hopelosthead

Välkommen till en solbloggning från er ytterst slitna karnevalsfestare! Vilken tur att det bara är lundakarneval vart fjärde år, för det suger fan musten ur en. Eller ja...om man hade haft det varje år kanske det inte hade varit lika hypeat i och för sig. Då hade man kunnat chilla en av dagarna kanske. Det kan jag ändå, men det har inte hänt. För igår efter bloggandet (vad mycket jag bloggade igår, två långa inlägg likcsom) (nu blev jag attackerad av en extremt våldsam kitty hold on...hon vill bo under/i min klänning? Eh ok) tog jag min in till stan under många förvirrande turer för att se karnevalståget med mamma och pappa. Vi lyckades till slut ställa oss mot en random vägg och se några vagnar, och när tåget var slut letade vi upp Elin och Rebecka! Vi tre gick in på området och stod i kö i en miljon år innan vi erkände oss besegrade och gick ut igen för att äta mat.

 

Vi satte oss först på mårtens pizzeria och att få sätta sig ner och dricka cola var det bästa som kunde hända mig just då. Vi satt där en stund och pratade om bland annat den blinda tjejen som går på förskolan där Elin jobbar ("men har de inte ens lärt henne fingret i glaset? Skicka dit mig, det här är så basic!"), innan vi gick till John scott där vi inledde vad som skulle komma att bli en ordentlig pubrunda. Där pratade vi länge om våra måenden, sexualitet, Rebeckas random tankar, att leka "rynkan i glaset" och händer som kom ut ur väggen (jag och Rebecka skrattade orimligt mycket åt detta och Elin bara tittade skeptiskt på oss), Elins ex och hur de hällde cider i håret på henne (bara ett av dem but still), att ha för många jävla ungar (jag sa om Rebeckas familj att "först fick de tvillingar och det borde liksom vara nog, men nej, de bara klämmer ut sex till!" det var tydligen väldigt roligt) och en massa annat. Vi drack diverse drinkar och de andra åt glass, servitrisen stötte eventuellt på Rebecka och livet var väldigt bra.

 

Sen gick vi vidare och nästa anhalt var shotluckan! Det var jäääävligt länge sen jag var där, så det var livet. Vi drack märkliga Dumle-shots (man fick en Dumle till!) och sen drack jag såklart en banana swish för det är så goooott. Det var dock vidrigt mycket folk där, så vi gick till ariman där jag och Rebecka bestämt skulle äta kakor. Det var viktigt. Vi pratade med en italienare bredvid oss och jag och Elin sjöng duett på don't you want me som rubriken skvallrar om. Det var fint faktiskt! Sen åt vi lite mat på subway såklart, där Syster och Benjamin plötsligt dök upp och sa hej, och sen avrundade vi medelst ett glas på botulfs. Det var äckligt mycket folk där så jag kände mig inte ens hemma, inte ok! Men så himla kul dag och kväll, vi m å s t e träffas oftare!

 

Idag släpade jag mig upp, inte så bakis men sliten som fan, och åkte him för lunch med hela familjen nu när Syster är i lund. Vi åt kycklingpasta och rabarberpaj, och pratade mest om karnevalen I suppose. Syster skrev om halleluja till nonsens, förvirrade samtal om jeansjackor hände och livet var bra. Och nu är jag här och undrar lite över vad planerna för kvällen egentligen är och när jag ska få veta det...