hopelosthead

Rubriklåt: Raise hell med Brandi Carlile, för jag har tydligen en grej för countrylåtar om broken hearts just nu. Jag unnar maj.

 

Hej och hå, mina bloggtöntar, hur är läget? Hoppas det är ett bra läge. Jag har ett bra läge! Sånt bra liv jag har just nu, ni fattar ej. Det är definitivt den bästa januari jag haft sen...kanske 2013. Det var också festligt. Men ja, sen sist har jag hängt med Lilla. Hon skulle tvätta och jag ville träffa hennes föräldrar, så jag joinade dem i västris och åt haloumipasta och hade det bra. Nettan (=matte) kramade mig hej och Lillas pappa slog mig till hej. Det var ej snällt men, ja, standard. Matte gick sen loss och kastade fjärrkontroller och var kaosig. Vi tittade på mästerkocken (äntligen sjöng dem mush mush mush!) och alla var godissugna, så till slut bakade nettan kladdkakemuffins med banan. Det var typ chokladfondant och så jävla gott! Vi blev alla helt lyriska.

 

Sen åkte vi hem till Lilla och där lyssnade vi på mysig musik en stund, innan hon krävde att vi skulle sova. Sen vaknade hon tidigt som fan och var pigg, fuck henne. Men hon kokade ägg och saker var mysiga, och när jag åkte hem sov jag massa mer. Skärpning för fan Emma. Men nu måste jag släpa mig ut i världen, hur ska detta gå? Ingen vet, men tills vi ses igen: Lyssna på country hörrni. Det är en bra musikstil.