we are the people, we rule the world

Rubriklåt: Hungry hearts med nause, tror jag de heter, för jag hörde den nyss och...ja, I rule the world!
 
Hej från onnas lägenhet! Hon gör pannkakssmet för fulla muggar och snart lär Kiti och barnen storma in i full galopp. Men jag tänker ändå blogga om min gårdag! Den började med att jag skulle vara barnvakt i flera timmar åt båda barnen. Vi hann leka Lees märkliga version av kurragömma (man berättar först var man ska gömma sig...men sen ska man ändå leta...), kasta balongen, räkna kulramskulor och en mycket märklig lek där man drack och spottade ut vatten. Den sista skrämde skiten ur kiti, som kom hem myyyyycket tidigare än väntat och det först hon hör är att jag spottar ut vatten. Hon trodde att det var nån form av kris. Sen fixades det bebbe-lunch och lekte mer, till exempel leken "lee klättrar upp på mig och säger att det är hon som heter Emma nu". Valid.
 
Sen kom Fredrik för att passa barnen, för jag och Kiti skulle åka till...ett förlag! Ska väl inte berätta allt om det I suppose, men jag träffade en redaktör och en förläggare och de är intresserade! De föreslog bra ändringar som jag ska göra och alltså, alltså, iiii! So exciting! Och Jenny Jägerfeld hade suttit i samma rum bara några timmar innan! Och Kitiara fick böcker till sina baaaarn! Livet! Nu kom just hon in, med två små barn. Så jag ska fatta mig kort. Efter förlaget (förlaget!) tog vi oss hem och jag gick över till Onna. Vi åt kött och pommes som vi brukar, lyssnade på boklistan och skrattade orimligt mycket åt "tyvärr daisy, mamma är död. Låt henne vila i frid och vara saknad.) och annat trams. och nu, jävlar ska det bli pannkaksfrukost! Nu trodde jag att de mobbade mig, men de var helt rimliga. Woops.

Vill lyssna på Rihanna ikväll, bara på rihanna ikväll

Rubriklåt: Rihanna med Mayleen, som jag legit hörde för första gången nyss och är helt blown away by. Så. Jävla. Bra.
 
Alltså gud. Livet. Det är så jävla bra. Är helt slut, typ så slut att jag vill gråta, men också väldigt väldigt glad. Så, igår efter blogget pratade jag och Kitiara en massa om sex, pengar och annat rimligt, och sen gick vi till onna för pizza-häng. Vi åt goood pizza, lyssnade på musik och pratade en massa. Jag och Onna skrattade massor åt joel little (it's a thing), alla sjöng dramatiskt och sen kom Rakel och de spelade prime time. Det är tydligen en quiz-grej. Jag var queen of detta quiz, så de borde ha lyssnat på mig, men det gjorde de inte! Sämst är de. Vi umgicks tills Onna skulle sova och sa saker som "negativ kan du vara när du är död!" och "en trasig käpp och en tårtspade, vad mer kan man begära?" Fint liv ändå. Nu fick vi avbryta allt för en sjuk och ledsen luna, som nu förhoppningsvis ska sova. Vi får väl se.
 
Idag har varit en så jääävla bra dag. Men den började med ångest, så that was fun. Men efter en dusch och mat åkte jag in till stan, för...en dejt! Med Stella! Vi promenerade i supersolen och pratade om katter, lesbiskhet, nördighet, funkofobi och massor med annat. Vi fikade på ett jättefint ställe (med så! goda! brownies!) och sen följde hon mig till rätt tunnelbana. Ja, det var inte mycket jag kunde säga om det, men...wow, det var så fint och bra och jag var så glad. Det går inte helt att formulera sånt.
 
Jag kom tillbaka till hökarängen och möttes upp av Kiti, barnen och till och med Fredrik (som lämnade dem där då, that's why). Vi gick in till farsta och köpte solisar till Lee, åt glass på en bänk och bara...njöt av soooollll. Sen kom vi hem (utan fredrik ofc), åt korv med bröd, umgicks och älskade de nöjda barnen, och nu måste jag verkligen sova I am dying. Men livet. livet hörni. och imorgon...då händer det!

all the things she said running through my head

Rubriklåt: All the things she said med t.a.t.u, som spelades på bitter pills och hemma innan vi åkte in
 
Hej jag är i Stockholm! Jag åkte upp hit igår och det var en högs märklig resa, för vi var tvungna att åka buss mellan älmhult och alvesta. Det var totalt kaos med min ledsagning, fast den var bokad hela tiden, men det visste varken jag eller tågpersonalen. Men den funkade och bussresan spenderade jag med att höra en kvinna prata non stop med en lady hon just träffat om sina två döttrar och hur snål den ena är. Väldigt spännande ändå, om än lite märkligt att prata så med en främling utan att få något direkt tillbaka. Sen var det i alla fall ett vanligt jävla tåg, thank god, och sen kom jag fram!
 
