är ju det bästa. Vi pratade mycket om styrelsearbete, ansvarstänk och en massa annat. älskar gungsamtal! När vi kom hem pratade vi en stund till och sen sov vi. Eller ja...Linus sov, jag försökte sova fram till fyra när jag äntligen somnade. Hemsk jävla natt med ångest, klåda och rastlöshet. Blearg.
Men idag vaknade vi ändå och efter att ha chillat hemma ett tag tog vi oss in till stan. Vid bussen träffade vi en märklig man, som la sig i vårt samtal med "får jag bryta in, är ni politiker?" vi pratade lite om nervositet och att prata inför folk, innan han sa "förlåt om jag frågar...men är du lite halvblind?" jag svarade att jag var helblind, men att Linus är halvblind. "Alla män är halvblinda", sa han då. Rimligt! Vi kom fram till stan och gick till subway. Där åt vi lunch medan allt som kunde blåsa iväg blev fångad av ac:n (orimligt!) och samtal pågick. Jag hade en del ångest och fick stå utanför en lång stund innan vi kunde gå vidare. Men det gjorde vi till slut, så vi fick till apoteket och systemet. Vi fick bra hjälp på båda ställena och jag blev rekomenderad ett vin. Snart ska jag dricka det och se om det är gott! Peppen! Vi kom hem, vilade, åt glass, solade och nu ska vi snart äta. Linus sjunger Duvemåla när han diskar. Vi kommer äta jättesent för vi måste gå till hemköp och köpa snacks. Varför kan inte jag gå till hemköp när han diskar och vara smart? #DöBlindhetDö nu slutar vi detta inlägg hejdå.
Jag vet inte vad jag sa, men jag menar det
Hej ni!
Just nu bloggar jag och Linus ikapp. Men han är nog klar snart, nu när jag har börjat. Töntigt värre. Men jag ska blogga om igår (nähä) när Robert var här! Vi satt ute och betade av punkterna på vår dagordning, och de var inte få. Dock tog alla punkter jättekort tid var, så det gjorde inget. Det blev en del "nyheter" (skvaller), alkoholdiskussioner, upprörda rants från mig och till slut mat. Vi åt denna och sen rabarberpaj (i små skålar, drömmen ändå) och pratade mer om hur man bör/inte bör behandla sin familj, rimliga relationer till folk, hur man planerar saker på bästa sätt, hur man lär sig saker (svårt) och en massa annat. Jag sa rubriken och står fast vid det än (även om jag inte kommer ihåg varför jag sa det nu). När han åkt hem försökte jag sitta uppe ett tag, men föll ganska snart i dvala.
Idag vaknade jag sent (makes sense...not) och åkte nästan direkt ut i skogen med mina föräldrar. Vi gick, picknickade på en stock, blev varma, gick, blev lugna, nynnade på Enrique Iglesias (till och med pappa föll dit), hamnade i supervildmark, brändes av nässlor, fick lite panik (jag), badade i äckliga sjöar (Lukas), åt kakor och tog oss hem igen. Jag älskar skogen you guys. På vägen lyssnade vi glatt på allt från despasito till 500 miles och jag sjöng glatt med i allt som en äkta tönt. Men nu avslutar jag det här inlägget, duschar av mig skogssvetten och fortsätter umgås med Linus. Hejdå.
misguided ghosts, traveling endlessly
Jag är så trött på att jaga. Springa efter folk, ta initiativ, klamra fast. Folk har så mycket annat. De flyttar, byter städer, har partners, har gäng, pågår. Jag bara ligger här. Och det spelar ingen roll hur många människor jag träffar, för jag blir inte mindre ensam. Mindre beroende. Jag vill bara träffa någon hela tiden, konstant, i alla situationer. Jag vill att någon ska springa efter mig. Vill inte planera in människor, jag vill att de ska planera in mig. Men alla försvinner. De byter städer konstant och jag vill bara vara här. Varför är inte alla här? Varför måste de åka till någon annan jävla stad hela tiden? Varför kan folk inte bara ha hem och fucking stanna där? Och jag vet fan inte vad jag ska göra. Jag vet inte vem jag ska ringa när hela kroppen vill vända ut och in på sig själv och jag inte kan vara ensam. Vem som på riktigt skulle förstå. Det är så kallt. Och jag kan inte klaga för jag har ju vänner nu! Jag umgås ju med dem hela tiden! Och ändå kan jag inte slappna av. Ändå sitter jag som på nålar och väntar på att de ska försvinna. För det gör de alltid. Bara stanna. Bara var i en stad och settle down. With me. Och jag är så trött på att vara en fast punkt för alla andra när de inte är det för mig. Ibland känns det som om jag inte har en enda fast punkt. Det är ju inte sant men det känns så. Som om de inte behöver mig som jag behöver dem. Det sliter på mig. Jävligt mycket. Jag vill mest sova men jag har en massa umgänge att göra. Jadå, jag ser ironin. Den är jävligt tydlig tack. Ska försöka ta mig upp ur sängen nu. Bakslag händer, det är inget konstigt…säger vi.
