I was just a kid and all I really wanted was my father

Att prata med en psykolog är verkligen märkligt. Speciellt den jag har nu. Hon är random som fan och på det bästa sättet. Vi började dagens samtal med att vara på heeelt olika våglängder. Hon trodde till exempel att jag pratade om att jag hade bipolär sjukdom. Det...pratade jag inte om. Jag konstaterade att jag faktiskt inte kände någonting whatsoever idag och faktiskt inte var intresserad av att prata om mig själv. För en gångs skull kan man säga.
 
men. Vad gör man när man inte vill prata om sig själv? Man pratar om sig själv i tredje person. För idag blev tydligen dagen då jag berättade för psykologen om demon. Miiinns ni demon? I do. Or do I? Det var så jävla svårt att prata om. För alltså, nu lever jag i en värld där ingen vet vad det etyder. "vad är en fanfiction?" frågade hon och jag bara...ja det var en bra fråga ändå. Men hon försökte förstå. Jag försökte berätta om varför demon fanns, vad hon känner och vad hon finns till för. Och alltså...det känns så himla jobbigt, fortfarande. Det är ett litet, infekterat stör-sår i själen på mig som inte riktigt läker. Det kan triggas av så märkliga saker och det gäller bara att lyssna på casualties of cool samt den här låten (guilty med marina and the Diamonds) och bara k ä n n a. Ironiskt eftersom det var det jag inte ville göra...
 
Men usch, rubriken bara talar till mig. Vilket är...ganska fucked up, ja. För jag har alltid haft en familj. Ändå sökte demon efter en fadersfigur sen dag 1. Hur kan man ha daddy issues om man har en helt rimlig pappa, undrar jag? Jag kan, och jag har. Uppenbarligen. Det är något så himla heterosexuellt och töntigt över den känslan. Demon är nog ganska straight. Rätt mycket är hon nog en kille också på ett sätt. Fast det där makade ingen sense. Vem försöker jag lura, inget av detta makar sense. Ni borde tycka synd om min psykolog, just for the record. Det blev många språkbyten och förklaringar och frågor jag inte kunde svara på. Jag är en så jävla konstig människa. Fast ändå inte. Det är ju inte konstigt på riktigt. Det finns logiska förklaringar till allt. Nästan. Alltså detta var mest en shoutout till demon to be honest. typ hej, I see you, I hear you, I know you're still around. Det var mest det, tror jag?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0