Livet suger när man har tvångstankar
Shass: Det hoppas jag också! Katjor åt alla (förutom hedvigar)!
Så...jag lämnade er verkligen med a bang i måndas. Hej, jag är lesbisk af, hejdå. Det var inte meningen, men min dator blev tagen av en främling i en bil. Det var däremot meningen, för han skulle laga den. Eller inte han men vem bryr sig. Så jag har varit utan dator i flera dagar nu! Tortyr! Och det här är inte heller min dator, utan en lånis som jag har fått av pappa. Den pratar engelska så jag blir lite galen men ändå. Nu kan jag blogga igen! Vi lyssnar just nu på synthmusik och lagar mat, pappa och jag. Eller ja, jag bloggar ju. Pappa sa pricis "ska vi ta ett glas vin?" så jag känner mig trygg.
Men ja, sen sist har ju massor hänt. I tisdags var jag med styrelsen hela dagen. Vi pratade en massa om arbetsgrupper och hade möte, Bo mobbade mig och Annoushka mycket och vi hade trevligt som vanligt. Älskar min styrelse. Nu mosar pappa potatis och vi bondar över "gladsynth". Anyhow...det hände inte så mycket spännande med dem tror jag? Men i onsdags hängde jag med Anna N hela dagen typ. Vi fikade på bibblis och sen var vi hos henne. Där lyssnade vi på musik och lagade jättegod lasange. Vi catchade up om allt möjligt som hänt, planerade ungdomsböcker vi ska skriva (#skrivhöst) och blev emotional till låtar vi gillar. Jag älskar henne!
Igår var det enda som hände att jag såg karl stanly på humorfestivalen. Oväntat bra, faktiskt, och vi träffade rolle och malin! Så länge sen! Och nu ska jag äta mat så det var inte mycket jag hade att säga ändå. Det blir så i efterhand. Sorry.
honey you are safe here, this is a girl-girl thing
Vet ni vad, bloggen? Vet ni vad? Ja, ni vet, alla vet utom jag, men det är dags för mig att veta också.
Jag är lesbisk.
Inte bisexuell.
Inte typ asexuell med undantag.
Jag är lesbisk.
Jag har varit bisexuell af, men.
Jag är inte det längre.
Det känns som om jag har sagt det här hela sommaren, men alltid med en lite stammande ton. Som om jag inte får, typ, eller som om det är något statement. "jag är bi, men jag undviker män" nej. Jag är inte bi och jag undviker inte män, jag väljer kvinnor. Att det är ett aktivt val betyder inte att jag väljer bort något. Visst är det konst, ändå?
Jag lyssnade på ani di franco idag. Hennes "gayest album", tydligen. Och där fanns en bisexuell låt. som jag...inte alls relaterade till. Men. Den lesbiska låten, if it isn't her, däremot. Den slår mig fan i spillror. Det var typ den sista spiken i kistan. Det och varje gång någon säger att jag ska träffa en pojkvän. nej, Nej det kommer inte hända. Aldrig någonsin igen. "Man ska aldrig säga aldrig" nejmen fiiine det kanske händer! Men ni som säger det har aldrig haft några flickvänner, så ni kan väl låta mig vara tack?
Så. Jag är lesbisk. Det var bara det jag ville säga. Hejdå.
blir blind när alla lampor lyser
Jag tyckte att den här rubriken passade dels för att vi hörde den låten häromdagen, dels för blindhet och dels för att Nettan klagar på lamporna i det här rummet heeela tiden. De är uppsatta av en man, har vi kommit fram till. I detta nu försöker Lilla städa frysen, som är full av en cola som har exploderat. Det var en zero så det är ingen sorg vill jag säga.
Igår var ju sista kvällen med gänget! Vi fixade oss och spillde vin (det var Johanna faktiskt! En seis spilde!) och sen åkte vi in till Madrid för sista gången. Där gick vi vilse en miljon gånger, men till slut kom vi till restaurangen vi hade bokat bord på (den som var fullbokad dagen innan). Vi drack drinkar/vin och väntade på en shoppande Johanna, och när hon kom blev det som vanligt tapas. Jag åt friterad kyckling med såser och grejs, och vi åt vårrullar som smakade kalops. Jag och Nettan bondade mycket, men jag hörde inte alltid vad hon sa (hobbynedgång sa hon tydligen inte, utan hobby-n-ordet...det var ett citat så blamea henne inte helst) och trots trötthet från vissa hade vi kul. Tills någon servitör vräkte ner tio glas på golvet och nettan fick glas i ögat, that is. Men vi fick gratis drinkar så det gjorde inget. Man klagar ju inte på en white russian känner jag spontant. Sen åkte vi hem under mycket taxifnittrande och väl hemma tittade vi på idol. Det är tydligen en grej. Just det, ska också nämna Nettans bästa komplimang: "alla behöver en dos av emma". Visst är det det gulligaste ni har hört i hela era liv? It should be. Och nu kom de andra hem från poolen så nu ska den här lilla datan packas ner! Ses i Sverige!
