hopelosthead

Jag har flyttat hem igen. Yay osv. Jag gör inte särskilt mycket, stirrar mest ut i luften och pratar med folk på the internets. följande har hänt under denna tråkiga tid:

-Jag har varit hos läkaren! Höjde min dos antidepp och remissen om utredning är vidareskickad till vuxenpsyk. Kändes ändå skit att vara där. Mådde som en sopkvast hela dagen.

-Men jag spontanbokade biljetter till Stockholm! Jag åker imorgon! Jag älskar att vara där <3

-Jag har twitter-dmat med söta småtjejer och det är mysigt att flattwitter helt bortser från ålder. Alla är liksom trygga.

-Jag har hittat en bok på min dator som jag har 0 minne av att ha laddat hem eller någonsin hört talas om. Men den är på väg att bli lesbisk så det makar ju sense.

-Jag har haft min nya kappa och känt mig en miljon procent fabulous

-Jag har haft ångest och inte kunnat sova förrän lååångt in på nätterna :(

-Jag har pratat med Hannah om till exempel den mystiska arten mamma-troll. De äter tydligen mammor. Fan vet jag.

-Och mer vet jag inte, faktiskt. Mest har jag som vanligt legat i min säng. Kul Life.

Jag skulle vilja att ni visste att ni förtjänar bättre. "förtjänar bättre" är en så sorglig fras, dock, så jag kan inte säga det. Bättre än vad? Vad händer om bättre betyder ingenting alls? Jag kan säga att ingenting de fakto är bättre, men det gör ju ingen skillnad.

 

Det vidriga är ju att vi tror att det ska vara så här. Ja, vi. Vi tror på riktigaste riktighet att om någon behandlar oss som skit ska vi ta emot det. Och det kryper i hela kroppen när jag hör hur rösten förändras. "men...han är snäll?" "men...han har ju bra sidor också?" som om det spelar roll. Och grejen är ju att alla vet vad som händer! Vi är inga idioter. Om jag vet att jag är ihop med någon som skadar mig gör det inte att jag slutar älska den personen. Men fy fan vad jag hatar att se mina vänner bli slagna till spillror av fucking svin. Sneaky svin dessutom. Typen av svin som är genuint bra människor också. Typen som bryr sig om en och är kul att hänga med, men ändå gör en illa. Såna som inte slutar, inte låter en vara, inte förstår vad de fucking gör. Jag kan inte ens formulera mig klokt i det här inlägget. I'm sorry. Jag blir bara så jävla arg och vill skaka om alla och skrika att de måste sluta ge tid till de här töntarnaaaaa! Ja, jag vill skaka mig själv också. Varje dag. Fan...lyssna bara på rubriklåten. Fixing her hair, heter den. Det är en av de sannaste låtarna i hela världen. Just hur man försöker komma fram till någon men att hon inte lyssnar. Usch. (Och nej. Det här är inte lesbisk propaganda for the record. Det finns kvinnliga svin också, bara inte...lika många.)

Hej bloggfolk, hoppas ni mår bra. Oj nu kom mamma hem. Japp, jag är ännu himma, men jag ämnar flytta härifrån imorgon...om inte läkartiden fuckar up mig totalt. Billy mjauar. Han är klagig. Men sist ni hörde från mig låg jag ju i Lillas säng och studerade kalops-lagande. Efter ett par timmar och mycket mysig musik åkte jag him därifrån och chillade här istället. Pappa kom ner till "mitt rum" och ställde ett glas cola med is bredvid mig, ville bara säga det så ni vet att min pappa är the shit. Han gör soppa till oss i detta nu. Den luktar gott.

 

På kvällen kom Syster och vi fyra åt middag. De åt konstig japansk mat och jag åt lax med bollar. Jag kände mig som om jag var hemma hos någons mamma, hej team Osby det där var till er. Men ja, gott var det, och sen spelade vi spel. Först Jeopardy, som vi inte tagit fram på tio år eller något, och jag utklassade alla de två första omgångarna. Sen failade alla kollektivt, men vi skrattade mycket och Syster gissade spektakulärt fel på allt. Hon är söt. Vi spelade lite besservisser, vilket ju alltid är svinkul, och åt prinsesstårta som mamma och syster hade med sig från fn-firandet. Så goooottttt. Vi hade det mysigt och bra och när Syster åkt hem tittade jag och mamma massor på Nashville. Det ska vi göra nu också det är väldigt spännande och snart är serien sluuuut!

 

Vad har mer hänt idag? Inte jättemycket. Jag har bakat en kladdkaka (nästan helt själv yay) och fått en kappa av mamma (!) och jag och pappa har peppat för konserter och musik. Mysigt liv. Men nu måste jag titta på Nashville hejdå! Just det, rubriken, det var ett citat från podden jag lyssnade på. Inget konstigare än så.