Kitiara mötte mig vid tunnelbanan och efter ett tag kom Felicia också. Då blandade vi groggar, dansade (jag fick en lektion i sensuell dans av oklar anledning), sjöng med olika inlevelse, provade kitiaras kläder och peppade sådär allmänt som man gör. Onna kom också förbi och hängde ett tag (stackars henne med tanke på vårt tillstånd) och till slut åkte vi in till bitter pills. ...för att få veta att ingen av de som skulle komma faktiskt skulle komma. Så det blev ett massivt antiklimax och vi var bara där i typ en timme, men på den tiden hann både avril lavigne och tatu spelas, så kände ändå att jag vann. Vi kom hem, Kiti la sig och jag och Felicia satt uppe lite längre och lyssnade på rihanna. Det måste man ju också hinna med!
 
Idag har varit en bakisdag. Har fortfarande nattlinne på mig och har mest skräpat runt i lägenheten, men vi har haft det väldigt mysigt. Felicia åkte hem igen och snart ska vi äta pizzaaaa vilket jag är: väldigt taggad på. Det här blev inte så spännande i skrift nej, men alla kvällar är inte så jättespännande. Det gör inget. Ses imorgon, då förhoppningsvis med mer spännande saker!

om en dröm

(Innan ni läser denna högst märkliga text kan jag berätta att jag har lagt till mer grejer i inlägget under, bland annat snapsvisan jag pratade om. Snålt av mig att inte skriva ut den ju!)
 

Jag vaknar av att jag vet. Gråter mig fram till detaljer och springer till slut upp ur sängen, för att…jag vet inte varför. Springa till dig, kanske. Precis då hamrar det på dörren.

   ”Open up!” jag vet inte varför de pratar engelska, men det gör dem. ”Drop your gun and open the door!”

   Jag öppnar och förstår direkt att poliserna som står utanför förstår. De förstår, men också inte. Jag gråter och mellan snabba andetag frågar jag om du lever. Om de kunde rädda dig. Poliserna blir misstänksamma och frågar såklart hur jag vet. Det kan jag inte förklara. Hur ska jag förklara för två bistra poliser att jag såg dig åka bil, i passagerarsätet for once, att jag såg dig gå igenom telefonen och att jag såg dig komma fram till slutsatsen: Det räcker nu…

 

Du lever inte. Det visste jag väl redan egentligen men poliserna säger det. En av dem börjar förstå att jag nog inte är skyldig ändå, bara väldigt instabil. De förhör mig mer och jag förstår att jag är misstänkt för att jag är den andra kvinnan.

   ”Tredje”, rättar jag. ”Jag är nog den tredje kvinnan.”

   Jag berättar om de andra och poliserna säger att de pratat med din fru. Din fru som nog visste om mig, till slut, men som inte sagt något. Jag berättar allt, i polisbilen tror jag, och de förstår nog till slut helt att jag inte är skyldig. Att jag aldrig skulle göra dig illa, hur arg och besviken jag än är.

 

Allt glider över i någon slags sorgemontage. Jag går runt på stan med min familj, gråter i min säng, tar på mig en klänning du tydligen har köpt till mig, håller allt vårt så nära mig jag kan. På nätterna drömmer jag om dig i bilen, hur du går igenom bilderna på telefonen, hur allt nystas upp för dig. Jag säger till mamma att det nog är bra att du är borta, att du mår bättre så. Jag mår definitivt inte bättre så.

 

Någon gång där vaknar jag på riktigt. Vet inte riktigt när. Hjärtat hamrar och allt är suddigt men i verkliga verkligheten har ju ingenting hänt. Duschar bort känslan av panikartad sorg och entitlement, för även om du försvann skulle ju inga poliser banka på min dörr. Jag skulle inte ens komma på tal. Så jag biter ihop och går upp för trappan, börjar dagen. Snälla hjärna, det räcker med de här drömmarna nu.


