hopelosthead

Jag mår verkligen inte bra. Inte bra alls. Varför? Oklart. Som vanligt. Allt det här är som vanligt och det är så genuint sorgligt. Jag menar...jag mår ju bra egentligen? Jag har haft en så jävla bra tid lately och känner mig tryggare än någonsin. Och ändå. Jag kan inte göra någonting, inte ta hand om mig själv, inte komma ihåg saker, inte gå i skolan. Det är som...om min hjärna har gått sönder? Like...inget funkar längre? Jag kan inte tänka ordentligt, eller göra någonting. Stormar liksom bara in i rum, helt ovetande om vad som händer. Och det är så jävla svårt att veta om det är mitt fel eller inte...om jag bara är typ lat? Kan man vara så lat att man helt förstör sitt liv? Is that a thing? Men jag har ju liksom inte kunnat funktionera klokt på typ fyra år. Det är för fan inte rimligt någonstans. Så lat kan man ju inte vara! Sure, jag kan bli bättre på mycket själv, men det här går ju inte? Människa efter människa börjar självmant hjälpa mig, påminna mig om saker, väcka mig på morgnarna (!) och ta hand om mig. I should be able to do this myself. I really should. :(

 

Men medan jag skrev detta kom jag fram till läkaren. tid bokad till den 29/10. at least that's something.