Haaajjjj jag är hos lilla! Jag ligger i hennes säng och hon ska snart hacka morötter. Det är tydligen en grej man gör på lördagar. Nä, bara idag. Jag kom hit igår som sagt och vi hade tänkt äta på max, men max var töntar, så vi åt pizza istället. Jag äter pizza för ofta you guys. Vi drack vin (din flaska, annoushka) och sjöng partylåtar och mitt i allt kom lillas mathem-handling så det blev en massa rabalder om vad hon egentligen hade köpt. Speciellt gnocchi (lilla gissar om stavningen) var ett mysterium och vi kände båda på paketet och bara vaaad kan det vara? Sojabönor? Nä, de var ju här...men vad kan det vara dååå? Det tog lång tid för henne att komma på det. Också "varför luktar det citron i min kyl? Aha, det kanske är citronerna." min lillasyster är inte smart. Vi åt snacks, sjöng mer, skrev om I need a hero till I need a woman, kramades som vanligt, blev deppiga, tröstades, dansade, ringde nettan mitt i allt, pratade om glitter och hat och sen sov vi.

 

Idag tog det lååång tid att vakna, men vi åt frukost och nu ska lilla alltså laga kalops. Hon ska bjuda folk på middag. Stor tjej ju! Och ja, det är det som har hänt i mitt lilla liv. Nu lyssnar vi på helen Sjöholm och det är ju faktiskt Life, så jag lämnar er.

I juni gjorde jag en shuffle. Jag satte på en lista på shuffle och sen skrev jag så länge första låten gick. Ibland blev det fiktion, ibland bara blabb. Men här får ni läsa tre mojar jag skrev! Har tänkt göra en i november också, och då hålla igång hela månaden. Så here we go:

 

4/6

Candy (robbie williams)

 

Jag sitter bredvid honom i klassrummet. Det är inte ofta det händer. Inte nu längre, i alla fall. Läraren pratar på om kultur i andra länder. Det är sånt här esteter ska bry sig om, nutida konst. Vad fan är ens nutida konst? Jag tar mod till mig och viskar det till honom. Han luktar svett, på det bästa sättet. Så att det snurrar i huvudet. Jag vet inte om han tänker svara. Ibland gör han inte det. Bara låtsas att jag inte sitter där.

   ”Det är trams”, viskar han tillbaka. Resten av genomgången bollar vi kommentarer mellan oss. Läraren säger att kultur kan vara vad som helst och jag visk-undrar om det kan vara sport.

   ”De borde döpa om ämnet”, svarar han. ”Allt utom sport.”

   Vi skrattar. Vi skrattar och allt är som det ska va. Det spelar ingen som helst roll att han inte tycker om mig.

 

Vi glider genom staden. Under staden. Håller varandra i handen när ingen ser det. Pussas när tåget stannar vid gulmarsplan. Där går alla av och på, så ingen bryr sig om oss. Det är det som gäller, att smälta in i stora folkhoper. Vi försökte med pendeltåg ett tag, men ute på landet tittade alla länge och väl på oss. Våra billiga förlovningsringar och slitna kläder. Karolin sitter nära. Jag lutar huvudet mot hennes axel och det gör inget, för det kan vänner också göra. Vi ser ut som om vi ska någonstans. Som om vi ska möta upp några vänner i farsta eller kanske just har varit inne i stan och ska hem var och en till sitt. Många ser säkert att vi älskar varandra. Det är ju inte som om alla bryr sig. Många blir glada av att se oss, tror jag. Unga tjejer som känner sig motiverade. Andra transkvinnor som motiveras av hur väl jag smälter in, utan att tänka på att jag ju inte alls smälter in i så fall. De tror att vi ska någon cool stans. Vi ska ingenstans. Har ingenstans att åka. Jag tror jag ska sova en stund nu, när jag ändå är på tåget. Sluter ögonen och orkar inte tänka på var vi ska bo inatt.

 

13/6

I wonder who is like this one (hello saferide)

 

Det är dig det handlar om. Det mesta, faktiskt. Inte det som gör ondast, inte det man vaknar mitt i natten av, men det andra. Det varma, det trötta, det ensama. Det handlar om dig. Det handlar om att hålla andan när du inte hör av dig. Att vänta på att du ska försvinna. Att höra överstämman i huvudet men aldrig i verkligheten. Att veta att du inte behöver mig på samma sätt som jag behöver dig. Det handlar om att räkna ner dagarna. Att bita ihop, ta en klunk rödvin, inte visa hur läskigt det är. Att lyssna efter dig, vänta på din bekräftelse. Att alltid vara i underläge. Det handlar om dig och det får du aldrig veta.

Shass: Ja det gick bra! Förlåt att jag glömde svara på ditt dm <3

tilda: 1. Ja alltså fuck livet ibland :( 2. Jag vet! Så fin och sann låt

 

Och ja, idag hade jag bara en rubriklåt om regn för att det regnar. Japp. Det var rimligt, tyckte jag. Men igår tog jag mig ur huset, och till Anna i dalby! Vi fyllde i mina papper inför adhd-mojset, vilket var så himla svårt och intressant. Vi pratade mycket om våra barndomar under tiden och hur gränspsykotiska barn är och sånt. Men nu är papprena ifyllda, jäää. Håll tummarna för mig på måndag, för då jävlar ska jag till läkaren! När vi var klara lyssnade vi på james blunt, drack chai-te och pratade om töntar och annat, och sen åkte jag him igen. Väl himma åt vi middag och sen tittade jag och mamma mer på Nashville. Där var en jättesöt tjej som sjöng fint och plingade på min weak ass gaydar som fan, men sen låg hon med gunnar! Vaaaarföööör? Livet suger :( nä skoja men lite.

