jag orkar inte vara ensam med min jävla version av världen

Minns bokkaraktärer som blinkar i takt och misslyckas. Ingen kan se exakt det jag ser. lyssnar på musik och ber folk att lyssna men de lyssnar inte på samma sätt som jag. Det stressar mig.
Pratar om självbild hos psykologen. "ful, konstig, fel, inte riktig." frågas om vad mina yngre jag skulle säga. Visualiserar trettonåringen som sitter på den långa bänken och räknar tuggummin. Lugnet i att något fanns. Plötsliga tårar: "tänk om jag dör?"
Sitter i en bar och märker att tårar rinner. Att jag inte andas. Knuffar bort armar som håller om mig. De trycker över bröstet. Något är fel men jag vet inte vad.
Ligger på ett golv och ser mig själv uppifrån. känner kaklet mot kinden och hör mina ljud men minns inte vad jag säger. Tror att det är oroväckande men jag står upp snart igen.
Dricker fort och somnar förvirrad i soffor som lutar åt fel håll. Låter bli att äta i nästan 24 timmar. Njuter av kontrollen. Öppnar chipspåsen. Njuter av bestraffningen.
Jag har inte lärt mig att må bra. Vara i alla andra värld. Den finns ju inte ens.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0