If I were a rose, maybe you'd pick me

Rubriklåt: Sunflower med Shannon Purser, en av mina och annas bästa låtar <3
 
Satan i gatan nu blev det länge sen. Vad har jag nu hållit på med? Haft det svinbra, faktiskt! Och i onsdags kom Anna och hämtade mig. Vi åkte in till stan och där var det strålande solsken, tydligen, men vi köpte mat från vårt cheap ass falaffelställe  och åt den på en bänk i solen. Det bästa som hänt. Trodde vi, men när vi kommit hem till mig blev det dags för hårklippning! Anna klippte av en massa hår och nu är det så jävla fint! "Det är sånt här man ska göra med sina vänner", sa hon, och det är fan sant. Och ny-lila är det också!
 
När håret var fixat drack vi vin och lyssnade på en massa musik, såklart. Vi skickade många videos på snapchat, skrev en snapsvisa (den blev jääävligt bra! Kan lära alla den om ni vill), skrattade massor, var lite emotional, smidde sommarplaner och alltså shit vad glad jag är att vi har blivit så nära. Så fucking tacksam för det. Vi tog oss him och där sov vi som stockar i källaren, för Anna skulle ändå till malmö och varför åka till dalby i onödan liksom?
Edit! Nu när jag ändå skulle lägga in annat i inlägget insåg jag: Varför inte bara skriva snapsvisan här? Så here it goes, emnas supevisa (idas sommarvisa-melodin):
Du ska inte tro det blir vinkväll
ifall inte nån häller opp
i glasen så att vi blir fulla
och aldrig ska nån säga stopp
vi dricker tills tankarna stannar
och levern grr upp i misär
för då vet vi att vi haft roligt
och minns inte att vi vatt här
 
 
Igår vaknade vi och var trötta, men Anna åkte och jag vilade och på eftermiddagen åkte jag till styrelsemöte. Där pratade vi väldigt mycket om pengar åt alla möjliga håll och retade varandra som vanligt, och sen åt vi middag på den bästa jävla restaurangen ever. Seriöst. Vi åt salladsbuffé med en svingod äggsallad och vitlöksbröd och sen åt jag lax, pommes och aioli. Så jävla gooootttt! Vi skrattade mycket åt "servitöringspersonal", älskade maten och chockades när en av oss (Annoushka fattar säkert vem...) råkade betala 90 öre istället för kronor för 6 cl sprit. Det var servitöringspersonalens fel! Jag ville prova deras efterrätt men var väldigt mätt, så jag och ombudsmannen delade på en kladdkaka. Så...vi fick en tallrik och två skedar och den stod mellan oss, så vi lady och lufsenade hela grejen. Ändå en härlig bonding exercise. Kul grej som hände var också att jag blev kallad "vänsterradikal" för att jag inte gillar kd. ...hur? Hur i hela fridens jävla namn går det ihop? Liksom, det kanske jag är, men...va?
 
Och idag, idag är en sovdag. En chilldag. En ont i huvet-dag. Kanske lite en dum i huvet-dag dessutom. Men skit samma. Imorgon ska bli en lång dag. Skrämmande i sig.

Vattnet rinner mellan stenarna

Rubriklåt: Vattnet rinner mellan stenarna med navarra, för det är en lilla-låt och jag älskar den.
 
Lukas kan du sluta skälla? Snällla. Ja jag förstår att du vill gå ut men nu är inte det ett alternativ så kan du bara chilla tack? Eh, ja, det var det jag mest av allt ville säga nu så det fick inleda inlägget. Holy hell jag längtar hem. Men ja, igår efter blogget swishade jag iväg till lilla! (nu la han sig ner. few.) Jag hade glömt min väska där i söndags, så jag tog det som en sign att vi borde hänga mer. Så det gjorde vi! Vi åt pastasås med masssor av pasta, diskuterade musik som vanligt och sjöng jättemycket stämmor. Att sjunga med lilla är det bästa som någonsin funnits. Hon gjorde jättegod varm choklad med vispgrädde och "lite starkt" (mycket starkt blev det snarare) och vi pratade länge om vårt spelande och hur vi kan ta upp det igen, låtskrivningsövningar och hur bokkaraktärers tinder-bios skulle vara, vilket är roligare än man kan tro. Sen lekte vi en märklig lek som jag kom på (och jag var nykter, wtf) som gick ut på att säga en artist och att vi båda måste komma på vilken vår favoritlåt med sagda artist är, utan att tänka. Det var ändå festligt! Låter basic, men ni borde prova, it is fun. Jag åkte hem mitt i natten och är därför trött som ett jävla skåp idag, men så kan det vara. Värt för att få extra tid med syster! <3 jag älskar henne vet ni det eller? Har drömt en massa kaotiska drömmar och nu ska jag snart hänga med Anna, so life is pretty good. Snart en ångestfri vecka! can I do this?