I consider it a challenge before the whole human race, and I ain't gonna lose
Är det här det sista Madrid-inlägget? Det vet ingen men vi åker hem imorgon. Och innan jag börjar berätta vad som har hänt sen sist måste jag nämna soptunne-kvinnan! I tisdags när vi var i stan såg vi en topless kvinna som välte soptunnor på löpande band och skrek argt på spanska. Hon ar...cray. Vi såg henne i onsdags också, dock bara sittande på en bänk. Så så fort vi ser en soptunna frågar vi varandra om vi ska välta den.
Så, igår efter blogget drack vi lambrusko och fixade oss. Johanna satte upp åra hår jättefiiint och sen sminkade hon mig! Jag var så fiiiin! Vi sjöng catchy låtar och sen åkte vi till stan och primark! Där gick jag och Nettan omkring och tittade, men hittade mest skit. Förutom en mysig kofta! Jag älskar den! Vi gick till en bar och drack gott vin och åt för-mat, vilket var tur, för restaurangen vi skulle äta på var fullbokad. Så vi gick runt överallt, bråkade (inte jag) och höll på, och till slut satte vi oss i en taxi. Där spelades Queen och vi sjöng högt och glatt till rubriklåten, inklusive chauffören. Jag pratade spanska med honom och kände mig cool. Det var så himla Amazing, hela resan alltså. När vi kom fram åt vi mer mat (som inte var så god tyvärr) och drack vin ("glaset blir bara fullare och fullare!" "det är kanske du som blir det?") och pratade om saker som gjorde Nettan väldigt obekväm vilket ju alltid är kul. Så det blev en bra kväll, trots bråk! Och idag har vi chillat vid poolen, jag har sovit till och med. Och nu dricker jag cola och äter chips, och borde nog duscha inom en snar framtid men vem orkar ens det herregud. Så, ses när vi ses!
Livet är inget för amatörer
Hej från en trött natt-Emma i Madrid!
Innan jag börjar ska jag prata om något väldigt viktigt: min väska! Jag har glömt skriva om det, men min trogna datorväska försvann i en taxi i början av juli. Jag var hos polisen och hela baletten. Men! Taxin som tog mig till malmö i lördags innehöll...min väska! Iiiiii! Så nu har jag min bettskena igen :))))
I alla fall, igår efter bloggandet åt vi lite plockmat, drack sangria och lyssnade på countrymusik. Så mysig tid! Sen åkte vi in till Madrid och där åt vi på en sämstig restaurang och gick runt ett palats, så...inte så kul. Idag var mer kul. Vi låg vid poolen och jag fick en säng, alltså en riktig säng, i skuggan. Det var: Life. Där låg jag och läste ännu en bra och queer bok, när jag inte satt i vattnet och pratade med lilla. Sen var vi här ett tag, men lyckades rycka upp oss och åkte in. Det blev en jävla bra kväll! Vi åt mat på en amaaaazing restaurang (jag åt någon mystig men god äggrätt) (och drack en god banan-kokos-rom-drink!) och sen var vi på lite barer. Där dracks drinkar, Johanna berättade pinsama historier om bland annat chipsskålar, vi skrattade mycket och livet var bra. Vi tog en taxi hem där jag och Lilla sjöng stämsång, så allt är som vanligt. Jag har det bra, kan vi konstatera. Och just det, vi fick fina håruppsättningar (flätor) och målade naglar av Johanna! Vi är fiiiina! Lilla fick dessutom låna en fiiin klänning av henne. Och nu ropas det att jag är en snoare, så jag vill meddela att det är Nettan som har sagt rubriken. Hon sägej bja sakej! Så...pratar vi. Jämt. Men nu ska jag sooovaaaa!
