hopelosthead

Hej från balkongen! Japp, äntligen tillbaka i solen. Kanske sista balkongblogget för i år? Det vet ingen människa. Men jag ska fortsätta blogga om min lååånga, braaaa dag igår! Efter förra inlägget (eller ja, efter att jag skulle ha publicerat det) åkte jag och mamma till stan. Där skulle vi se ja, jaja. podcast livepodda! Jag var löjligt taggad ja. Podden var rörig och jag skrattade typ non stop, och efteråt...pratade jag med dem! Felicia sa att hon ville vara gäst i min podd (????!!!!) och sen pratade vi om botulfsbaren...det är det sjukaste som hänt mig ok. Kan inte smälta det.

 

Sen åkte jag hur som helst till Louise på fest! Vem är Louise, undrar alla (tydligen)? Det är en tjej som går under mig på författarskolan och sen jag bondade massor med i höstas. Så jag blev bjuden på fest! Med alla hennes söta vänner! Som var queer as fuck! Det fanns ett lesbiskt par, en tjej jag typ kände som snart är utgiven författare, en massa fina flator och så emomusik och drinkar i plastmuggar till det. En tjej flätade mitt hår i en sned och fin fläta (den skulle vara sned, alltså), vi hamnade i en lång debatt om brendon uries fuckability (jag tycker han är alldeles för flamboyant), jag requestade att de skulle spela my chemical romance (what?), jag och författaren (Dea) bondade över att typ inte förstå någonting som hände, folk dansade till Hannah Montana, jag och Louise satt på golvet och var fulla (mest hon tbh men ändå), jag var äldst av alla (det har typ aldrig hänt i hela mitt liv) och ja, alltså, livet var bra riktigt fint. Jag stannade till två och tog sen en vanlig taxi hem, för why the hell not, och sov like a stock.

 

Idag har väl mest varit en vilodag. Har försökt skicka en podd (det går inte så bra) och pratat med Lilla och Hannah. Jag älskar dem. Ville bara ha det sagt. Och solen skiner vilket ju är fucking amazing, och det känns typ som...att livet kan börja nu? Som att den här hösten kan bli en bra höst? Ja, det känns faktiskt så.