Men det blev keso
Hej bloggfolk!
Igår hade jag och Anna B bubbeldejt! Solen kom fram precis lagom för balkonghäng och vi drack jätteäckligt bubbel (mitt fel) och praaatade. Herregud vad vi passar ihop jag orkar inte! Vi pratade om ungdomsböcker och deras författare, tysta människor och väldigt mycket annat. Vi åt chips, vindruvor och choklad till middag och det var Lovely. Senare på kvällen bondade vi myyycket över referenser som livet enligt rosa (the dick magnet), glurr (<3!), Mimi-böckerna och uttrycket i rubriken, som basically betyder att man skulle göra något bra men det blev...keso. bästa uttrycket! Vi pratade också om hur lite vi gillar populära människor, tvilling-mytologi, magiska datum, att unna sig och en massa annat. Bästa samtalen, legit!
Idag vaknade jag med superångest, skrev ett kryptiskt mush (som kommer efter detta) och sen hände jag med mina föräldrar. Jag och pappa handlade och sen åt vi lunch i trädgården (sjukt random lunch eftersom det var olika rester). Sen satt jag i solen och skar rabarber i tusen år medan jag och mamma lyssnade på en massa latinpop för vi älskar det. Men nu har robert kommit, så nu får detta va!
We all want, we all need fashion
Hi strangers!
Idag har varit den bästa dagen! (tjatigt: jadå) Jag och Filippa sågs för super-shoppingdag till min sommar. Vi åkte till Burlöv center, för jag hade fått för mig att det var det enda skånska köpcentret med själ. Vi kom fram och gick planlöst i affärer, provade halva KappAhls (giss om stavningen) sortiment och gick vilse tills vi hamnade på cubus och fick supernapp. Två klänningar och ett par shorts inhandlades! En av dem tog jag på mig så fort jag kom hem och den är så bekväm. älsk. Expediten frågade om jag ville vara med i cubus kundklubb och jag tyckte att det var jättekul för jag trodde att det stavades kubus så det blev kkk. Så besviken.
Sen blev vi sura på Burlöv för att de inte hade så många affärer som vi trodde, så vi åkte till malmö. Där hämtade Filippa ut ett paket och sen var det såklart fikapaus! Vi ville ha väldigt olika saker, så vi gick till condecos uteservering. Hon beställde en sallad och jag beställde en milkshake från ett stånd bredvid. Älskar Filippa för att hon brydde sig om min craving och letade upp en milkshake åt mig! Så gooottt och solen sken och samtalet flöt. bästa känslan! Vi gick sen till Indiska och jag provade en miljon klänningar, men ingen av dem var bra. Jag är typ kränkt av indiska nu. Det är ju min bästa affär!
Vi tog oss hem på ett jättevarmt tåg (det var inte ok) och jag köpte asian express-mat som jag sen åt på min älskade balkong. Det är verkligen det bästa jag vet att sitta på den. Sen satt jag mest här och chillade, förutom när jag pratade med Linus. Vi pratade om...grejer. Jag vet inte. Typ spyfobi och kryssningar och...sånt. Ingen vet. Herregud vad trött jag är. Måste sova exakt nu god natt.
Fåglar har också rätt till liv
Hej och sånt!
jag sitter i detta nu på altanen himma och försöker skriva, men det går riktigt dåligt. Så jag bloggar.
I lördags kväll kom mormor till mig och lagade mat. Vi lagade flygande jakob och hon hade med sig allt, till och med vin i en vattenflaska. Söta mormor. när jag frågade vart jabok skulle flyga egentligen sa hon "jadu, han ska flyga in i Emmas mun!" rimligt. Vi åt, pratade om saker och hade en bra stund. Såklart styrde hon up i köket så mycket hon kunde, för hon skulle ju få panik annars. När hon åkt skrev jag på en låt (en glad låt!) och sen pratade jag en stund med Paulina om allt cray som pågår i livet och hur man borde hantera sina känslor. jag levererade visdomar och allt var som vanligt mycket rimligt.
Igår fortsatte projektet hjälpa syster med sin uppsats. Det var mycket dramatiskt med olika meningar och miljöblablablaer och mina starka argument för rubriken. Pappas svar på det var "du ska äta kyckling idag." woops. Vi grillade, skrattade åt fler meningar och körde hem oss själva med en Amazing biltur. Vi sjöng gleelåtar och duetterade loss, särskilt på mine och popular. Älskar att sjunga med syster! Vår pepp på roadtrip i sommar: enorm.