so now we live beside the pool, where everything is good
Så...jag är i Madrid hörrni. Vi lyssnar på boom boom boom och Paulina öppnar brödpinnar. Jag är en dålig semestrare som bloggar men nu är det så att jag faktiskt måste göra det. Detta vet ni. Jag skriver på Lillas dator (lol varför kallade jag henne Paulina innan?) som har en märklig talsyntes som tror att hon är någon. Det är hon per definition inte. Hon är ingen okej. Men ja, igår kom vi hit. Vi åkte till Kastrup och där tog vi oss igenom säkerhetskontroll och allt sånt, och sen åt vi pizza under konstant skoj-bråkande. Jag märkte att Johanna, lillas syster, har en märklig förmåga att byta dialekt helt mellan göteborgska och skånska. Väldigt förvirrande Life. Vi fick äntligen gå på planet och där märkte jag 1) att de vill prata med varandra på flyget (eh va? Man stänger väl in sig i sin bubbla?) och 2) att den smartaste planen of all time ju är att köpa småflaskor med vin på flygplatsen och sen dricka det på planet. Så livigt, som lilla hade sagt! Jag och nettan drack bubbel, och ja, nu har jag nämnt alla som är med så ni inte undrar.
Idag sov vi länge och sen tog vi oss upp. De seende handlade frukost och annat och jag tog itu med den förhatliga solkrämen. Lilla hjälpte mig genom att spela Puerto Rico och shake it out, vilket gör henne till bäst. Faaaassst hon vet inte hur långt ett år är, tydligen. Hon sa att det var tio månader. Mina systrar är fan lika dum-smarta båda två. Jaja, vi låg vid poolen idag i alla fall. Jag läste min bästiga bok om lesbiska språkforskare (!!!) och vi badade och drack sangria och livet var bästigast. Men nu är jag för störig, så jag går!
Jag vet inte hur man sjunger hurra i moll
Haaaajjjj snart åker jag till Madrid! Om en halvtimme går taxin. Jag borde...inte blogga, men, yolo. Jag måste ju prata om överraskningsfesten för Cia i lördags! Hon trodde att hon skulle på en enkel kräftskiva, men egentligen var typ 35 personer bjudna och det fanns tält och allt. Hon blev...en aning chockad, ja. Men hon hämtade sig och vi åt knytis-mat och jag hände mest med Benjamin, Johanna och hennes Patrik. Vi pratade om prinsesstårta, att "inte ha plats för alkohol i sitt liv" (och vad man då fyller ut platsen med istället) och en massa annat. tårta åts (efter att typ sex personer frågat om någon tog tårta till mig men ingen faktiskt tog tårta...det var högst förvirrande) och jag fick berätta om min bok för många människor och peppa inför den nya boken med några andra. Jag höll ångesten borta åtminstone ett tag och vi hade ett bra liv över lag I suppose.
Igår var en väldigt lugn dag, jag packade och sånt mest. Idag har jag pratat med Hannah (mest om hur söta hennes barn är och när de är tillräckligt gamla för harry Potter) och ätit lunch på stan med mamma. btw, emma, köp bacon king nästa gång du äter på burger king. Det är gott. Vi fixade nya mediciner och allt sånt, och nu måste jag diska woohooo. Sen åker jag till Madrid! Jävlar i gatan! Ses när jag bloggar på Paulinas dator!