 

Idag sov jag mest på förmiddagen, och läste och pågick. Sen kom föräldrarna hem och vi åt thaimat och pratade om dealbreakers i folk man ska vara ihop med och festlekar, och sen åkte jag hem för att gå till hemköp med synpedagogis. Det gick bra! Jättebra! Och nu är jag här, och ska snart åka till lilla. <3 <3

Hej och hå, jag är himma. Jag har kraschat lite här, så nu "bor" jag här i ett par dagar. Igår mådde jag på riktigt så dåligt att jag blev utmattad och ångig av aktiviteter som att tömma kattlådan, åka bil och äta mat. Fy fan. Jag var verkligen i bitar och helt trasslig. Usch. Men jag åt hemma-hamburgare med pappa och när mamma kom hem tittade vi på bakningsprogram och modern family. Jag kunde typ fokusera halvt och knappt sitta upp. Seriöst jag överdriver inte det var helt sjukt.

 

Men idag! Mår jag bättre! Och jag var hos psykologen och det gick verkligen bra. Hon var väldigt gestaltande, eller vad man ska säga, så jag fick föreställa mig att jag var en form, plocka upp alla mina pusselbitar och sätta tillbaka dem i mig, prata om mina händer som djur (en katt och en kanin) och...ja, alltså, ni hör ju. Det var weird, men det funkade faktiskt. Sen sov jag som en stock halva eftermiddagen och efter det orkade jag till och med fixa lite i bokmanuset. På kvällen åt jag och mamma plättar och tittade äntligen på sessong 6 av Nashville. Det var intense as Always, men också tråkigt för alla var helt deppiga. Förutom the ultimate bromance som är gunnar, will och Avery. ja, det finns alltså en karaktär i denna amerikanska serie som heter gunnar. yeah. Så, ja, yall are updated och jag är ok. for now.

Hej hej från en riktigt jävla ångig emma! Jag ligger på soffan och det gillar jossan, för hon sover bredvid mig. Vet inte varför, men hon vill aldrig mysa i sängen, bara här. Det kanske är mer av en gemensam plats? + att jag är lugnast här, ligger bara på ett sätt. kan vara det.

 

Men ja...i lördags var det ju fest. Känns väldigt avlägset nu såklart men ändå. Jag och Anna åkte till Ellinor, där Robert och Annoushka också var, och där förade vi lite. Vinboxen öppnades och vi pratade om frukt (som annoushka tydligen hatar, enligt Robert), döda mormorar och annat innan vi gick för att äta lite mat. Maten åts och jag var nära en riiiktig ångestflipp, men när vi väl kom fram till Lilla var det under kontroll igen. Själva festen är lite blurry, så som hemmafester ofta är för mig, men till exempel detta hände:

-Lilla hade gjort glas med fraser till alla och på mitt stod det "du har alltid rätt" <3

-Ellinor körde såklart igång jag har aldrig, vilket blev lite av ett tema. Till slut hetsade Annoushka och Marie varandra genom att säga saker som "jag har aldrig varit blind", "jag har aldrig varit tjej" osv. Söta.

-Ellinor sminkade mig och sen flätade Anna mitt hår! Karl fick också smink, mest glitter. Glitter är viktigt.

-Vi sjöng med till allehanda låtar och var störiga, jag kände mig i alla fall störig

-Jag och Lilla la oss på hennes säng när allt snurrade och fick quality sister time <3

-Jag fick äntligen träffa den berömda Sam! Hon får the stamp of emma approval, turs nog

-Jag och Marie hängde på pianopallen och hann också catcha up <3

-Anna och jag hijackade musiken och spelade till exempel rubriklåten. Det var ej uppskattat.

-Euphoria spelades och jag blev emotional

-Jag och annorna åkte hem vid två och var...i varierande stadier av fylla. Men allt gick bra och vi soooov, med avbrott för jossan som tyckte att vi var tråkiga.

 

Igår när vi väl tagit oss upp fixade jag frukost till samtliga och vi åt denna, lyssnade på first aid kit och chillade, tills de åkte. Då fick jag andas i typ två sekunder innan jag skulle på körkonsert! Syster hade sagt att den här konserten skulle jag faktiskt gilla, and she was right! Älskade många av styckena och arrangemangen, och! hon hade pitchat med att "måna låtar låter som eseli", som var min favorit från hennes gymnasietid, och så...sjöng en annan kör eseli! Blev...kanske för glad? Systers kör var clearly bäst (fast de inte sjöng eseli), och nen jag kom hem därifrån har jag mest...legat ner. Läst ännu en bok av Cathy Glass, pratat med Hannah om DID och snygga tjejer i barnfilmer, twittrat, haft ångest. Är: stabil. Med det sagt här kommer ett annat inlägg jäää

Hej hej från en ångig boll av Emma. Jag äter godis, dricker julmust och försöker hålla mig över ytan för att sen kunna åka på fest. Tanken på att ta sig runt i Malmö är: inte ok. Men, men, bloggning ska pågå. Och igår träffade jag Elin och Rebecka! Vi åkte in till stan och åt middag på mårtens. Jag fick höra att jag hade en gaffel i hakan (?), vi skvallrade om folk som vanligt och sen handlade vi godis. Myyyyycket godis, handlade vi. Vi åkte hem till mig och jag och Elin poddade, med en Rebecka bredvid oss som fnittrade genom hela avsnittet. Söta hon. Sen tittade vi på vår metalkonsert och dömde ut Elins tunga (eh va) och annat superrimligt innan de åkte hem.