Idag har jag haft krissamtal med Hannah (där jag kunde peppa henne med att hon åtminstone kan göra soppa) och nu är jag som sagt himma. Försökte skriva, men chillar nu mest i halvsolen. Meh. Skrivfanskap.
Maybe I love you, maybe I'm just kind of bored
Kära bloggläsare, jag har något att erkänna. Det är en stor synd och jag hoppas att ni kan förlåta mig. Det är med ånger och sorg jag måste meddela...
...att jag har börjat umgås med ännu en Anna. ...jag vet. En till. Nu är de tre om man inte räknar annoushka. tre. Det är ju inte ok. Så nu ger jag upp och kallar de anna h (den anna jag har hängt mest med), anna n (hon jag brukar gå till centralen med) och anna b (den nya). Töntigt, men nog bättre än siffror. Tror jag.
Hur hände sig detta, då? Jo, först hade vi textsamtal. På vägen dit peppade jag mycket, tills jag insåg...att jag inte hade läst några texter. Det hade liksom inte ens föresvävat mig? Så weird. Så jag stormade in och bara hej, jag har inte gjort något, nu kör vi! Och det gjorde vi. Där träffade jag den nya annan, Anna b, som hade skrivit den bästa texten ever och dessutom var svintrevlig. Jag hade redan frågat några om de ville dricka upp festvinet hos mig, så jag bjöd in henne också och förvånande nog tackade hon ja! I övrigt gick samtalet bra. jag hade lämnat in text och det var väldigt svårt, men roligt, som det ska va.
Efter mycket väntan och annat åkte jag, Anna N, Anna B, Delphine och Camilla hem till mig. Vi köpte en massa snacks på hemköp och sen satte vi oss på min bastu-varma balkong. Alla älskade min lägenhet och min stora balkong och Camilla kommenterade elgen jag har i köket (Björn, heter den) vilket ingen annan gör. Vi drack som sagt festvin ("stora glas till annorna och små glas till androrna") och Anna B fick agera både bartender och dj. När vi väntade innan insåg vi att vi båda gillar kacey Musgraves, vilket ju är helt magiskt, så vi lyssnade på henne och sjöng follow your Arrow för full hals. Fantastiskt. Camilla tyckte att jag borde ha ett tv-program från min balkong där jag intervjuade folk och sjöng. Den här hybrisen ja gfår alltså. "Du är så begåvad", "du har haft en blogg i tio år och är 22, du är ju inte klok nånstans!" och "men så mycket talang får man ju inte ha!" sa folk till mig. Helt sjukt. Vi tittade på festfolket på gräsmattan, diskuterade och som Anna B sa: "jag saknar inget i livet just nu." True that.
När Delphine och Camilla gått gick jag och annorna in. Vi köade låtar, sjöng i omgångar (when I held yah var en highlight för den kunde alla), lät de dramatiska känslorna avlösa varandra, kammade och flätade varandras hår och bondade om exakt allt möjligt till klockan 01:00. Så oväntat svinbra kväll!
Idag har jag mest varit glad. Sjungit, lyssnat på grejer och fått veta att det nu har fötts kattungar av vilka jag förhoppningsvis kan köpa en! Wiii! Så ja, livet är riktigt bra. Måste sluta på något annat sätt ibland va?
Den antropocentriska elefanten
Hej bästa ni!
jag är lite peppad idag ja. Det här vädret gör mig typ nykär i hela livet. Jag menar, klänningsväder! klänningsväder! Jag äter dessutom lyxchoklad och dricker cola, och snart ska jag till skolan vilket ju är awesome i sig.
Men igår var jag som sagt hos syster. Vi skulle gå igenom språket i hennes uppsats, vilket var ganska svårt eftersom den inte var klar. Jag läste igenom den, försökte förstå den och sen åt vi mat. Jag fick vårrullar, vilket tydligen är en av mina favoritgrejer nu för tiden? Weird. Sen tog vi oss igenom texten mening för mening och började flytta om allt. "Emma, you're saving my Life!" ropade hon typ hundra gånger medan jag flyttade runt ord. Det är ju det roligaste jag vet, så. Vi åt popcorn, skrattade, gnällde (mest Syster då) och älskade språk (mest jag). Rubriken är inte bara ännu ett djurskämt (förlåt men jag gillar djur tydligen), nemligen att hennes antropocentriska perspektiv (bry er inte om vad det är) var elefanten i rummet. Sen tyckte hon att det lät som en bok och jag bara yeah, bloggrubrik händer. Vi kom inte hela vägen igenom, så vi gör ett nytt försök på söndag. Men det är så kul! Vill göra business av det, men det är nog olagligt...? Så det är det som har hänt och pågått. Jag mår svinbra och det kliar överallt och det betyder att det är sommar. Snälla inget regn och ingen kyla på ett tag nu I'm begging you.
