hopelosthead

Jag är så förvirrad de här dagarna. Bara flaxar runt och undrar vad jag gör och vart jag ska och varför. Jag glömmer planer jag själv har gjort och flippat ur helt allmänt. Alla är likadana, åtminstone min familj. "Gör du nåt i helgen?" frågade pappa, trots att mina helgplaner är en av de mest stressande grejerna för samtliga. Han har ej koll.

 

Men ja för övrigt har jag varit hos psykologen. Vi pratade om vad min mamma tänker (jag hade inte rätt kom jag sen fram till) och spyende och hur sneaky min ångest är. "Du vet att din ångest är en sneaky bastard", sa hon. bästa. Jag har också varit himma, där hela familjen åt (det har inte hänt på jättelänge) och vi gjorde mousse till tårta och tittade på tv och grejer.

 

Igår träffade jag också Christopher för att prata om saker, köpa max-mat och uppdatera varandra. Det känns fint att vi kunde göra det, även om det såklart är något förvirrande också. Hej formellt språk? Men ja jag vet inte, det är svårt att formulera sig om det här för jag vet inte ens vad jag tänker. Men nu ligger jag här i mitt nya nattlinne (tack primark-mamma), som jag tror det står "stay in bed" på. I relate. Fast min svanskota har börjat göra ont igen för att jag ligger ner så mycket. You guys, jag fucking älskar att ligga ner. Helst vill jag göra det alltid. Så nu ska jag göra det i sovande tillstånd!