 

Idag lyckades jag ta mig upp och mina föräldrar kom hit och hämtade mig. Vi träffade mormor och höll på med hennes gardiner, men sen gick jag och pappa och mötte Syster för lunch. Vi hamnade på ett lite fancy ställe på saluhallen, där jag åt vallenbergare och pappa fick Amazing pommes och vi drack vin till maten och allt var familjigt. Och alltså. Jag kan knappt andas så mycket ångest jag har. Hur fan i helvete ska detta gå? Jag vet inte, men nu kom jag på vad jag skulle säga: mina halsband har kommit! Isa på twitter har skickat två halsband, ett där det står lesbisk och ett med en chipspåse. Hittills har alla varit skeptiska till detta tilltag, men folk ikväll lär vara mer peppande. I hope. Och ja hej och hå nu ska jag gå till bussen hejdå wish me luck. Jag är i alla fall snygg. so there is that.

Hej från en trött mask i en säng (som definitivt inte har tid att ligga i en säng)!

Det är fredag idag jäää. Vem bryr sig. Jag, tydligen. Och igår skrev jag med Louise! Vi satte oss på espresso house och drack varm choklad, navigerade oss i trappor med koppar och klackskor (gud alltså att vara emma och gå i klackar är inte jättesmart), skrev och pratade om twitterfolk, Louises såpa-besatthet, våra böcker och höstlöv i februari (det fanns tydligen såna i min bok). Mysigt och skrivit var det hursomhelst. Jag sa rubriken till henne, i ett försök att säga "allt funkar inte som i ditt huvud". Det...var inte det jag sa...men hon blev bara lagom kränkt.

 

Och sen ännu en kväll i mitt lilla hem. Jag tittade på klipp, åt popcorn, vägde för- och nackdelar med sjukskrivning (munter aktivitet), jagade poddgäster ännu lite mer (det gick typ bra men ja vi får se) och tog det lugnt osvosv. Och jaha, alltså det händer ju ej mycket i mitt Life. Det här är en rätt tråkigt vecka måste jag säga. En tråkigt vecka? Alltså lol Emma hur skriver man ord. Drottningen av höstlöv i februari signar ut från blogget med ännu ett fjantigt, kort inlägg.

Hej hej det är torsdag förmiddag. Japp nu vet ni. Jag mår skitkonstigt, för jag hade en intense jävla dröm om han den där Christopher inatt och nu är jag helt off. Han typ bodde i himma-källaren och Went missing och vi hookade och jag hade flatkris och allt var: sämst. Men, ja, igår skrev jag ju med Anna och Lilla. Vi åt frukost och pratade och skrev liiiite och när Lilla hade åkt pratade jag och Anna massor om unga mammor, ångest och pengar. Pengar är legit det värsta som finns i hela världen så ni vet. Ni borde ge anna pengar tycker jag. På kvällen gjorde jag inte jättemycket, men jag lyssnade på poddar och caitlyn smith (bästa artisten i mitt liv just nu) och pratade med Hannah och...sov. Och drömde, tydligen. Och försökte hitta poddgäster hej kan ni gästa min podd tack ingen har tid. Hösten suger för alla baa...pluggar? What's the deal med det? Och just det, på tal om plugg, Filippa ringde mig igår. Jag har saknat henne! eh, ja, detta blev ett jättekort inlägg men det tror jag att ni kan hantera.

Haj bloggfolk Lilla är här! Jag ska fråga om hon har något att meddela. Hon hälsar: "heeeeeeeeeej! Min syster är bäst!" sötunge. Vi morgnar oss lite allmänt och väntar på instruktioner från Anna om när vi kan åka till bibblis. Jag kan passa på att berätta för henne här att jag kommer ha fel version av rubriklåten i listan. Så du kan bli sur när du läser ja.

 

Igår var ju också en dag va. Då tränade jag vägen till hemköp, och tillbaka! Jag var pro! Jag lärde synpedagogen hur jag använder ordet moj och hon lärde mig axelövningar som jag kan göra. Nu blev jag distraherad av en crossfade vilket betyder att Lilla har förstört mig. Jävla unge. <3 Men ja, sen åkte jag him och dit kom Lilla. Hon skulle använda min punktmaskin, nemligen, och det var ett jävla gnällande och fixande men det blev i alla fall gjort. Vi fick tacos (<3) och lyssnade på konstig musik, och sen åkte vi hit. Här åt vi popcorn och damn suckers, ringde Hannah och hade tweet-högläsning och typ...chillade. Jag berättade om en vidrig, vidrig lunch jag hade på gymnasiet, vi pratade om hur det känns när killar man är kär i äter (och att de slutar vara människor när man gillar dem) och sen sov vi. Idag sov vi också länge och nu väntar vi som sagt på anna. tick tack tick tack. Nu ska jag vara social hejdå

Han är hemma! Ingmar är i tryggt förvar och han funkar och de hade inte fuckat up honom! Mitt liv kan börja igen! Älskade älskade dator, jag är så jävla glad att se dig igen. Hade typ glömt hur lätt han var, alltså i vikt, och hur konstig layout han har...it's been so long! Älskade barn <3

 

Jaha ni vill höra om nåt annat än min dator? Va? Okeeejdå vi kan prata om resten av min västergötlandsvistelse. Vi åt ju middag och sen spelade vi kort hela kvällen. Jag bröt nästan ihop pga min brist på överblick och mina svårigheter att komma ihåg ett kort från ett annat (är detta en blindgrej eller inte?), men jag klarade mig och till slut fattade jag typ. Vi skrattade mycket och alla var förvirrade och när vi var klara berättade farmor en massa historier om att skicka spindlar, halvtama råttor och annat sjukt från hennes tid i olika savage länder. Vänta nu lät det som om hon skickade råttorna, det gjorde hon inte obs.