I'm friends with the monster that's under my bed
Hej osv!
Igår var en så konstig dag. Den började med ett av de svåraste terapisamtalen någonsin. Jag bytte språk, förstod inte vad vi pratade om och mådde som en jävla disktrasa efteråt. Usch! Så jag tog två atarax och sov en stund. Sova middag-Emma is back, tydligen.
Men när jag vaknat tog jag mig till stan och skrivfikade med Filippa på biblioteket. jag fick superflow! älskar när det händer. Hon sökte jobb (samtidigt som hon jobbade, bästa jobbet ändå) och vi hann bli lite kära i bibliotek-fiket igen. Det är så himla bra och billigt och bra. <3 när jag kom hem mötte jag pappa, som väntade på mig så vi kunde åka och handla. Jag köpte colaburkar (sommar!) och sen åt jag cesarsallad på balkongen. I år ska jag lära mig äta sallad, bestämmer jag. Jag sitter här nu också, i klänning och allt, och väntar på min syster. Jag ska språkkonsulta hennes uppsats, varför jag nu ska göra det, och det ska bli både kul och tråkigt faktiskt. Men nu ska jag njuta av solen hejdå.
Bra tider på dåligt humör
Jag mår inte alls bra ikväll men tänkte framför allt berätta om min spektakulära gårdagskväll med Filippa. Vi skulle ute och äta och Filippa hade bokat bord på "kolgrillen" i Malmö. Sååå gooott! Jag beställde deras hamburgare och köttet var på riktigt så gott att det smälte i munnen. När vi åt pratade vi om Filippas magiska lördagskväll med en date med en främling (helt oplanerat, inte typ tinder) och uppdaterade oss allmänt i den andras liv. Fast framför allt njöt vi av maten, för alltså god mat är livet så ni vet.
Vi kom fram till att vi båda älskar att gå till två ställen på en kväll, så vi valde att avsluta ledsagartimmarna och som kompisar gå till lilla torg. Där satte vi oss på en uteservering och drack prosecco (därav hennes ledighet). Det är ju det bästa! Där hamnade vi i en jätteintressant diskussion om sex, bdsm och privatliv som verkligen var en av de bästa samtalen jag haft på länge. Så kul men också så ärligt och öppet. Vi hann också prata om musik, hårklippningar och allt möjligt annat. Första uteserveringskvällen, check!
Idag har jag inte gjort jättemycket. Pratat med Hannah, har jag gjort. Vi hade också ett väldigt bra och långt samtal om bland annat saker man gör omedvetet, vad som inte beror på patriarkatet, när man inte måste säga sina åsikter, varför folk pratar som de gör och lite viktiga saker på slutet som verkligen betydde mycket att vi kunde prata om. Sådär ska inte en mening se ut. Men det är hursomhelst vad som har hänt i emma-livet sen sist, och nu vill jag verkligen sova!
This has gotta be the good life
Paulina: Det var det verkligen! Och du kan va en bagatell.
Här ligger jag i min säng och lyssnar på ett extra bra pang prego för att få energi att sammanfatta den här helgen. Eller vad som är kvar efter förra inlägget. Det var en intensiv tid igår, för då var det först release med jane bond! "Alla partyn är releasepartyn när jag är med", som jag sa. Vi releasade att vi finns på spotify nu ju! (I två månader har vi funnits där men ändå.) Vi åkte till Karins (fiiina) lägenhet, soundcheckade, peppade och insåg kvällens dråpligaste: Jag och Wicky hade samma klänning. Helt utan planering. Diva-klänningen blev den kallad. Men snygg som fan är den, det ska ni ha klart för er.
Folk kom dit och jag spenderade en stund med att prata med Karins son. Vi pratade om "someone please call 911" och att visualisera låtar och lite annat samt lite medicinsnack. Men folket dök upp som sagt och snacks åts, av både människor och en liten hund som åt upp allt han kunde hitta. Folk pratade om tråkiga saker, jag och pappa skålade för att vi inte jobbade på tetra pak och folk krigade om sittplatser. Vi fick jättefina badges med vår logga på av ia (presentdrottningen som alltid) och sen spelade vi! Vi spelade akustiskt och det lät riktigt bra! Mamma sjöng en vers på vår låt highway one, mashupen lät riktigt bra och vi hade kul vilket ju är det viktigaste. Tårta åts, vi peppade mormor inför livsval och stämningen var bra.