I hope I'm not different, and I hope you'll still listen

Rubriklåt: Rolling stone med the weeknd, rubrikraden låter lite tråkig men den är så fruktansvärt fin. blir alltid andäktig.
 
Hej från en trött Emma, som igår hade damhäng! Damhäng är en väldigt tröttande aktivitet, ska ni veta. Så jag åkte hem till mig själv och möttes av Saga i porten, för hon hade hunnit före. Woops. Vi gick in i min kaos-lägenhet, blandade drinkar och catchade up. Vi lyssnade på damhängslistan och la in en massa nya låtar, vilket verkligen var på tiden, och tydligen gjorde oss coola för "det är coolt att förstå nya låtar direkt" som hon sa. Vi beställde pizza och drack pizolato till den, så livet var på topp ofc, fast jag blev så bländad att jag fick ha solglasögon inomhus. Ge mig mina gardiner tillbaka kthx.
 
Kvällen fortsatte och vi kom på den geniala idén att nu kan vi ju titta på glee tillsammans till slut! So we did, vilket resulterade i märkliga historier från mig (alla vet tydligen inte allt om mitt liv?) och väldigt upprörda känslor för vad fan hände i glee ens herregud. Sen pratade vi om DID, vad som är makt egentligen och annat, samt lekte en väldigt nördig lek som gick ut på att jag försökte komma ihåg vilka låtar med en viss artist vi hade i vår lista. Allt detta är mycket rimligt, inget konstigt alls nej. Vi skrattade mer än vanligt, åt god nougat och plötsligt var det bussen går-tid bara sådär. Så saga åkte hem och jag sov på min egen soffa, för min säng är full av balkongmöbler. Kul va. Så jag chillade hemma i någon timme och sen åkte jag him igen för mellanlandning, för ja nu ska jag iväg igen. Jag vill sova i hundra årtionden men det är inte riktigt ett alternativ tydligen så jag gör saker istället. Och jag har ingen ångest wooooo!

utdrag från olika shuffles

Jag har försökt göra fler månadsshuffles, men det blev inte mycket av, så jag tänkte att ni kunde få några som blev helt okej. Shuffle är alltså när jag startar valfri lista på shuffle och sen skriver till den första låten som kommer upp. Hare kul så hörs vi senare idag i det riktigt inlägget woho!
 

Love me like you used to (you me at six)

 

Ljudet var öronbedövande. Det kan ju inte vara bedövande för något annat, så jag vet inte varför man säger så. Jag vet inte varför jag reagerade på ljudet heller. Jag visste ju att det skulle komma. Jag var beredd och ändå ringde en lång ton i mina öron långt efter smällen. Musiken hade inte tystnadt. Det blev en obehaglig parodi på fest, rökmaskinsrök i luften och disco på högsta volym. Smällen borde knappt ha hörts över allt oväsen. Det gjorde den. Skriken hördes också. Jag ville att de skulle hålla käften, låta mig vara och sluta vara så jävla hysteriska, men jag sa ingenting. Jag stod bara med min öl i handen och sippade sakta. Glas runtom mig hade krossats. Det gjorde mig detsamma. Allt gjorde mig detsamma.

 

Falling (florence + the machine)

 

Du rör dig som en ängel genom livet. Jag är mer som glappet i lurarna. Du viskar, svävar, dricker, skrattar. Jag älskar dig för det. För hur dina läppar rör vid flaskan och hur du sen dansar vidare. För hur du är precis som man tror att du är. Du skriver, du talar, och utan dig vore jag bara en sladd som nästan satt i. Nu vågar jag vara den jag ska vara. Utan dig vet jag faktiskt inte var jag hade varit idag. Om jag hade varit idag. Sättet du uttalar bokstaven k och jag glömmer att jag lever i en riktig värld. Jag blir din. Svävar, dansar, dricker med dig. Men du dricker inte längre. Jag borde kanske inte heller göra det. Harpan och cellon säger det vi vet. Du vet var jag har varit, varje sekund, och du vet vart jag ska. Visst gör du det? Någon måste ju veta. Någon måste och jag vet inte. Har nog aldrig vetat.

