Årets kvinna är en motståndsman

Nu har ni fått klara er utan mig i...48 timmar? Hur har ni ens överlevt? Jag höll på att säga att "det hade inte jag gjort", men...no shit. Jag hade dött utan mig själv ja. Aaaanyhow...igår var jag i Osby hos Robert! Han fixade mat och vi pratade om alkohol, mat (alternativ rubrik: "det finns inga nyanser i ris") och all mytologi kring den här töntiga bloggen jag håller på med. Efter maten lyssnade vi på musik och det blev väldigt underhållande. Jag gjorde som vanligt dramatiska imitationer, inga sångare hade harklat sig (snälla harkla er :(), vi diskuterade vad som är original och inte på diverse låtar, jag förälskade mig i rubriklåten, vi sjöng somebody that I used to know och andra låtar och jag fick Robert att skratta väldigt mycket genom att ropa "jag gillar en av deras låtar! Undrar vilken det är?". Sen lyssnade vi på en massa parodi-musik och ibland funkade det, men oftast inte. Jag gillar inte larv, hörni. Det är fjantigt och störigt and I don't like it. Men vi avslutade med en sjuhelvetes tonartshöjare till åt (det där makade ingen sense men ni fattar?) och sen åkte jag hem.
 
Idag har jag chillat väldigt länge, men sen åkte jag him och tränade. Mycket stolt över mig själv, är jag. Och sen åkte jag till västris för systermys med Lilla! Jag fick tacos (<3) och sen låg vi i hennes säng, åt mjölkchoklad på rulle (bästa <3), kramades och lyssnade på musik. Så fint och bra <3 jag älskar henne! Hon hörde fel när det sjungs "looking for a place to drown" till "looking for a place to drum", så hon hade en ursäkt att trumma på mig som vanligt. Vi stämmade och bet i varandras händer (what?) och hade det bra, och vet ni? Nästa gång jag träffar henne...har hon flyttat! Då bor hon i en egen liten lägenhet! Jag är så glad för hennes skull! <3 och nu, nu jävlar ska jag sova igen. Jag älskar att sova.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0