these highs are so high, these lows are killing me
Allt handlar egentligen om kontroll. Att vänta timmar innan man äter fast man är hungrig, att räkna allt, att skriva ner allt, är kontroll. men jag har ingen kontroll. Att ramla rakt ner på marken och inte kunna andas av ren rädsla är inte kontroll. Att stå i duschen och frysa halv två på natten och försöka svälja ner smaken i munnen är inte kontroll. Att helt glömma bort vart man ska och vem man är, det är fan allt annat än kontroll. Det är en Point of no return. man måste verkligen tänka, och ännu värre, man måste förändra. Det är fan det läskigaste jag kan tänka mig. För grejen är ju att det inte kan bli bättre om man inte vill att det ska bli bättre. Man måste tycka att man förtjänar bättre. Och det tycker inte jag, men jag måste tycka det. För det är inte värt det längre, Emma. Det här betyder inget för er som läser men att skriva det är riktigt jävla svårt. Det är inte värt det. Jag har sagt hela tiden att "det är lugnt så länge jag har kontroll" och "det är lugnt så länge jag mår bra" men jag har inte kontroll och när mår jag ens bra herregud skärp dig. Så här kan du inte leva, Emma, det är inte bra för någon. Och nej, det betyder inte att du ger upp. Det betyder inte att du förlorar, för det är ingen tävling. Fast du tror att det är det. It's part of the problem. Det finns liksom inget pris för dekadentast leverne även om du verkar tro det, precis som det inte finns nåt pris för hälsosamaste. It's pretty basic men inte i ens huvud. För i mitt huvud är det ju kontroll att svälta i några timmar och sen proppa i mig. Lol det är motsatsen till kontroll, Emma. Vet du vad kontroll är? Det är att göra det man vill, när man vill det, för att det gör en glad. Det är ett sjukt konsept, men det är det enda rimliga till slut. Ät när du är hungrig, drick vin när du är sugen, sluta dricka vin när du får ångest, sov när du är trött (åtminstone på nätterna), sjung när du vill sjunga, gör vad du vill. Det är tydligen för mycket för min hjärna att hantera men nu jävlar är det dags. Skärpning, Emma. Och för att typ citera Emma 2011 (?): "och du ska älska att skärpa dig, annars är det inte lönt."
Stolar och bord är väldigt olika saker
Alltså...det är typ ett stort hål genom mig. nä. men det var min spontana tanke. Jag mår inte särskilt bra ifall det inte märks. Jag sitter åtminstone upp. Det känns bra. och igår var jag och lilla hos team Osby! Vi fick maaat (det var Amazing) och vi berättade som vanligt sagor. Robert sa rubriken (bord och golv är också olika fick vi lära oss) och sen spenderade vi kvällen med att lyssna på musik och prata. Annoushka och Lilla var ytterst jobbiga och trummade på mig (jag är en person, inte en trumma! Hallååå!), mycket av musiken var creepy af, sång pågick och sen lekte vi en vem-vore-jag-om-lek som resulterade i karaktärer som maja-sussi möller, Kalle Rubin och bonden Nils Nilsson. Bästa leken: Ja. Alla var korkade utom Robert och livet var fint trots min ständiga kompanjon ångesten.
Vi sov över där, och idag åt vi frukost och umgicks lite mer. Annoushka kokade ägg (det var väldigt spännande) och vi åt och pratade...typ. Jag vet väl inte vad jag pratar om herregud jag är knappt vid liv give me a breeeeak. och nu ska jag på fest? Eh, hjälp?
Did you ever feel like it's the end of the world?
munter rubrik va? Well, jag är inte så munter, kan vara därför. Men snart ska jag till Osby, och då kommer jag vara gladare! Så hur blev jag en sån här spillra tro? Well...damhäng. Alltid detta damhäng. Det är inte bra för min hälsa ok. Men så myyysigt! Jag och Saga satt på balkongen och drack vin och åt färdigmat, för det hade jag lovat. och helfabrikat-chokladpudding till efterrätt, som det ska va. Jossan hatar det här med att jag bloggar quite clearly. Vi lyssnade på damhängslistan såklart och började leka leken "vem sjunger den här i glee?" vilket var sviiinkul. obs, Lilla sa precis "ta ett djupt andetag och gå in i din lesbiskhet." fina hon. Hursomhelst...mycket trashy musik lyssnades på, mycket prat pratades och sen åkte hon hem. och då...flippade jag ur? Det var inte en rolig natt ska ni veta. och ingen rolig morgon. men sen soooov jag halva eftermiddagen och nu är jag redo för ooosby! Lilla ska äntligen få åka dit!
Hon är lite...betångvägg
Oj jävlar, nu kom en glassbil förbi. That never happens. Hej glassbilen. och det är varmt idag igen, vilket ju är Amazing, fuck you hösten du är inte välkommen. Ingen älskar dig höst.