 

Igår vaknade jag och var lagom trött som vanligt, men sen åkte vi till Henrik (min blinda kusin)! Deras hus är så jävla fint och lantligt och...där fanns...en beeeebiiiis! Ture, hette den. Eller ja heter. Vi åt äppelpaj och catchade up och konstaterade att barn ser lugna ut när de tittar på mamma och rädda när de tittar på Sara. Mig tittar de inte på alls. Sen åkte vi hem och lyssnade såklart på musik enligt bokstavsleken, vilket resulterade i allt från galenskaparna till tina turner. När vi kom hem chillade jag, pratade i telefon och sov. Det var: Life.

 

Idag...kom Ingmar hem. Det är typ det som har hänt. Jag har också handlat och twittrat (jag. älskar. twitter.) och haft ett mysigt litet liv. Tittat på unga mammor, lyssnat på bra musik, ätit chips och snart sovit. Nu är ni ikapp, kära bloggfolk.

Hej från u-hamn! Jag sitter i tv-rummet och de andra tittar på tv och gör sallad och sånt, men jag bloggar. Och tror ni jag bloggar på Ingemar? Well, you're wrong, cause I don't. Jag var på upphämtingsstället, jag fuckjing såg datorn, men jag fick inte honom. Varför? För mitt namn står inte på paketet. Yeah. Det är teknikern som står där. Så han får hämta den på måndag istället. Om jag på riktigt sa "kan jag inte få det ändå, snälla?" fast jag visste att det var hopplöst? Of course. Nu vet jag i alla fall var han har varit, nemligen i polen. Där har ju inte ens jag varit! Så, sagan fortsätter. It never ends. "Det slutar ju på måndag", säger ni. hahahahaha nej. Det kommer fucka ur då också, trust me.

 

Så, igår åkte vi runt hela jävla lund för att inte hämta dator, hämta syster och allt möjligt, och sen åkte vi upp hit. Som vanligt lekte vi bokstavsleken och det resulterade i allt från the witch doctor till caroline Wennergren. Älskar hur mycket konstigt man lyssnar på då! Syster var söt som vanligt och pappa valde otippade saker och vi åt på spånsta som man ska och livet var nice. När vi närmade oss farmor bestämde vi oss för att åka till näsboholm, där farmor och farfar hade stuga i hela pappas liv och längre tillbaka ändå. Vi gick och tittade där, pappa berättade massor om sin tid där och vi gick till en sjö där Lukas badade och jag gick på en brygga och var rädd. Hatar bryggor. Men så fint det var där!

 

Sen kom vi fram och fikade och pratade om adliga släkter i Sverige och konstiga namn, därav rubriken som farmor sa om en som hette Isidor. Vi tittade på tv, åt omelett och sen spelade vi kanasta. Jag äääälskar kanasta yall. Vi skrattade, jag kunde inte räkna och vi vann varsin omgång så det var en väldigt trevlig kväll.

 

Idag vaknade vi och åt frukost och löste melodikrysset. Och oj nu är det mat! Skkit samma jag bloggar klart. Krysset var lagom svårt och sen åkte vi till stan. Där tittade vi på en utställning om hbtq och rasism och annat jobbigt,och sen åt vi sallad på ett café. De hade märklig skinka, men goood vitlöksdressing, so it worked out. Och sen gick vi till Lindex och jag köpte...en lila sammetströja! Och en fin mjuk klänning! Det var amazing! Och nu måååste jag gå och äta.

Nej, men, jag bloggade ju nyss? Vad gör jag här? Ingen aning, men jag ville blogga innan jag åkte till u-hamn. Och jag ska blogga om damhänget med Saga igår! Hon kom som sagt med pizza och det var ju paradise on earth right there. Vi kastade i oss maten, startade damhängslistan och pratade om hur jävla konstiga människor det finns och att folk inte kan räkna ut vilkan information som är irelevant. Typ såna som tar över en presentationsrunda och berättar sin livshistoria. Just...shut up? Sen tindrade vi och vi kom fram till att "vi kräver mer än fint blont hår" och att en blek tjej kommer undan om hon gillar Florence. Alltså seriöst mitt bästa lifehack var att gilla massa sidor på Facebook så jag ser om tindertjejer också gillar dem. Liksom om en tjej gillar silvana och lesbisk makt, then we're fine aren't we. När tinder blivit tråkigt drack vi vin och pratade om glee (-oj, jag trodde de skulle byta sångare i andra versen. -det är nästan som...om vi inte tittar på glee utan bara lyssnar på musik?), skvaller från studentvärlden och annat sånt. Jossan la sig i mitt knä (det händer inte ofta) och jag nådde inte mitt vin, så Saga fick ge mig glaset så jag inte sträckte mig och störde jossan. Kände mig som: En drottning. Vi konstaterade att Saga är vodka (minns inte helt varför but it was funny), tog en extremt stagead tinderbild på mig och hade ett bra flow in the life. Typ så. Och jag blev precis lagom full! Den ni! Damhäng brukar ju annars vara min vidrigaste sorts fylla. Och jag vaknade i tid och nu ska jag duscha så jag kan åka till the famous u-hamn om 45 minut

Hej från...inte Ingmar, tyvärr. Jag var lite för positiv igår, han är fortfarande på väg. Men han kämpar på, min stackars dator.