Men inte tillräckligt bra, tydligen, för jag åkte iväg då. Mormor körde mig till vildanden, för jag skulle på fest 2, hos Laura! Jag fick en välkomstshot och samtal pågick. Jag träffade en kille som sökt in till författarskolan i år, kul! Han hade dock sökt in förra året också och då, enligt honom själv, kommit 437:e reserv. ...Hur är det möjligt? Och hur är det möjligt att jag kom in? Sjukaste! Och sen blev det dans utav helvete! Vi dansade och skriksjöng olika rimliga och mindre rimliga låtar (Downtown med macklemore, inte rimligt tyckte jag) och mellan varven stod vi på balkongen och jag passivrökte när Laura aktivrökte. Jag vågade föreslå en låt (cray Life), drack vodkadrinkar, och hängde på Laura när hon hängde på mig när de andra hade håkan hällström-hets (så kallad hhh). Det där var fan min konstigaste mening ever men skit samma. Det blev väääldigt sent och det märkte nog min kropp av, för jag fick en obehaglig yrselatack när jag skulle åka hem. (Det var inte alkoholen for the record, det kände jag av.) Fast det gjorde inget, för när jag låg där på golvet sa folk bara att jag hade snygga skor. Det hade jag verkligen! älskar dem.
Men hem kom jag, och det var väl tur, för idag skulle jag träffa Natta! Minns ni henne? Hon var min ledsagare 2007-2011. Vi sågs i stan och satte oss på ett helt nytt fik i solen. Hennes norska pojkvän var också där, vilket var överraskande och kul. Jag förstod nästan allt han sa! Hon bjöd på fika (<3) och vi berättade vad som hänt i våra liv och var nostalgiska över dåtiden i en timme. Det var riktigt kul att bevisa vilka steg jag tagit som person under de här åren, det är ju enormt! Och så sjukt att Natta finns, ens. Sen åkte jag hem, försökte göra lunch (vilket resulterade i en krossad tallrik och ett bränt Emma-finger) och chillade. På kvällen åkte jag him och hade grillpremiär. Vi kunde sitta ute och äta och det var riktigt fint. Som livet är mest, tydligen. Ursäkta superpeppen. Men nu måste jag verkligen sova!
Vin är livets liv
Hej och sånt, nu är jag här igen. Jag tänkte blogga om min gårdagskväll, för då kom Paulina hit! Vi har ju aldrig umgåtts själva innan, så det kunde ha gått lite hursomhelst, men det gick bra!
Hon kom hit och vi satte oss på min supersoliga balkong. Där pratade vi mycket om musik och musiker, samt myntade rubriken. Så resten av kvällen sades saker som "vill du ha mer livets liv?" och "är livets liv rött eller vitt nu?" ungefär. Sen gick vi in, insåg att klockan var mycket mer än vi trodde och började "laga mat" aka värma soppa och vitlöksbröd. Men det var riktigt gott ändå! Paulina reagerade först med "de här vitlöksbröden var helt ok" för att sen säga "de var ju goda!" med en ytterst förvånad ton. Tack? ;)
Sen skulle vi spela lite musik tillsammans var tanken. Dock var vi sämst av alla på att bestämma vilka låtar vi skulle köra, så det blev lite konstigt. Vi landade i min glasslåt och en duettversion på en av hennes låtar som jag alltid hört i mitt huvud och nu även har hört utanför, yay! Jag visade henne lite nya/oinspelade låtar och vi testade att spela lite på dem också, med kul stämmor och sånt. Sen fick Paulina en dramatisk hicka, så vi övergav spelandet och satte oss i min soffa. Där pratade vi mer om livet, upplevde cliffhangers, åt lintchoklad och hade bra tider. Tiden gick jättefort och det är ju alltid ett bra tecken!
Idag vaknade vi, fast jag vaknade ungefär en miljon gånger från diverse drömmar om bilar och chokladpapper och allt vad det var. Vi tog oss upp och jag satte igång med frukost med allt vad det innebär av äggkokning, kaffegörande och framplockande. Mitt kaffe fick godkänt även denna gång, yay! (notera att jag skriver yay, Paulina) Frukosten åts och sen spelade vi lite mer. Ett par av mina låtar fick nya tappningar (kan man få en tappning?) och ibland lät det bra, fast Paulina och Julia the synthsak inte hade så bra kemi. Förlåt Julia! Det är inte vårt fel att du är dålig. Innan hon åkte hem (inte Julia då alltså, hej syftningsfel) hade vi en lång diskussion om synestesi, tonarter, hur uttrar ser ut, hur jag föreställde mig en ko när jag var liten, hur ord smakar och hur allt detta hänger ihop på något märkligt sätt. Det kändes jättebra att prata med någon som helt förstod, även när vi inte förstod, typ. Men nu måste jag...kan ni gissa? Jodå, springa till bussen måste jag!
this, this is the way, this is the way I wanna live
I'm going through chaaanges! Typ. Nä men rubriken syftar på 1) att jag sitter på min balkong, 2) att så många bra saker händer nu och 3) att vi igår firade Ia, som älskar E-Type mer än livet eller något. Så det fick bli så här.
