helt ärligt finns det någon som är hel?
Till att börja med så är det från och med HÄR och NU stopp med att säga "weak" om någonting som har med psykiskt mående att göra. Det är inget svagt med att vilja gråta/få panik/vilja dö av att gå i trappor, åka tunnelbana, vänta på färdtjänst, behöva skriva inköpslistor, inte få ihop måltiderna under en dag, ha spöken i skallen, vilja sluta existera för att det finns främlingar i taxin eller någonting annat. Inte. Svagt. INTE. Asjobbigt, besvärligt, krångligt, fördjävligt, inte alltid lätthanterligt, ja. Men svagt, NEJ.
Så. Då var vi överens om det.
Jag tycker det är fördjävligt att du inte fått en ordentlig utredning än när du har gått hos kurator/psyk så mycket och så länge. Begär en utredning PRONTO och fortsätt tjata tills du får en. Du ska ha en utredning och du ska få en diagnos. Om de djävlas så ge mig deras telefonnummer så ringer jag och skäller ut dem. Och jag hatar telefoner och ringningar så jag menar fanimig allvar när jag erbjuder mig frivilligt. Jag är så förbannat trött på psyks undanflykter och skitsnack och halvmessyrer så nu ska det banne mig röra på sig här annars djävlar...
Det finns en diagnos där någonstans som passar in på dina problem. Eller två. Eller tre. Oavsett det är en eller flera så finns de och det finns hjälp att få och den hjälpen ska du ha så du kan orka leva varje dag. Hur jobbigt det än är så försök säga ifrån om det hos din psykolog. Du ska inte behöva må asdåligt, inte orka ur sängen, ha ångest, inte kunna/vilja äta, inte orka med livet när de faktiskt kan göra något. Och då inte bara proppa i dig en massa mediciner (som kanske inte ens är rätt mediciner eftersom de tydligen inte ens gjort en djävla utredning, morr morr morr morr morrr!!!), utan hitta en terapiform som fungerar för dig. Du har rätt att och är värd att få leva och må bra inte bara ibland eller under korta stunder.
Jag vet och förstår att det är asjobbigt. Men säg ifrån. Kräv en utredning. Sparka på dem. Om du inte klarar av det själv, så ta med dig någon (familj, syster, vän, mormor) som kan stötta dig och bita ifrån tillsammans med dig. Det är deras (psyks) jobb och skyldighet att hjälpa dig. Det är det de har gått i skolan för i 725346 år, för i helvete.
Morr.
Kram. <3