 

Igår åkte jag ju till lilla, som jag sa. Hon hade dukat upp med Dumle pepparkaka, dammsugare och julmust, så jag kände mig bortskämd <3 och! Hon har köpt en sammetsfåtölj som jag ska sitta i! Den är min, tycker jag. Nej men hon sa också det. Vi lyssnade såklart på musik och sjöng mysiga stämmor, bondade över konstiga ställningar att sitta/ligga i (typ att sitta på knä på golvet och med överkroppen i sängen, så konstigt and still so nice), drack julmust i fucking oktober (not cool), kramades och hade det bra. Jag sov hos henne och när vi till slut vaknade kokade hon ägg och vi lyssnade på höstig musik. Älskar att hon har en liten mysig lägenhet man kan hänga i! <3333333 och sen jag kom hem har jag städat, läst, väntat på datorn (som tydligen är framme nu! vill springa och hämta honom asap) och nu väntar jag på Saga. Hon ska ha med sig pizza. I need pizza in my fucking life. Jag svääääälter okej?

Hej ni! Vet ni vad? Det finns en chans att det här är det sista inlägget som jag skriver på "gossen"! Ingmar kommer hem imorgon! Han kommer heeeeeeeeeeeeeem!

 

Och det finns fler glada nyheter. Jag var hos psykologen igår och...hon skrev en remiss till en adhd-utredning! Jag ska utredas! Inte förrän om läääänge förmodligen, but still, it's happening! Så jävla fint <3 Jag är så peeppad! Och nervös, men ändå. Så ja, jag var peppad af hela kvällen. Jag såg äntligen de första avsnitten av tack gud jag är homo (<3 <3) och tittade på Youtube-klipp. Och lääääste. Jag läser extremt mycket just nu ifall ni undrar. Plöjer hela Cathy glass katalog, vilket är the best shit ever. Tack Onna <3

 

Idag har jag skrivit med Anna. Vi pratade om våra karaktärer, förlossningsvideos och en massa annat. Jag skrev om färdtjänstresor och ploster, vi peppade inför Ingmars återkomst och allt var bra. Och nu är jag här och ska snart på en late night visit till lillaaaaa!

Hej bloggfolk! Igår var en lååång dag, fast inte i timmar. Eller vad man säger. Jag var ju på socialhögskolan, där jag föreläste om blindhet och instanser och grejer! Jag pratade om mig själv och skämtade mycket och folk ställde frågor. En tjej som hade tappat rösten ville ändå ställa massa frågor och följde efter mig och var bäst <3 och när hon gick frågade hon om hon fick lägga till mig på Facebook! Så himla fint <3 jag föreläste först tillsammans med en tjej som pratade om sitt fd missbruk och sen med en som varit i psykiatrin en massa vändor. Jag relaterade löjligt mycket till allt hon sa och det blev nästan för intense att sitta där, för alltså, I need help yall. Ifall ni inte visste det alltså.

 

När vi var klara (eller snarare innan vi var klara, fuck you färdtjänst) åkte jag till Sandy. Där poddade jag med henne och Marie, en podd-trekant! Det blev en rolig podd med mycket sjungande och fake-dialekter, och efter podden kom Julian (hennes son alltså) hem och vi umgicks en stund. En märklig unge, är han, men en söt sådan. Han pratade i en konstig röst och tyckte att Sandy skulle skälla ut mig för att jag inte gillar Iphone, hittade på en massa trams och var allmänt cute. Till exempel tyckte han att man skulle köpa "mjöl" på "drugs.se", vilket ju är det mest endearing någonsin. Efter en stund åkte jag hem och chillade hemma samt pratade med Hannah. Rubriken kommer därifrån, jag trodde att det var ett uttryck men hon kom tydligen på det. Det ska bli ett uttryck nu tycker jag. Och ja, nu är ni back on track med mitt liv.

Hej hej, nu har jag varit obloggande i...flera dygn! Två stycken! Tänk att detta var norm förut? Not cool, man måste ju blogga om sitt emma-liv! (man? ingen annan borde blogga om mitt liv tycker jag)

 

I lördags efter blogget kom Ellinor hit, som jag säkert sa. Hon kom med två sorters bubbel och två sorters chips (<333) och vi hade en så chill och bra häng-kväll. Hon uppdaterade mig om sina dejter, vi spelade ett språk-spel (språkvetare är livet) (önskar verkligen att jag kunde återgå till mina svenskastudier :( ), lyssnade på bra musik (silvana, annika, rihanna, Taylor och amy winehouse, den sista gav rubriken) och pratade och skrattade. Hon hjälpte mig att tindra och jag skrev bra meddelanden som ingen svarade på. V(usch nu smakade min cola blod what the fuck? blöder väl på läppen antar jag men ändå weird) Vi blev som vanligt kärleksfulla och hon sa till exempel "allt du är gillar jag" kan man säga något så fint eller? Är det lagligt? Vi hade tänkt gå ut, men kvällen gick och det blev inte så. Hon gick vid halv ett och jag sov som en stock till tolv. I fucking earned it.