Men vi älskar Cia, bestämde jag nu, och hon fyllde år igår! och vi firade på Italia. Där åt vi pasta (som var godare än jag trodde) och kusin-catchade up. Amanda sa rubriken om Johanna (that's her sister) när vi pratade om gulliga jobb-utbildningar och sånt, hetska diskussioner om bilteknik och vad som händer i världen utbröt (jag brydde mig inte och det var tydligen hemskt) och allt var ganska trevligt. Vi gick till cia (flera meter, långt) och åt tårta och umgicks lite till. Life was good osv förutom då att alla i kusinskaran (på mammas sida) har pojkvänner igen och jag är forever alone. Embla svarade på detta på twitter med "bättre än att ha en pojkvän tbh", vilket ju är sant, men...jag vill inte vara ensam! Jag vill faktiskt inte det! Det kan också bero på att mina hormoner går bananas just nu. Jag vill ha barn och gifta mig och hela baletten exakt just nu. Eller kanske inte. Men ni förstår nog vad jag menar. Saknar mina gudbebbar mer än något annat for the record. bebbbar. Eh, det var nog allt för idag?
She doesn't kiss me on the mouth anymore
Haj haj. Jag är så trött att det gör ont i lederna. Det är...inte okej. Jag vill sova exakt hela dagen, men man får inte det tydligen. Blääää ge mig evig sömn.
Igår var jag hursomhelst i Malmö. Jag träffade en massa random tjejer (och Lilla), för att se Silvana på malmöfestivalen! vi hängde hos en Hilda och drack vin och pratade om värvning och dörrknackning, Amazing kvinnliga artister, dragkings och allt möjligt. älskaaaar alla dessa nya sammanhang! Och sen gick vi in till stan och såg Silvana. Det var så braaa! Hon var hes vilket var adorable, hon spelade simone, de nya låtarna är så jävla bra, hon tog upp folk på scen lite hela tiden och allt var så mysigt och bra. Och! Hon sa att skivan kommer snart tror jag? Det kanske händer! I can not handle! Och jag kom hem utan problem, och sov och sov och sov. Förutom när jag var hos psykologen. Där rantade jag loss om blindhet och sexualitet och annat. Och sen sömn som sagt. Mamma kommer snart hit och jag orkar inte det, för jag vill ligga i min säng bläää. :(
Kärlek är för dom, dom som har tur
Hej och hå, här är en bakis liten bloggerska. Hoppas ni förstår att det är på skämt jag kallar mig bloggerska btw. Det är jag så att säga inte. Hmm, hinner jag äta innan jag går? Jag ska nog äta mina kalla pizzabitar. Nu är de hämtade, och jag hittade en äppelöl att dricka till! återställare, fuck yes. Men jag ska blogga om att jag hade en lövly kväll igår ed Anna N! Först åkte vi till nova och köpte hårfärg av världens snällaste kassörska (jag blev till och med medlem!) och sen färgade vi om mitt hår och lyssnade på Thåström. Jag har fint och lila hår igen jäää! Vi drack sammetsvin och catchade up och hade ett bra Life, och sen lyssnade vi på vår spellista och hade det bra. Vi beställde pizza, vinet slog till och vi blev plötsligt packade (Anna glömde till exempel att vi hade köpt pizzan...), pizzan åts, låtar sjöngs och livet var on top.
Vi hade tänkt se Thåström på malmöfestivalen, men vi orkade inte, så vi åkte till botulfs istället. Där drack vi vin, tindrade åt mig, skrattade, klagade på musiken (jag) (de spelade samma låt typ fyra gånger!) och bara hade det bäst. älskar Anna ok?Och nu kom min taxi hejdå!
Tread lightly on my ground
Hej ni, här är jag igen. Er bloggerska i mörkret. Jag gillar er mycket, det ska ni veta, för imorgon ska min dator in på lagning och jag är jättestressad över att inte kunna blogga. Det vill jag ju göra! JAG SKA JU KOMMA IGÅNG NU!
Fan nu har jag skrivit med stora bokstäver. Jag orkar inte fixa det. Det får ni leva med. För jag är gnällig och det är kallt och jag orkar inte mer. Det blir höst nu and I can't do it ok I can't do it! Alla ba "det är lugnt med höst nu efter den här sommaren" men jag tycker inte det! behöver alltid sol! Okej jag ska sluta gnälla, jag ska ju för fan till solen på måndag. Lol Emma. hursomhelst...igår hängde jag med min familj. Vi åt sushi (jag åt laaax, den laxen är så jävla god yall) och spelade med andra ord kändisar. Vi lärde oss att Sebastian Ingrosso inte är pappa till Benjamin Ingrosso, ingen kunde någonting, vi lyssnade på mamma mia-låtar (de sjunger så vackert, I just can't handle it) och mycket skratt pågick. Älskar att spelkvälla med dem <3 och nu ska jag snart ut i hösten. Jag har klänning på mig. Jag ska ha jacka, men jag vägrar byxor. Jag vill aldrig använda byxor igen i hela mitt liv. Får på riktigt ångest av bara tanken. Friskt.