Firet var ett överraskningsfir, så vi samlades alla utanför Ias hem. Det visade sig att hon var på väg hem från jobbet, så vi var alla lite lost. Men vi ringde på och Jonne öppnade. Han visste heller inget och blev helt i chock. Det var nästan synd om honom. Meeen sen kom Ia hem! Vi drack bubbel (2017 är ju bubblets år!) och jag pratade med Syster och Benjamin mest. Vi kom fram till att både han och jag älskar chips mer än vi älskar Sara. Hon blev lagom stött.
Sen tog vi oss till glorias (som tydligen är där jag hänger nu) där vi åt hamburgare och pratade. jag pratade mycket med en av Ias kompisar om Lund, Nässjö och allt möjligt annat. Ia fick fina presenter, alla sjöng en värmlandsvisa (utom jag pga text är svårt (haha så dumt det lät!)) och stämningen var bra. Servitören var underhållande, folk pratade om sport, ia fick en fölsedagsdessert och hämnades sen på oss genom att betala hela kalaset. Vi skulle ju bjuda henne, var det tänkt! Hon kände sig dock nöjd med det, så vi lät henne hållas. Sen åkte vi hem och jag somnade ungefär direkt vill jag minnas.
Idag har jag vaknat från dramatiska mardrömmar om medlemsforum, tänder som föll ut och annat hemskt och har mest chillat och föerberett lite inför kvällen. Balkongsolen är tillbaka, allt är bra. Förutom att boendestödet i den här komunen är skit och mög tydligen men nu ska vi inte vara negativa. hejdå, ses säkert imorgon!
Du har småländskt hår!
Jahamen om jag skulle fortsätta traditionen och blogga precis innan jag ska iväg. Då blir det ju gjort tänker jag. Jag kan blogga om att igår träffade jag mina föräldrar. Vi gjorde soppa (det var ju fan höst igår) och tittade på "tror du jag ljuger". Rubriken kommer därifrån, för att...det var catchy sagt tyckte jag. Mamma fick höra om mitt partytrick (att höra folks ögonfärg på rösten) och var helt i chock när jag klarade folket på tv:n.
Idag är en flängedag. Först åkte jag till ungdomsmottagningen för att få nya p-piller (innan jag blir för gammal för dem) och där fick jag viktångest delux eftersom jag var tvungen att väga mig. Fy fan alltså. Den här kroppen, den är jag inte vän med. Men jag har också varit i skolan! Vi pratade om skrivande (nähä) och hur vi kommer göra under sommaren, fick goda kakor av våra si-mentorer och skrev en märklig övning. Jag skrev på någon annans dator, så jag såg inte vad jag skrev, vilket var...lite märkligt. Men nu måste jag hinna smälla bubbelplast innan jag ska åka! Det är min nya ångestbekämpningsgrej. älskar det.
Don't it mean "I love you"?
Livet pågår och jag har spenderat några dagar med att unna mig en del. Jag har legat ner jättemycket, lyssnat på poddar, ätit massa chips och haft en underbar tid. Visserligen har jag fått lite tråkiga besked, men äsch, livet pågår.
Igår träffade jag åtminstone Filippa. Det var jättelänge sen, eftersom hon opererat sig (lät som om hon gjort det själv hemma), så det var jättekul att se henne. Vi långfikade och pratade jättemycket om livet som pågått, hur det känns att behöva hjälp (Filippa har inte kunnat göra mycket efter operationen, I could relate), olika blindfrågor och en massa annat. Vi planerade för framtiden (peppigt) och jag mådde väldigt bra, som vanligt.
Idag har varit märklig. Jag har inte gjort så mycket. Mest lyssnat på Rihanna (se: Rubriken), spillt saker och varit otroligt rastlös och rentav demonisk. Det är rätt konstigt, men också kul. Känns lite som om vad som helst kan hända ikväll, trots att jag bara ligger i min säng. Som sagt, konstig känsla. Rubrikens förvirrande dubbeltydighet är inte helt ett sammanträffande heller. Det pågår känslor här borta, ska ni veta, men vilka vet ingen. Inte ens jag. Inte för att ni bryr er, men ändå. God natt nu.
Det var fan total eclipse of the heart
Nu har det blivit söndag, men tekniskt sett två inlägg på en dag. Cray. Men efter bloggandet åkte jag in till stan, där jag mötte Anna för att åka och se Iiris Viljanen! Gillar den här konsert varannan vecka-grejen vi gör nu. ;) På vägen hann vi prata om en bok vi läst och älskat och en del om festen, samt peppa för Iiris såklart. Det började med ett samtal mellan henne och hennes första producent, vilket tyvärr inte var så bra. Båda var nervösa och tafatta och sa inte så mycket spännande tyvärr.