 

 

The boxer (simon and Garfunkel)

 

Vi kör mot öster. Det står så på kartan. Din hand håller hårt i ratten. Dina käkar är sammanbitna och du håller blicken på vägen. I baksätet sover sara och jacob. Vi lyssnade på pippi tills de somnade och nu har jag satt in simon and garfunkels greatest hits. Det brukade vara vår skiva. Den lugnade ner dig och ibland visslade du med. Då, när du brukade vissla, körde vi ofta runt. Inga barn i baksätet, inga bekymmer…hakuna matata. Vi stannade på en mack och köpte korv och sen körde vi vidare. Ibland pratade vi, ibland var vi tysta. Vi var alltid på samma sida. Jag är fortfarande på din sida, men jag vet inte vad det betyder längre. Dina knogar är vita och jag skulle behöva kissa, egentligen, men vill inte be dig att stanna. Paul och Art fyller bilen och jag minns att för att spela in de där trummorna i the boxer behövde de stå i en hiss. Folk som åkte den där hissen blev livrädda när det stod män med stora trummor och slog på dem så det dånade. Jag tänker att jag kan berätta det för dig, men vill inte störa. Vi kör åt öster. Du visslar inte. Lukten från bakluckan börjar kännas av. Vad har du gjort? Vad gör vi?

 

 

Friends (blood pop, justin Bieber)

 

Tåget dunkar. Som ett hjärta. Vilopuls 84. Orden smakar bäskt, men varmt, som kaffe kanske. Kaffe och honung. Jag vill att du ska höra dem. Vill sjunga så fint jag kan och att du ska känna dem i ryggraden och säga ja till allt oavsett vad. Men tåget dunkar. Droppet är vasst. Du vet inte vilken station vi stannar på. Nästa, alvesta. Avstigning sker på höger sida i tågets färdriktning. Jag vill ringa dig. Hur ringer man någon som inte finns längre men som ändå gör saker och lever sitt liv? Hur ringer man och ber om något man inte egentligen vill ha? Hur sträcker man ut sina händer mot någon som redan känner hela ens kropp och har låtit den torka ut? Minns när jag klippte av händerna på barbiedockan i bildsalen. Hur de skrattade åt mig då, killarna, och hur varm jag blev när de såg på mig. Längtan såg ut så.


she leads a lonely life

Rubriklåt: All that she wants med ace of base, för man kan inte fucka med ace of base hörni. Nä men den har lyssnats och sjungits på och att brista ut i rubrikraden är en väldigt rolig sång-grej.
 
Haj haj från maj! Nu har jag faktiskt tid att blogga ordentligt, eller snarare, nu bloggar jag faktiskt inte när jag ska springa så jag kan unna mig lite mer bloggtid. Och sist jag sprang iväg sådär var det ju för att åka till Lilla! Taxin var dock en halvtimme sen, så jag hade ju lätt hunnit blogga bättre egentligen. Men det visste ju inte jag! När jag väl kom fram hälldes finet upp i de fina glasen och musiken startades, så allt var braaa. Det är ju det jag behöver: Vän, dryck och musik. Sen är jag alltid nöjd med tillvaron. Lilla inledde projekt laga lax, för hon vet hur man skämmer bort mig minsann, och när vi hade ätit den kom Sam! Det var inte planerat att Hen skulle komma, men när hen ringde och frågade ropade vi "jaaaaaaa!" så eh ja. Vi sjöng såklart en massa stämmor och oktaver, åt chokladbollar med nougat i (!) och pratade om barn med funktionsnedsättningar, musiklärande, konstiga klipp och annat jag inte minns. Mycket kramar, en del rökande och mycket skratt, och till slut var jag trött och sa att vi nog borde sova. Då var klockan...halv fem. Yeah. That happened. Hur vet verkligen ingen.
 
Så vi sov till 13 igår. Lilla var stressad över detta, så jag skrattade åt henne såklart. Välkommen till mitt liv, liksom. Vi åt äggröra och drack te, och när Sam hade gått hade jag och Lilla jättemysig syster-tid. Som vanligt pratade vi om musik och hur den funkar egentligen. Solen strålade in genom fönstret och vi kände livet i oss! Jag kan typ inte minnas när jag mådde så bra senast. Jag åkte him och chillade himma, sov, åt och var ointressant. Jag är ofta väldigt ointressant. Oj, nu ska det tydligen drickas kaffe. Tur jag slipper. Men ja, nu ska jag överge er igen, så även när jag har tid blir inte mina inlägg jättelånga. Så kan det gå.

kan du leva vid en brant med ena foten över kanten?