Och till och med på svenska kan jag ta er dit
Men herregud, Emma, vilken bloggtorka. Men nu drar vi igång igen for real, det lovar jag, för nu ska det hända mer grajor i mitt Life. Det gör det inte nu, till exempel. Jag har haft en extreeemt lugn helg. Tror den gör sig bäst i listform, faktiskt:
-I fredags hängde jag med mina föräldrar och vi tittade på stjärnornas stjärna. jag blev väldigt engagerad...lite märkligt.
-Jag ropade att "om det hade gått hade jag röstat på henne två gånger! Ja jävlar vad jag hade röstat på henne!" vilket pappa tyckte var väldigt roligt.
-Igår städade jag och mamma här hemma och sen fikade vi himma med hele familjen.
"Köpte du fika för 134 kronor?"
"Nä, jag köpte choklad också."
Riiimligt. Men det var ett gott fika.
-På kvällen pratade jag med Hannah och blev så arg att jag knappt kunde formulera mig. Inte på henne, obs. kan typ inte minnas när jag tappade fattningen på det sättet?
-Idag har jag bara drellt runt hemma och haft det chill. ätit chips och sovit och sånt.
-Det är kallt och jag försökte ta på mig jeans men det...gick inte. Fick fööör mycket ångest. Så jag vet inte riktigt hur den här hösten ska gå till?
-Jag sa ju att inget hade hänt. Inget har hänt! Vi ses när något har hänt!
You might think i was a house but I'm a woman, a woman
(Nu kommer jag manshata loss. Om ni tycker att det är **opassande** kan ni ju hoppa över. Hejdå.)
Nu vill jag prata lite om män och varför de tycker att de är så viktiga. Det är dagens sämsta manliga egenskap. Varför tror ni det, män? Vad är det som gör att ni antar att ni betyder a l l t i våra liv? Om jag har exempel? Jadå. Mitt ex (oklart varför jag inte namnger honom i bloggen längre men whatever) skrev för några månader sedan att han var pepp på att höra nya låtar från mig, men var "nervös över att höra alla låtar om honom och hur mycket jag hatar honom". Jag svarade (han skrev också på engelska) "what songs? I haven't written any songs about you." För varför. Antar. Du. Det? Inte så att han inte betydde något, han var extremt viktig för mig, men jag skriver nästan aldrig låtar om de som är viktiga för mig ändå. Det är bara en så konstig grej att tro? Och det här att jag skulle hata honom. Lol, nej, det gör jag inte. Och han har frågat flera gånger om jag hatar honom, om jag tycker att han har misshandlat eller våldtagit mig (?!) osv. Va? Vad menar du? Det tog slut mellan oss, jag är arg över vissa grejer, men jag hatar inte dig why would I? jag hatar ingen?
Men hela deras jag går ut på att vara älskade och hatade. Att vara viktiga. En annan man jag känner hade en lång twitter-rant nyligen om att han "kände sig oviktig". Ensam, sure. Oälskad, absolut. Men oviktig...det är så talande, tycker jag. Det är det som spelar roll. Du är inte viktig. jag är inte heller viktig. Jag är en helt vanlig liten person and so are you. Men av någon anledning vill män vara viktiga. De vill lyckas. Ha projekt igång och klara av saker. Som om vi bryr oss. Och det är ju sorgligt för män, obviously, men...jag orkar inte mer. Så många killar som tror att våra världar står och faller med dem. They don't. Vi kan älska er, och då är ni viktiga för oss, men herregud...vi kommer klara oss? och det är okej! Det är bra! Ta ett djupt andetag, dudes. Ni är bara killar. Inget mer. Det var bara det jag ville säga.
vi kan va som Paris och Nicole
Haaajjj nu har jag fått tag på ett bättre tangentbord. Det kan jag skriva på och sladden är dessutom så lång att jag kan ha tangentbordet på magen och själva Ingmar på sängbordet! jag måste inte sitta vid mitt töntiga skrivbord, jäää! Jag har ringt datateknikerna och det ska beställas ett nytt faktiskt tangentbord, tror jag. Obs tror. Hoppas det blir bra innan Madrid, för jag vill kunna blogga där och orkar inte släpa allt det här möget.