Sen spelade hon sina instrumentala pianolåtar. Det gav mig tyvärr inte jättemycket (så dålig på musik utan ord), men det var fint att tänka under tiden vilket jag älskar på konserter. Hon är en jävligt duktig pianist, det måste ni veta you guys. Efter det var det paus och Anna sa "vill du ha något? Jag är bubbelsugen, känner jag." och eftersom 2017 tydligen är bubbel-året var det klart vi köpte det. Vi skålade för "Iiris och allt annat härligt i livet" och pratade lite om dejter och cliffhangers innan den "riktiga" konserten hände. Sååå braaa! Sjukt snygga stämmor (särskilt på "ska vi fira", hej Linus jag saknade dig), starka arr (ja just starka är ordet) och så mycket känslor och finlandssvenska och flygelhorn och viktiga texter. Rubriken är från en låt, och i slutet spelade hon den första total eclipse of the heart. Wow. Så otroligt, otroligt starkt och vackert och andra töntiga ord! Iiris, för fan, du är drottning!
Men med en sån här rubrik måste jag musha lite också. Så jag vill prata lite om det tomma känslan när kvällar tar slut. när man åker hem och undrar varför man måste. Varför man alltid är den som vill hänga längst och oftast. Jag är kanske egentligen introvert men har för mycket ångest så jag blir en extrovert men då får jag också ångest, fattar ni? Nä. Jag avskyr när någon går ifrån mig för att göra något annat, fast jag egentligen vill gå hem. Det här handlar inte om ikväll alltså men det är något jag tänkt på. Jag vill inte sitta med hjärtat i halsen och undra när saker ska ta slut, när jag ska boka färdtjänsten, när jag har overstayed my welcome i någons hem och liv. Hatar makten folk har över mig. Hur mycket de har mig i sina händer när de säger att de ska gå och göra något, inte behöver mig, kan vara själva. Det handlar väl också om paniken i att vara fast här hemma. Att inte komma härifrån och kunna göra saker själv utanför hemmet. Fast ja mest är det ju bekräftelse. behöver det extra mycket nu för tiden tror jag. Vill skriva till fel person och få den bekräftelsen men så funkar det inte. Blearg nu får mushandet vara överstökat!
Hanging on the balcony and getting high
Ja, så sant som det är rubriksatt, här sitter jag i solen på min balkong. Dricker ett glas vitt (räknas typ som att bli hög) och är tydligen en sånt som bara skriver ett glas vitt utan att nämna att det är vin. Woho!
Men igår, igår var det författarfest! Jag var värdinna, för sånt gör jag, och vi var himma pga plats. Himma finns ju inget kök, så det var lite kaos (ganska mycket kaos), men det blev så lyckat! Mina annor kom först och hjälpte mig dekorera tårtan med grädde och böcker i sockerpasta som mamma hade gjort. Vi råkade vispa halvt smör och sen la vi på vegangrädde för att kompensera. Weird liv.
Sen kom alla andra! Vi drack bubbel och skålade för att vi är halvvägs till drömmen. Folk hade med sig mat (det var alltså planen), så pajer och sallader och grejer åts. Under middagen pratade jag med Jacob, Louise och Anna (1) om superkrafter vi har, drömmar vi haft, fobier jag har och allt möjligt annat. Trevligt som fan var det. Tårtan togs fram och vi började med uppläsningar. Jag sjöng en ny låt (eller ja den skrevs i höstas men har aldrig framfört den live förut) och folk läste jättefina noveller, kollagedikter, texter med bra låtreferenser i och annat fantastiskt. Alva sjöng också en låt och det var också jättemysigt.
Ungefär hälften gick (malmöiter, vad fan) och vi som blev kvar hade jättebra samtal om klass, sexualitet, preventivmedel, kulturellt kapital (och känslomessigt kapital vilket jag myntade) och allt möjligt annat. Chips åts (har så sjukt mycket chips över nu kom och ät med mig) och vi hade så öppen och ärlig stämning. Älskar mina klassisar! Och i slutet var det bara jag, Alva och Anna kvar och vi pratade om funkofobin jag tyckte hade pågått innan på kvällen. Så jobbigt att ens använda det här ordet men det kändes så och de stöttade sjukt mycket. alva, för övrigt, så bra hon är! Hade ingen aning. Och just det, jag fick en present! Greta-Stina tog med sig ett vinglas som såg ut som en tulpan! Var så rörd och glad över detta. <3
Idag har varit en så mysig dag. Jag sov himma och när mina föräldrar kom hem städade vi (jag diskade bestick i badrummet like there was no tomorrow), drack elva-kaffe med mormor och åt lunch i solen under livliga politikdiskussioner (ovanligt). Och nu ska den här dagen kickas igång (fult uttryck) med konseeert!
En torsdag har hänt
Hej hej jag är trött och kall och mitt ansikte har flippat ur så jag har finnar överallt teenager style. Blearg. Jag är himma och vi förbereder inför morgondagens fest. Eller ja just nu bloggar jag men ok.
