hopelosthead

Vad konstigt mitt liv känns just nu. Det går liksom i vågor eller vad man ska säga. Ibland sover jag, ibland är jag ute och gör grejer, ibland bara sover jag. Känns som om det är jag och Josef mot världen, för vi sover i ungefär samma perioder nu. men för en gångs skull är jag inte deprimerad, så jag bara flyter med.

 

Igår firade jag att jag har skrivit en bok! Jag tvingade Saga att fira med mig, så vi gick till ariman och drack eftermiddagsbubbel. Servitören eller vad man ska säga var helt blown away av detta tilltag en måndag. Vi pratade mycket om våra bästa dagar och att hösten 2015 var vår bästa tid i livet (it truly was), att Saga är en av oss slackers egentligen, att jag har skrivit en jävla bok (kommer inte sluta tjata) och en massa annat. Det var hur mysigt som helst och jag kände mig firad och glad som fan. På kvällen var jag mest här, men pratade också i telefon med Hannah och Lilla. Jag försökte förklara för Hannah vad standup är, jag och Lilla skrev en innan-gig-låt och alltså, vilka bra vänner jag har. Jag är så jävla lycklig över att jag har dem i mitt liv you guys.

 

Idag gick jag upp tidigt (för att vara jag) och åkte till tandis. Där skulle jag göra tandavtryck och alltså, det kan ju vara bland det vidrigaste. Man får en massa smet i munnen och min kräkreflex kickade igång väldigt dramatiskt så jag låg där och klöktes och hade kul. Och det mest härliga var ju detta: Att jag nu måste göra om det, för det blev inte bra. Tandsköterskan sa "du var ju här och tog avtryck idag. Kommer du ihåg det?" i telefon. Eh, ja, jag kommer så att säga ihåg vad som hände imorse. Vad menar du ens? Anyway, efter detta trauma kom jag hem och blev intervjuad av Skånes taltidning. Där...har jag ingen aning om vad jag sa, men jag hoppas att jag fick fram mitt *budskap* osv. Vi får väl se. Och nu ska jag snart på klasshäng, jäää!