Rubriklåt: jag är hos dig igen med lars winnerbäck, som jag hörde häromdagen bara
 
Hej nu har jag bara tio minuter på mig bläää. Tur att jag är himma så någon kan se om bilen kommer. Någon är mamma, som skrattar åt klipp bredvid mig. Och ja, nu har saker hänt och jag ska berätta om dem! Anna kom hit (him) i torsdags och vi vilade / pratade om djupa saker ett tag, innan vi åkte till henne för att hämta chaplin. Va, nu fattar jag inget, tänker ni. Jo, chaplin är alltså hennes hund och han skulle träffa lukas så mamma och pappa kan passa honom. Så Anna fick köra deras bil och allt, läskigt värre. Hon tyckte faktiskt det, för den är automat och de tä rsvårt tydligen. Men vi kom hit igen och åt indisk gryta, satt ute och lyssnade på vår lista och peppade inför sommaren. Den kommer bli bäst.
 
Igår hände inte jättemycket, men Syster var här. Vi läste ur hennes uppsats och fixade språkgrejer, och på kvällen gjorde mamma plättar till oss. <3 Och vi såg crazy stupid love, med brittisk syntolkning ("they snog passionately" var en highlight" och mycket skratt för den filmen är fan bäst. Seriöst, en av mina favoritfilmer of all time. Vi åt popcorn och plopp, för allt skulle börja på p tydligen, och haddock var i allas ansikten like the weird puppy he is. <3 Och idag är det lördag och jag och mamma har varit på stan och fixat ärenden, och fikat hos mormor där jossaaaan är! som jag saknar den ungen :( it is actually painful. Men det var mysigt och bra, och nu ska jag springa. Men jag mår bra, hörni!

And she never wanted to leave...

Rubriklåt: Jenny of oldstones med florence + the machine
 
Sak jag har tänkt på väldigt mycket lately: Par-relationer. Hela den här bli kär, någon är kär tillbaka, flytta ihop, skaffa barn eller djur eller möbler, leva happily ever after. Går det? Är det möjligt? Jag vet verkligen inte längre. Det kanske bara är tiden på året, för det är en grej att jag känner så i maj / juni, men också...fan, folk gör slut hela jävla tiden. Och det är en så tragisk sak när vuxna människor gör slut, för det handlar så lite om känslor. Vem köpte soffan? Vem ska bo kvar i lägenheten? Hur gör vi med barnen, om såna finns? Och det är ju inget nytt det här. Jag har ju alltid vetat det. Jag förstår ju hur världen funkar.
 
Men det är så genuint jävla sorgligt. Jag har aldrig ens upplevt det, men jag känner det som djupt i mig av någon anledning. och alltså, hur ska man någonsin kunna lita på någon så mycket? För det handlar ju inte om att lita på en person. Det handlar om att lita på sig själv, och att lita på livet i sig. Vad som helst kan hända. Det kan bli kallt precis när som helst. Och hur vet man om man vill vara med någon när man har varit ihop  typ fem år? Hur minns man ens hur det var att inte vara ihop? Och tänk att bestämma sig för att man aldrig får ha sex med någon annan igen i hela sitt liv! Det kan låta lite trivialt eller ytligt men alltså, det är ju svinläskigt. Och ja, poly-par finns, men det är inte särskilt vanligt. Det borde vara, tycker jag spontant, och då ser jag ändå mig själv som mono (ellller?). Men oavsett, hur kommer man fram till att den här personen ska jag vara ihop med för alltid? Jag vill så gärna förstå, för jag vill göra det. Jag vill sova bredvid samma person natt efter natt, se våra barn växa upp, fira när hon fyller 65 år. Det är det enda jag vill och det enda jag verkligen inte vill alls.
 
Jag har ju inte egentligen haft ett förhållande. Inte ett vuxet, som är på riktigt. Jag vet inte hur man gör. Men vet någon hur man gör? Kan man veta? Borde man veta? Alltså, det här är extremt basic frågor, men jag vill bara säga att varje förhållande som tar slut har en liten gravplats i mitt hjärta. Även såna jag inte borde bry mig om. Jag hade ingen klar tanke här, men jag ville bara...säga det. Att det är sorgligt, och läskigt.

