hopelosthead

Snart är det höstlov igen. Jag ska till ulrisehamn. Och det gör ont. Fattar du det eller? Nej. Du kan skriva vad fan du vill men innerst inne så fattar du det inte. För du är populär och du har allt du kan önska dig, vet du det? Jag har aldrig förstått vad du såg i mig, ibland tror jag du ville ha någon som behövde dig. För det gör jag faktiskt. Du tror det säkert inte, så självkritisk som du är, men jag saknar dig..okej? Jag har Ronja och Linn, jag har Agnes och Tora och Bella och jag har fler, men det är inte detsamma. Du säger likadant, men hur ska jag någonsin kunna tro dig? För att jag ska veta det måste du komma hit, eller ringa, eller bara göra någonting annat än det du gör just nu. För det räcker inte. Det närmsta du kommit ett steg var i dikten du skickade, men det var också allt. Det blev aldrig mer än så. Och jag orkar knappt mera nu. Så om du verkligen vill att det här ska fungera, så skulle du visa det.

Ja. Det var det. Förresten har den här bloggen funnits i en vecka. vem bryr sig. jag.

/Tildas och Linsies Emmapemma den egigägiga.