when you wake up wanting me, and you can't go back to sleep, change your mind

Varje gång ni pratar med varandra gnisslar det i mitt huvud. Typ som en kniv mot en tallrik. Jag måste typ hålla för öronen. Det gnisslar och skaver och det känns som om jag är i en tunnel och inte kommer ut. Eller typ som om jag står på spåret och hör tåget susa mot mig och jag kan inte springa undan. Jag vill springa undan, med dig. Vill gömma dig i en ask där ingen kommer åt dig. För jag ser ju vad som händer. Jag ser det i varje ord och handling. Du har ingenstans att ta vägen. Det är så jävla läskigt och sorgligt men det är sant. Eller snarare, du tror att det är sant. Du säger att du har bestämt dig, och jag tror dig, men du tror att du behöver någon. För det gör du ju. En familj du inte har. Men han är inte din familj. Han var din familj. Det är det läskigaste man kan tänka sig men det är så. Jag vill inte åka hem. Vill vara där och se att du håller ihop. Fast det är ju jag som inte håller ihop, för jag gör inte det. Du tror liksom inte att du är värd bättre. Det är du. Och det har itne ens med honom att göra, men, du är värd en lätt relation. För det finns. Varför tror ingen att det finns? Varför tror folk att vi måste lida oss igenom kärleksrelationer? Det måste vi inte! Vi får ha det bra, men ingen vet ju det! Alla tror att vi måste **kämpa för den vi älskar**. Och det måste vi väl, men shit, det ska inte göra ont. Kärlek ska ge en något. Det ska ge mer än det tar. Men ingen vet, och du vet absolut inte. Så snälla. Snälla håll upp huvudet och stanna på den bra platsen. Jag vill hålla i dig exakt varje sekund, men jag kan inte det, så du måste göra det själv. Jag kommer tänka på dig flera gånger om dagen. Kanske...50 gånger varje dag. Jag kommer förmodligen gråta när jag kommer hem, länge. Jag kommer ha svårt att sova, jag kommer inte hålla ihop. Så är det ju. Jag vill inte att det ska vara så, men det är så. Jag vill låtsas att jag kan göra något och även om jag inte kan det (och det kan jag ju verkligen inte) kommer det göra ont exakt hela tiden. Snälla, kom ihåg att du är värd allt. Du är viktig. Du behöver inte honom.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0