Men ja idag har jag varit i skolan. Vi pratade om våra essayer och det blev väldigt känsligt eftersom min handlade om att skriva om blinda i litteraturen. Det var ganska intense och jobbigt men folk var bra. Sen pratade vi om drömtid och lite annat kul, jag vet inte. Jag och pappa åkte sen runt och handlade och köpte festdryck och höll på, och sen har jag chillat här himma. Tårta har pågått, bord har diskuterats, jag har varit jättejättejättekall. Jag behöver supersommar exakt exakt nu jag orkar inte meeer! :( men ja jag ska nog gå och lägga mig snart om någon undrar. Ville mest kika in och säga hej och hålla vanan uppe. Är fortfarande rädd för att bloggandet ska rinna ut i sanden. lite märkligt men det är jag. Men nu ska jag sovaaaa! Peppen!
I was his marolyn Monroe
Jag är så förvirrad de här dagarna. Bara flaxar runt och undrar vad jag gör och vart jag ska och varför. Jag glömmer planer jag själv har gjort och flippat ur helt allmänt. Alla är likadana, åtminstone min familj. "Gör du nåt i helgen?" frågade pappa, trots att mina helgplaner är en av de mest stressande grejerna för samtliga. Han har ej koll.
Men ja för övrigt har jag varit hos psykologen. Vi pratade om vad min mamma tänker (jag hade inte rätt kom jag sen fram till) och spyende och hur sneaky min ångest är. "Du vet att din ångest är en sneaky bastard", sa hon. bästa. Jag har också varit himma, där hela familjen åt (det har inte hänt på jättelänge) och vi gjorde mousse till tårta och tittade på tv och grejer.
Igår träffade jag också Christopher för att prata om saker, köpa max-mat och uppdatera varandra. Det känns fint att vi kunde göra det, även om det såklart är något förvirrande också. Hej formellt språk? Men ja jag vet inte, det är svårt att formulera sig om det här för jag vet inte ens vad jag tänker. Men nu ligger jag här i mitt nya nattlinne (tack primark-mamma), som jag tror det står "stay in bed" på. I relate. Fast min svanskota har börjat göra ont igen för att jag ligger ner så mycket. You guys, jag fucking älskar att ligga ner. Helst vill jag göra det alltid. Så nu ska jag göra det i sovande tillstånd!
Skörda grillelinas frukter
Paulina: Ja, jag vet egentligen vad det hette, men jag var inte helt säker och brydde mig inte så mycket heller...
Nu mina damer och icke-damer kag jag meddela att det har blivit maj! April har varit en toppmånad, så jag hoppas att maj blir ännu toppigare. Men nu ska jag börja maj med att blogga om april!
Eller alltså jag ska blogga om valborg. Har så sjukt komplicerade känslor kring denna högtid så ni anar inte! Hatar den, gillar den, hatar den, romantiserar den...nämnde jag hatar den? Jag firade den i år med min syster och hennes vänner på galen-ankan aka vildanden aka ett random område i Lund vem bryr sig. Vi skulle grilla, hävdades det bestämt, så där satt vi i kylan och åt. Eller jag åt kanske inte jättemycket för det var en massa grönsaker, så eh nej. Musik spelades upp, jag ramlade när jag satt i en backe (har legit aldrig sett så full ut och hade bara druckit en äppelöl, herregud) och jag sa rubriken. Den kom från att Benjamin kallade grillen för grillelina och Syster blev ledsen för att han skulle vara otrogen med en grill. Jag sa rubriken med betydelsen att hon skulle få maten åtminstone. Hon blev illa berörd men det är ju inget nytt.
Sen gick vi in (vilket var tur eftersom jag höll på att dö av kyla) och Benjamin blandade drinkar som om det inte fanns någon morgondag. Det var satsigt som fan och till råga på allt skulle det spelas pressure Point. Jag fick typ inga poäng, men var rätt bra på själva spelet...detta fattar man bara om man vet spelet. Det spelades även "the circle of beer" (vilket jag tror heter beer pong egentligen), till vilket jag skrev en theme song och Benjamin blev orimligt utsatt under spelet. Vad hände mer tro? Folk dansade till Zara Larsson, jag var Sidekick till alla och just det det var ju musikquiz! Systers jobb var att skriva ner vad jag sa var svaren, basically. Det var spännande och vi vann pga musikquizdrottningar.
Igår sov jag till 15:00. Varför jag gjorde det är något oklart så här i efterhand, men det är som det är. Så det var ingen riktig dag. Idag är knappt heller det, men vad gör det? Jag bara ligger och lyssnar på poddar. Sån dröm! Älskar att ligga ner mer än mycket annat. Så startar vi maj gott folk!
