Jag kommer alltid vara den som har gått från väldigt kär till obegripligt ensam

Rubriklåt: Väldigt kär / obegripligt ensam med Linnea henriksson, för den innehåller en mediant som jag kände igen alldeles själv! Ni borde vara stolta över mig!
 
Hej från dag-Emma! Mycket festligare än natt-Emma som ni hörde av sist, för dag-Emma mår väldigt bra. Tur för er va. Och igår var hon (lol, jag) i Malmö och såg Lilla spela! Hennes klass hade konsert och det var hur mysigt som helst. Sam var där (<3) och de började med en fin låt om maskrosor på tre språk och sen sjöng Lilla två låtar. Först en kickass låt om psykisk ohälsa och sen...en låt om maj! Den lilla jäveln hade vägrat spoila låtarna och så börjar hon sjunga en låt om maj! Sötboll <3 hon var supermegaduktig och jag var så stolt. Sen följde två danskar som var väldigt bra och sen fick vi hallonsoda och minimuffins. Livet var bra. Sen spelade de två sista och då hände till exempelt en stråkkvartett (som var så jävla snyggt arrad!), en mysig vals om havet, vocoder-stämmor, keytar och en massa anat. Jag saknar musiksammanhang!
 
när det var slut väntade vi där ett tag, men sen gick vi (jag, Lilla och Sam) genom staden till en pub supernära sams hem. Där drack jag superbilligt vin, vi sjöng med till musiken (shawn mendes och loreen var favoriter), en klasskompis till Lilla kom dit, jag var svinstörig (förlåt alla) och allt var chill och trevligt. Färdisen skötte sig och när jag kom hem...hörde jag...en koltrast! Ja jag vet! Den kvittrade, I heard it! Så himla fint! Idag har jag faktiskt fått i mig mat (stolt! bara en måltid men ändå shut up) och chillat, och snart ska jag iväg. Man kan typ göra en bot som skriver de sista raderna i mina blogginlägg. Måste ordna det.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0