Ikväll har jag annars varit hos syster. Vi skulle "chilla på balkongen", så det gjorde vi, med rosé och melon och allt. Och sen åt vi lax-lasagne, vilket var oväntat gott för att vara frysmat. Måste äta detta igen känner jag. Vi lyssnade på allt från folkmusik till hiphop och sen tröttnade syster på att inte få sjunga högt, så vi gick in och sjöng till karaoke-videos. Det gick...inte så bra. Men vi sjöng tusen och en natt och Emmylou och en massa annat trams, och skrattade väldigt mycket åt oss själva och allehanda sämsta stämmor. Vi åt torkad mango och tittade på Gilmore Girls, som man ska, och nu är jag här. Hemma i min säng samt snart sovandes. Kan inflika att jag inte menar nåt med rubriken, men har haft den låten på hjäran från och till i flera dagar nu.
his father was a drinker, and his mother cried in bed
hej från mitt konstigad bloggkaos! Jag har just nu två tangentbord för min dator började leva sitt eget liv idag. alla kortkommandon har slutat funka och allt är...kaos. men jag kan inte bara använda det externa jag fick låna heller, för jag hittar inte alla knappar, så jag...samkör. hittar också bara en skift-knapp, så lol vilka tror ni att ni är ni får noll stora bokstäver.
vad har hänt sen sist, då? jag har träffat anna h igen. vi skulle ha poddat, men nej, detbidde inte så vi hängde allmänt istället. Åt Pringles, analyserade baksidestexter och lyssnade på en massa mysig indiemusik, typ sufjan stevens som rubriken skvallrar om, och sen ett gäng cutesy svenskor av Little Jinder-typ. sjung ut, kvinnor! jag har hursomhelst också varit himma, igår, där jag åt lax och tittade på Gilmore Girls. och jag mår faktiskt mycket bättre idag! men jag vill att min dator ska fungera normalt. hatar att vara så här jävla beroende av teknik. antar att alla är det, men ändå. hataaaar.
Hej
Så eh. Ja. Hej? Jag har inte bloggat på ett tag nu ja. Nä. Så kan det va. hela tre personer undrade varför, vilket ju är lite cray. Men jag lever. Har bara fallit hop lite. Det är ganska chill, jag mest sover och ligger i min säng och blir omhändertagen av mina föräldrar och försöker hålla mig uppe ibland. Har just nu inte särskilt mycket ångest, så det är ju kul i alla fall. Har träffat Anna H, vi pratade om våra böcker och sämstiga personer, det är det mest händande som har hänt i mitt Life. Sannolikt kommer jag att piggna till igen om ett par dagar, eller kanske imorgon till och med, men vi får se. Ingen vet. Det är ungefär allt jag har att säga, så det här är ju inget riktigt inlägg, men nu finns det i alla fall. Woho.
when you wake up wanting me, and you can't go back to sleep, change your mind
Varje gång ni pratar med varandra gnisslar det i mitt huvud. Typ som en kniv mot en tallrik. Jag måste typ hålla för öronen. Det gnisslar och skaver och det känns som om jag är i en tunnel och inte kommer ut. Eller typ som om jag står på spåret och hör tåget susa mot mig och jag kan inte springa undan. Jag vill springa undan, med dig. Vill gömma dig i en ask där ingen kommer åt dig. För jag ser ju vad som händer. Jag ser det i varje ord och handling. Du har ingenstans att ta vägen. Det är så jävla läskigt och sorgligt men det är sant. Eller snarare, du tror att det är sant. Du säger att du har bestämt dig, och jag tror dig, men du tror att du behöver någon. För det gör du ju. En familj du inte har. Men han är inte din familj. Han var din familj. Det är det läskigaste man kan tänka sig men det är så. Jag vill inte åka hem. Vill vara där och se att du håller ihop. Fast det är ju jag som inte håller ihop, för jag gör inte det. Du tror liksom inte att du är värd bättre. Det är du. Och det har itne ens med honom att göra, men, du är värd en lätt relation. För det finns. Varför tror ingen att det finns? Varför tror folk att vi måste lida oss igenom kärleksrelationer? Det måste vi inte! Vi får ha det bra, men ingen vet ju det! Alla tror att vi måste **kämpa för den vi älskar**. Och det måste vi väl, men shit, det ska inte göra ont. Kärlek ska ge en något. Det ska ge mer än det tar. Men ingen vet, och du vet absolut inte. Så snälla. Snälla håll upp huvudet och stanna på den bra platsen. Jag vill hålla i dig exakt varje sekund, men jag kan inte det, så du måste göra det själv. Jag kommer tänka på dig flera gånger om dagen. Kanske...50 gånger varje dag. Jag kommer förmodligen gråta när jag kommer hem, länge. Jag kommer ha svårt att sova, jag kommer inte hålla ihop. Så är det ju. Jag vill inte att det ska vara så, men det är så. Jag vill låtsas att jag kan göra något och även om jag inte kan det (och det kan jag ju verkligen inte) kommer det göra ont exakt hela tiden. Snälla, kom ihåg att du är värd allt. Du är viktig. Du behöver inte honom.
