hopelosthead

Gud vad fint och liksom wholesome mitt liv är just nu. Älskar de här första dagarna på hösten. Världen andas och allt är så mysigt varmt fast kallt? Och igår var jag himma och tränade, så sjukt är livet. I mina nya träningskläder från primark (allt jag har på mig är från primark, legit) och allt. Vi åt fisk och goda klyftpotatisar och tittade på svenska nyheter och faktiska nyheter och val-ångesten var total. Därav rubriken. White man's world, heter den. Listen to it. Det gör så ont i mig att vara från Skåne, for real. Och alla de här skämten om att gräva bort skåne? Like...it's not funny. Vi är också otrygga. Behövde bara säga det.

 

Idag väcktes jag av att Hannah ringde. Hon var orolig för sin psykiska hälsa och jag svarade bara "jaha, vadå då?" helt lugnt, nästan uppgivet. Som det ska va. Jag gick upp och kokade ägg (alltid så stolt när jag kan göra frukost!) och sen åkte jag him, typ. På bussen lyssnade jag på ja, jaja podcast och...de pratade om mig! Like...på riktigt de nämnde mig och min podd! Det var det sjukaste som har hänt i hela mitt liv! Men jag kom him och där såg jag Silvana-filmen! Så jävla fin den var. Så många lesbiska känslor och så mycket glädje och typ sorg fast bra sorg. I just can't. Så fin hon var med Beatris och sin familj it's just...too beautiful. Jag hade min nya höstklänning på mig (I still do) och jag och pappa åt makril-mackor och allt var höstigt och fint. Och nu äter jag popcorn och gosar med jossan som är extra sällskapssjuk nu. Och nu säger jaws gååå!