Vi målar regnbågsfärger över Sverige

Rubriklåt: Hon va med Silvana Imam, because gaaayyyy
 
Hej från en väldigt trött memma! Jag är tröttast i världen, eller nä kanske inte i vääärlden, men nästan okej. För jag tog mig iväg till lesbioken igår jäää! Först var vi bara fyra personer, men vi pratade om jobb, malmö och lund, att spela blind-kubb (jag hävdar att detta är en dåååålig idé) och en massa annat. Och sen kom Kit och Jen från twitter! Flippade ur av starstruckhet. De var hur trevliga som helst och sjöng en massa gulliga låtar på karaoken, typ cher och abba. Massa passivrökande hände, jag pratade massor med någons mamma från jönköping (som var kickass), jag sjöng shake it out för varför inte liksom, Emma (från silvana-kvällen i april) kom dit på slutet och vi bondade över olika grajor, och sen kom jag hem och sov som en stock. Älskar att vara omgiven av gayness! Blev helt chockad när jag hamnade bredvid en man at one point, det är en bra känsla. (jag var inte elak mot honom jag lovar.) Tyvärr betydde ju detta att jag var väldigt trött idag. För trött, till och med. Men snart, typ nu, kommer Anna hit (är fortfarande himma) och det ska bli hundträff! Usch, förlåt för mina superkorta inlägg just nu. Ni får hantera det.

There were riots in america just when things were getting better

Rubriklåt: To be human med Marina, som jag och mamma går runt och sjunger på här hemma.
 
Hej från ångest-emma! Just nu borde jag läsa lesbiska dikter, men det klarade jag inte av, so here I am. Och jag ska berätta allt som har hänt, och det är inte så mycket, så det blir i listformat. Detta har hänt:
-Jag har druckit bubbel med mamma och pappa för att fira väldigt goda nyheter som jag har fått. Om ni läser detta lär ni veta dem, och om inte får ni fråga för då har jag glömt er. Det är okej att slå på mig för sagda glömska.
-Jag har kommit fram till att jag inte kan söka skrivpedagog i år. Fucking hell. Men det är rätt beslut, att plugga 100 % är inte ett alternativ.
-Jag och mamma har pratat massor om mående, vad som är "normalt" och vår släkt och annat. <3
-Jag har varit hos psykis och där mådde jag skit såklart. Uuuuusch.
-Jag har försökt vara kreativ och lyssnat på spoken word-dikter. jag älskar det.
-Vi har tittat på tror du jag ljuger och skrattat en massa. Det är faktiskt ett bra svenskt program, sjukt.
-Om en halvtimme ska jag på lesbioke. För jag behöver gay women, det är viktigt. Men hur det ska gå till kan jag inte helt förklara.
-Jag sa ju att nästan inget hade hänt! Jag saaa ju det!

Men skit i Alfons Åberg, jag vill ha kul!

Hej och hå, nu jävlar är det dags att blogga om resten av min srf-vecka. Hur det ska gå till? Högst oklart. Men nu kör vi, och vi börjar med i torsdags kväll! Vi åt middag som jag inte minns, förmodligen var den ångig, och sen skulle det bli underhållning av en "trubadur". Jag hörde honom soundchecka och sa till Annoushkaatt det här kommer bli vidrigt. "Nä, det blir nog okej", sa hon. "Okej vi slår vad?" "Om en drink", gick hon med på. Om jag hade rätt? Well yes. Jag slår bara vad om jag vet att jag har rätt. Så vi flydde ner på nedervåningen och sjöng joddla med siv (jag sjöng med, whyyyy), drack våra drinkar och pratade. Robert spelade en massa piano, jag försökte sjunga (skammen är total) och vi babblade en massa. Så himla oklart om vad för det dracks mycket, mycket vin.
 
I fredags märkte detta, i alla fall för vissa (inte mig, moha). Vi hade 0 saker att göra på förmiddagen så vi satt mest i en soffa, vilket resulterade i att Anna ropade rubriken. Annat kul utan sammanhang var "var kommer åren ifrån?" och "hej, jag ska döda mina bröder!" rimliga saker. Vi åt knappt lunch och sen var det dags för del 2 av resan! Vi åkte in till Stockholm igen och det skulle bli manifestation på sergels torg. Men det brydde jag mig inte om, för jag hade tre saker jag prioriterade högre. 1) Dricka cola. 2) äta korv. 3) Träffa Kitiara! Så jag gjorde alla de sakerna, i den ordningen. Det var dessutom för kallt för att manifestera, tyckte vi.
 