Jag gör ett misstag och jag gör det med flit
Jag gjorde precis ett misstag, för jag sa fel harry potter-bok. Det får man aldrig göra! Det var inte med flit dock. Mennn alltså ja, det har pågått en jävla massa Life. Igår blev jag ju hetsad till att duscha, och när det väl hade hänt åkte vi (jag, Lilla, Onna och Hannah) till Farsta. Vi åt på burger king, Hannah klipte sig och sen åkte vi in till stan för att gå på pride-seminarier! Först gick vi på ett pass om sexualundervisning, vilket var kul och sånt och vi lärde oss att "nästan alla, oavsett könsidentitet, har en röv". Då vet vi det? Sen såg vi ett pass om hbtq och funkis, vilket väl inte var mitt bästa pass av många anledningar, men sjukt bra att det finns och allt sånt. Vårt sista pass handlade om bisexualitet, vilket gav mig en massa ångestkänslor, men jajajaaaa. Onna håller i detta nu på att skriva ett arbetsprov. Hoppppas hon får jobbet. Anyway...
Vi gick till subway och åt middag (det var fan himlen på jorden pga svalt) och sen inledde vi kvällen. Vi skulle ju gå på flatfest/tjejfest! Vi förfestade hos onna ("regeln är att inte dricka i mitt hem, men jag gör ett undantag") och hon var dj och köade låtar till oss. Vi sjöng högt, drack vin, dansade och hade ett bra litet Life. Och sen åkte vi iväg! Det var en så jääävla konstig kväll, men så bra ändå. Jag kan spoila redan nu att det inte blev någon fest, för kön var enorm. Men annat hände! Jag ramlade i en trappa och fick en panikatack, vi sjöng väldigt mycket, vi tog en cigg i gulmarsplan (inte jag obs), vi klängde mycket på varandra, alla vinglade runt, vi kom fram till stället, det var äckelmycket kö, vi tog en taxi hem igen (tunnelbanan hade slutat gå) och sen hängde vi på uteplatsen där jag låg på marken och sjöng majas alfabet-sånger med Lilla. Det var en märklig jävla kväll och natt, så mycket kan man ju säga.
Idag har vi varit...ganska slitna. Vi har ätit mer snabbmat (starkt jobbat), hängt hos Hannah, kramat på bebbarna, fått goood sallad, tindrat och varit små trötta högar. Och nu är vi tillbaka hos Onna och ska sova vår sista natt här. Jag längtar hem såååå myckeeeet. Till mitt hem och min säng och min jossa. :( men nu ska vi sooova!
Don't wanna talk anymore, I'm obsessed with silence
Haj haj nu ligger jag här i onnas soffa. Det är så varmt att jag vill ta liv av! Det var jag igår också under all jävla trassel med ledsagning och sånt. Vi fick inte dit vi ville, men det fattade inte vi, så vi gick omkring och letade. Vi fick hjälp av män med håriga armar (det var gross men de var snälla) och tilljävlaslut kom vi till Hökarängen. Då fick vi isglass av Onna! Och vatten! Det var Amazing! Sen har vi chillat och lyssnat på musik och pratat och haft det bra. Vi åt misslyckad äggröra (det gick ändå) och sen började vi spåna kring idén "dricka först, diska sen". Det var...en grej. Hannah kom förbi på kvällen och vi sjöng fult och skrattade och åt nutellamackor och hade ett bra litet Life. Så, livet är bra. Fast varmt. Och idag är stora flatdagen! Skål för flatighet! Nu måste jag duscha...så eh, hejdå.