 

Igår gjorde jag följaktligen inte så mycket. Låg mest i sängen hela dagen och typ twittrade. Så mycket smarta saker på twitter igår! Det pratades om låt den rätte komma in och vi är bäst och alla har så smarta infallsvinklar. Vill så gärna komma in i det tänket igen, våga reflektera om kultur och typ...bli en riktig jävla kulturtant. I am so fucking ready. Men ja, nu är det måndag och jag ska om typ fem minuter åka till socialhögskolan. Help me this is terrifying.

Visst är detta en politiskt korrekt rubrik? Det är inte jag som har sagt det, kan jag lugna er med, utan Annoushka. Och det är inte ett självvalt icke-umgänge, which kindah was her point.

 

Ja, hon var ju här igår. Vi åt lax (<3) och pratade om våra vanliga konstiga människor, seende-ilska, madacken på macken (it's a thing) och annat trams. Gott vin dracks, märklig sång sjöngs och många kramar kramades. Som det ska va. Vi gick och la oss i tid, relatively speaking, och idag vaknade vi alldeles för tidigt.

 

Vi skulle nemligen hänga med styrelsen och ett gäng danskar! De är också en styrelse, alltså. Vi möttes i Hyllie och sen tog vi oss till kivik för äppelutställning. Vi gick igenom trädgårdar, tittade på maskiner och smakade must, och upptäckte märkliga äppelsorter så som ploster och goddsilla (de var inte på riktigt dessvärre). Efter kivik åkte vi till Brösarp, där vi bjöds på äggakaga! Så gott <3 och så trevligt! Älskar min styrelse, ni vet det va? Vi hade ett kort möte om rehabilitering och skillnader mellan våra länder och sen åkte vi hem. På bussen bondade jag med vår kanslist om tabletter och annat festligt, och ja, nu är jag här i väntan på ellinor. I lead a busy fucking life yall.

(skrivet igår eftermiddag, sen dog mitt internet, men nu hittade jag ett oskyddat nätverk!)

 

Så, ni ska ju såklart få höra om mitt liv också, inte bara mitt kryptiska mush-liv. Det får ju finnas gränser liksom. Eller tvärtom? Alltså, gränser för mush, men inte för bloggande in general. Oj, nu kom mamma, så jag fick avbryta. Men nu är hon borta igen så here we go. Och igår var jag ju, som jag sa, i skolan. Delphine bjöd på kanelbullar (<3) och vi pratade om konstnärlig forskning. Jag bestämde mig för att byta ämne, så jag ska inte prata om blindhet längre, men är peppad. Alla pratade om sina texter och var peppade men trötta efter veckan, och efter att ha ätit lunch och skvallrat lite lagom åkte jag hem och chillade hemma ett tag innan jag...åkte till Lilla! Som bor i en egen lägenhet! Alldeles egen! Vi åt middag och sen drack vi bubbel, åt färdig-chokladpudding och lyssnade på musik. Vi skrattade väldigt länge åt olika associationer till låten curious, sjöng lite när som helst som vanligt och kramades myyyyyycket. Det var så jävla mysigt och jag är så glad att hon har fått ett eget litet hem! Det är så mysigt!

 

Idag har jag bara sovit och chillat. Det behövdes. Men snart kommer Annoushka! Hallaå jag älskar mina vänner in case yall didn't know.

"Du kommer inte hålla det här", säger de. "Ni kommer bli kompisar igen."

"Nej, det vore hemskt!" säger jag.

 

Then again…

 

Eller alltså. Nej. Jag vill inte bli din vän igen. Eller...jag vill, men jag vill inte. Jag skulle vilja ha tillbaka dig i mitt liv, men inte som det är nu. Och det sjuka är...att jag hade glömt att du nästan var kvar hela tiden. Sure, allt var sämst, men det var ändå. Det hade jag glömt. Och vet du vad jag saknar mest? Jag saknar att du aldrig dömde mig. Inte ens när du borde, inte ens när vi var arga på varandra. Jag saknar att dricka vin ensam och skriva till dig och att du frågade om jag hade hällt upp ett nytt glas för att liksom vara med på distans. Om du hade varit med nu hade du älskat all progress jag gör. Du hade supportat min lesbiskhet, mitt lila hår och mitt skrivande. Undrar om du hade läst min bok vid det här laget? Kanske en del av den i alla fall. Vi hade kunnat prata om våra guddöttrar och varje gång jag hade sett en snygg tjej hade du sagt "satsa!". Det känns så sorgligt att vi inte har pratat med varandra på mer än ett halvår, även om det ska vara så. För det ska det ju. Den mesta tiden är jag ju fortfarande arg på dig. Eller besviken, kanske. Ledsen. Alla såna där känslor har jag. Jag önskar verkligen att du skulle vakna, och på ett sätt kanske du gör det nu, men kanske inte. Jag vet verkligen inte vad som krävs. Och även om du "vaknar", finns det ju inte så mycket för mig att göra. Det finns ingen plats i mitt liv för dig och definitivt ingen plats i ditt för mig. You would make one, men ändå. Det är bara så...så jävla sorgligt. För på många sätt kände du mig bättre än nästan alla. Du visste vad jag ville och att även om jag inte kunde så försökte jag.

