sätt en klack i varje tak
Hej från en blodig och något bakis Emma. Seriöst vi måste prata om mängden blod som strömmar ur mig. På riktigt, jag hade glömt hur cray mens är? Jag har bytt trosor fleeeera gånger det senaste dygnet och ändå bara fortsätter det pumpa ut. Help me I’m dying L
Men ja nu efter denna smakfulla inledning (skrev smakliga först, eeuuuw) ska jag berätta om min gårdagskväll. Hopelosthead: sagan om gårdagskvällarna. Jag åkte till Lilla, där ingen mindre än blobbas var! Det var ett år sen vi sågs, faktiskt. (ja han heter lukas egentligen) Vi bände upp en vinbox och efter en stund kom Sam, Lillas vän som jag tycker jättemycket om. De andra åt mat (jag hade redan ätit), festmusik spelades och framför allt jag och Sam kom in i ett långt samtal om ätstörningar, psykotiska episoder och andra kul psykiska issues. Sam och Blobbas mindes sin folkis-tid (ja de kände visst varandra sen innan, så sjukt), vi stämmade för glatta livet på puerto rico och out tonight, jag och Lilla spelade och sjöng lite till ingens glädje, alla ville ha en tjej (kul när det händer) och allt var mysigt och glatt. Sam tog över musiken och jullåtar hände, vinet flödade, jag fick en monstruös hicka (jag lurade den genom att nästan somna) och sen spårade det ur lite med ett spy-trauma (jag spydde ej ok) och en färdis-resa hem där jag tröstade en panikig lilla över telefon. Lillasystej, jag äskaj daj <3 men det var en bra kväll ändå, tycker jag i alla fall, jag menar lite urspårning har faktiskt ingen dött av. (lol jo men inte sån här.) det var nog det jag hade att berätta i detta inlägg, tror jag?
