hopelosthead

Haaaajjj bästa bloggisar! Oj, här tog jag visst i...jag unnade maj. Det måste man, för nu är det vår! Haha, jag kommer aldrig sluta tjata någonsin. Och igår var det supervarmt och jag och Anna H hade en riktig jävla karpardag. Vi började med att skriva på espresso house (jag var på bussen 26 minuter efter att jag vaknade, yay) och jag valde att helt skriva om min reflektionstext. Jag skriver nu om sexualitet och sexscener, vilket är jättekul och svårt. Jag fick dyka ner i Emma 14:s texter och läste följande fantastiska:

-Just nu är jag av en annan åsikt.

-Ja men gå då hand i hand med din andra åsikt och lev lycklig i alla dina dar. Eller olycklig, kanske.

Skrattade lite för mycket åt detta. Jag typ skakade av skratt. Men det blev en bra text, som på något sätt ska bli tio sidor längre, eh...hur ska det gå till ingen vet.

 

Sen skulle vi äta våfflor, men där fanns ingen uteservering, så vi satte oss på surf schack istället. Det var väldigt gott, särskilt pommarna, och sen undrade hon om jag ville skriva mer. nej, jag vill ju karpa! Så vi kom på den här bra tanken: Bubbel i park. Så vi köpte prosecco och choklad och plastglas och satte oss i gräset i botaniska. Vi bara levde i en dröm och tjatade om solen och jag la mig i gräset och "blev blind" av ljuset (Annas mamma blev väldigt förvirrad när Anna pratade med henne och sa "oj, nu blev Emma blind...") och folk spelade ölkubb med typ mjölkpaket och vattenflaskor. Det var verkligen en sommardag i Lund. idag är det kallare, men det gör inget, det är ju förihelvede bara april liksom.

 

När bubblet tog slut tog vi oss hem till mig för vindrickning på balkong. Vi lyssnade på märkliga låtar som till exempel hette "poem about Death" (det var ej en bra låt) innan vi började med varannan kö-systemet. Det blev först en massa hiphop, men sen mer akustiskt och ja, alltjävlamöjligt. Anna sjöng översättningar av Hamilton-låtar, ödlan Harry fick såklart vara med (han låg i min säng när jag vaknade...han låg inte där när jag somnade...#Harrylever), vi åt chips till middag och plötsligt var klockan 21. Då hade vi gått in for the record. Det är ju inte tropiskt menar jag. Vi pratade allehanda dialekter, ordvitsade som vanligt och hade en helt jävla Amazing tid tils Anna åkte hem. Jag facebookade loss, pratade med lilla (<3) och råkade få en ny vän som jag chattade med om dursubdominanter (hur detta låter vet jag inte, jag har mest hört mollsubdominanter), musikhögskolor och allt möjligt annat. Så kul liv! Och nu kom mormor och det är äntligen dags för lite psykologtid!