hopelosthead

Nu har jag skjutit upp det här inlägget hela dagen och det är natt och jag har typ halv-frossa för att...det är natt och jag ska snart sova och det är tydligen en väldigt triggande grej i mitt Life. Det är väldigt obehagligt. men igår (fredag) hängde jag med Anna N och det kan jag prata om. Vi köpte massa goda grejer och satte oss i stadsparken. Där pratade vi om Annas hundra skrivprojekt, festivaler, att dansa med barn, folk jag är arg på och en massa annat säkert jag minns inte. Efter några timmar åkte vi hem till mig och drack upp allt mitt vin och lyssnade på musik. Sååå mycket musik. Thåström, Winnerbäck (se: rubriklåt), drömiga duetter, judas priest, allt jävla möjligt. Så fin tid! Jag grät till Sam Phillips (flowers up är en fantastisk låt och ska spelas på min begravning och att den inte finns på spotify är fan inte okej), vi planerade framtidsgrejer och allt var väldigt bra. Mina annor, alltså. de är...de är...så jävla bra. Perfekta jävla vänskaper.

 

Idag har jag bara mått skit. Haii depression my old friend och sånt. Har sovit, ätit chips, pratat med Hannah (<3) och mått sämst i allmänhet. Which I still do. Nu måste jag sova så jag inte sover hela dagen imorgon men min hjärna har typ kopplat ihop sömn med självmord? Alltså...när jag ska sova börjar jag tänka "jag vill ta livet av mig" fast jag inte alls vill det, jag vill ju bara somna. Det är verkligen som en övertrött bebis som skriker istället för att somna. Fast...jag skriker inte. Än.