 

För ett tag sen frågade du om vi kunde ses igen. Jag svarade aldrig. Det är alltid så komplicerat med dig och egentligen borde jag keep faaaar away. Men det är svårt. Nu har du hört av dig igen, och det var du kanske tvungen att göra, men det är svårt ändå. Som om du aldrig riktigt kan försvinna, fast du är knuten till ett sammanhang jag hatar. Det iriterar mig som fan men det är som det är. Nu är det upp till mig, It always is, känns det som.

Jag gick till skolan igår! I did it! Bussen gick åt helvete, men Matilda kom och mötte mig (hon har varit så snäll genom allt den här veckan, är så jäääävla tacksam) och vi hade textsamtal. Jag fick jättebra respons och fick prata om mina karaktärer och en massa sånt. Älskar allt med textsamtal! Sen åt vi lunch och pratade, jag och Ewa gick ut och gick ett tag och sen hade vi teori. Det var väl inte jättespännande, men det gick, och sen åkte jag hem. Eller försökte, snarare, för taxin körde mig till möllevångsvägen. där...bor jag inte. Lyckligtvis hann jag märka det innan han körde iväg, så jag kom hem.

 

På kvällen handlade jag med pappa och sen åt hela familjen middag himma. Vi åt lasagne (<3) och sen bakade mamma och syster (jag vill se ett program som heter "hela sara bakar", ni skulle älska det yall), vi lyssnade på konstig musik (typ en död fransman) och sen åkte jag och syster hem. Så mysigt med hela familjen på samma plats igen! It's been for-fucking-ever :( mitt fel, but still. Och vet ni vad jag ska göra nu? Jag ska till skolan igen! I can do it!

Så, jag ska försöka fill yall in om vad som händer i mitt liv också, inte bara om mitt mående. Och sist jag bloggade ordentligt var jag ju på almåsa. Efter blogget hade vi lite mer kurs, och sen åkte vi till stationen. Jag nästan-sov medan andra pratade om jägare, och sen satte jag mig på tåget. Och där satt jag. Och satt. Lääääänge. Men Annoushka höll mig sällskap, läste handlingar och sa bland annat att Robert inte skulle dö, bara hänga in handdukar. Det är faktiskt skillnad! Pratade också med lilla och nu är hon inflyttad i sin nya lägenhet! Stor lillasyster!

 

Igår var jag på styrelsemöte hela dagen. Där lärde vi oss mer om död, som att man faktiskt redan är död om man är på en begravningsbyrå och att Per Arne inte har några ambitioner på att gå och dö. Förutom det antog vi en verksamhetsplan (jag fick flytta verb och det gjorde mig lycklig i själen), muttrade om borttappade ansökningar och hade det som vanligt trevligt. Bästa styrelsen <3 resten av dagen låg jag i soffan och stirrade upp i taket, typ. fun times. Och sen grät jag och var ledsen och Hannah telefontröstade mig. Uuuusch.

 

Så idag stannade jag hemma från skolan. Jag låg typ helt stilla hela dagen, men på eftermiddagen kom Anna! Vi åt pizza, drack sammetsvin och tittade på Felix recenserar. Så mysigt! Vi skrattade mycket åt/med honom, blev triggade av kräkscener och älskade ungdomsfilmer, och sen lyssnade vi på musik och sjöng. Sååå mysigt! Vi pratade myyycket om barn och livskriser, vilket var nice, och nu ska jag sova jävlaridet. Men just det, rubriken. Jag älskar att man kan lyssna på patrik isaksson med anna, it's so shameful and so cool! <3 men ja, sovning.

Jag mår verkligen inte bra. Inte bra alls. Varför? Oklart. Som vanligt. Allt det här är som vanligt och det är så genuint sorgligt. Jag menar...jag mår ju bra egentligen? Jag har haft en så jävla bra tid lately och känner mig tryggare än någonsin. Och ändå. Jag kan inte göra någonting, inte ta hand om mig själv, inte komma ihåg saker, inte gå i skolan. Det är som...om min hjärna har gått sönder? Like...inget funkar längre? Jag kan inte tänka ordentligt, eller göra någonting. Stormar liksom bara in i rum, helt ovetande om vad som händer. Och det är så jävla svårt att veta om det är mitt fel eller inte...om jag bara är typ lat? Kan man vara så lat att man helt förstör sitt liv? Is that a thing? Men jag har ju liksom inte kunnat funktionera klokt på typ fyra år. Det är för fan inte rimligt någonstans. Så lat kan man ju inte vara! Sure, jag kan bli bättre på mycket själv, men det här går ju inte? Människa efter människa börjar självmant hjälpa mig, påminna mig om saker, väcka mig på morgnarna (!) och ta hand om mig. I should be able to do this myself. I really should. :(

 

Men medan jag skrev detta kom jag fram till läkaren. tid bokad till den 29/10. at least that's something.