Efter att ha fått våra rum på vårt hotell gick vi till waterfront, där hela srf skulle samlas. Typ iaf, 1300 människor. Sjukt. Vi fick såklart trerätters och jag blev såklart helt utmattad av alltihop, men vi satt med andra kul skåningar och hade det supertrevligt. Vi skrattade massor åt vad folk gjorde på toaletten och att filma servitörer med sin mobil och allt var väldigt trevligt men vi var sjuuuuukt trötta. Några av oss hängde på mitt rum och drack vin ur kaffekoppar, och sen sov vi Jag sov dessutom ut på förmiddagen istället för att göra annat vi skulle göra, men såååklaaaart hade jag en mardröm om att jag hade en psykos. Fuck you, brain.
 
Jag slöt upp med folket till lunch (och då var det lax! "memma fick laaax!" som Anna sa) och sen gick vi (förutom robert) på ett föredrag om självkörande bilar. Det gav mig 0 ny info, men mycket fnitter med de andra i alla fall. Sen föreläste babben Larsson om friskvård och det var väldigt bra, men usch vilken ångest jag fick av det :( Det blev paus och jag fick en jättttefin klänning av Kitiara, och sen var det middag igen!
 
Vi var lite trötta på fancy middagar, men maten var riktigt god faktiskt. Vi drack "cola" (insmugglat vin) och pratade I guess, och sen var det dans. Med liveband. Vet ni vad jag hatar? Dans med liveband. Men alla ville tydligen inte fly, så jag härdade ut och drack cider. Det var en mysig kväll, men det kändes i hela kroppen att nu fick det väl ändå vara slut på shenanigans och långa middagar. Japp, otacksamt va? Men jag sov ordentligt i alla fall.
 
Igår (äntligen är vi vid igår!) var projektet att åka hem. Alla var kaotiska som vanligt, men vi kom hem och det var fan amazing. Jag åkte him, för hela min lägenhet är balkong-kaos. Jag gick ner i källaren och vilade, fick kalkon och äppelsallad till middag (<3) och sen lyckades jag med konststycket att fastna med tårna under trappan. Yeah. I know. Pappa lyfte upp trappan med verktyg. Help :( men tårna är hela, och idag har jag haft sovdag. Jag fick lunch i sängen, livet var amazing. och nu är det middag, så nu går bortskämda emma iväg!

You're the only one who knows exactly what I mean

Rubriklåt: You're the only one med Maria Mena
 
Jag har tänkt på en grej hörni. Ni vet, sådär som jag gör ibland. Det jag har tänkt på är just vad rubriken är, nämligen: Att umgås med likasinnade. Folk som tänker som en själv och gillar samma intressen. Det är fan klurigt, det där. Till exempel tror jag inte att jag kände någon som inte gillade Harry Potter förrän i...gymnasiet? Eller okej, typ min mormor, men annars inte. Minns tydligt hur vi pratade om filmerna och en klassis sa "jag har ju inte läst böckerna." "Då har du ingen talan", sa jag. ...Okej, you gatekeeping little punk. Men det hade liksom inte slagit mig att folk ba...inte läste dem? För det fanns som...inte läste böcker? Hur kan man inte läsa böcker! (det sista är fortfarande fucked up for the record.)
 
Som vuxen är det ju andra saker som känns självklara, men som inte är det. Som att inte vara frisk. Varför skulle jag vilja umgås med friska människor, liksom? De är ju skitkonstiga! Jag kan inte relatera till dem alls. De orkar allt, tar inga meds, får ingen vård, kan göra allt! Känner lite samma med heteros, just som i det normativa. De kan bara chilla och ha sina relationer och det är inte en del av deras identitet? Vad...vad...vad är då deras identitet undrar jag?
 
Och detta är ju destruktivt. Det måste det ju vara. Right? Så fort jag säger något sånt tycker folk att jag är "sektig" eller "kategorisk". Men jag orkar inte vara ordentlig. Jag vill umgås med lesbiska psykfall, varför är det så fel? Är det så att mina andra vänner blir kränkta för att de tror att jag inte vill umgås med dem? yall...ni vet att ni är mina vänner redan, va? I love you. Det är liksom inte så att jag bara och endast älskar lesbiska och sjuka personer. Men folk som inte är något av det (och ja, jag räknar blind som ofrisk, just för att man förstår struggles och sånt) är ju ganska rare i mitt life, alltså. Men är det osunt att tänka så? Är själva tanken att det är lättare att umgås med andra människor som känner samma saker som jag skadlig? Jag förstår verkligen inte. Fattar ju att det är skadligt att bara vilja hänga med harry potter-fans. men det här? Jag vet inte. Kan jag få lite åsikter på ämnet, tack?

RSS 2.0