Idag kom jag plötsligt på att jag snart har varit singel i ett år. Except...hold up...jag var ju aldrig ihop med någon. Så hur länge har jag egentligen varit singel? Sex år. Sex år! Kan ni ens fucking förstå det? Mitt första ex har liksom hunnit få två barn, sååå lång tid har det gått!
Jag har blivit jävligt bra på att skaffa vänner. På att umgås och skratta och ta initiativ. Folk säger att jag är Amazing och snart kommer jag hitta en flicka. Men häromdagen la jag upp en presentation på en lesbisk dejtinggrupp och vet ni hur många som svrrade? Noll personer. Idag kom en annan annons från malmö och hon fick fem kommentarer. Vet ni varför? För att jag är blind. Yeah, that's why. Jag försöker låtsas att det inte spelar roll, men jag känner legit ingen blind som har ett förhållande med en seende. Eller vänta, ok, jag känner en (förlåt Marie). Folk är legit rädda för oss. Och det förstår jag, för ja det krävs faktiskt lite extra ibland. Och jag är inte bara blind, jag är ett weirdo också. Vilket ju är festligt som fan, men det är liksom inte så att man får gå på olika tinderdejter och ha flow.
Nu för tiden tycker jag på riktigt att jag förtjänar kärlek. Jag är värd en människa som älskar mig och som jag kan älska. Men det räcker inte att bara tycka det. Man måste vara snygg och rimlig och sånt också. Jag kommer aldrig att vara det. Jag är ingen folk kommer fram till på krogen. Vilket man kanske inte vill vara, men ändå. Jag behöver bekräftelse goddammit. Och nästan mer än allt behöver jag ge kärlek till någon. Det är en så viktig drift i mig. Blä, jag vill bara sluta vara singel. Får man säga så? Jag sa det nu, så kan det va.
Idag kom jag plötsligt på att jag snart har varit singel i ett år. Except...hold up...jag var ju aldrig ihop med någon. Så hur länge har jag egentligen varit singel? Sex år. Sex år! Kan ni ens fucking förstå det? Mitt första ex har liksom hunnit få två barn, sååå lång tid har det gått!
Jag har blivit jävligt bra på att skaffa vänner. På att umgås och skratta och ta initiativ. Folk säger att jag är Amazing och snart kommer jag hitta en flicka. Men häromdagen la jag upp en presentation på en lesbisk dejtinggrupp och vet ni hur många som svrrade? Noll personer. Idag kom en annan annons från malmö och hon fick fem kommentarer. Vet ni varför? För att jag är blind. Yeah, that's why. Jag försöker låtsas att det inte spelar roll, men jag känner legit ingen blind som har ett förhållande med en seende. Eller vänta, ok, jag känner en (förlåt Marie). Folk är legit rädda för oss. Och det förstår jag, för ja det krävs faktiskt lite extra ibland. Och jag är inte bara blind, jag är ett weirdo också. Vilket ju är festligt som fan, men det är liksom inte så att man får gå på olika tinderdejter och ha flow.
Nu för tiden tycker jag på riktigt att jag förtjänar kärlek. Jag är värd en människa som älskar mig och som jag kan älska. Men det räcker inte att bara tycka det. Man måste vara snygg och rimlig och sånt också. Jag kommer aldrig att vara det. Jag är ingen folk kommer fram till på krogen. Vilket man kanske inte vill vara, men ändå. Jag behöver bekräftelse goddammit. Och nästan mer än allt behöver jag ge kärlek till någon. Det är en så viktig drift i mig. Blä, jag vill bara sluta vara singel. Får man säga så? Jag sa det nu, så kan det va. PS låten i rubriken är bland det sorgligaste jag har hört lyssna på den. den heter then och sjungs av anne-marie.