hopelosthead

Grisen sockergryn står bredvid några tvåfotingsbastarder under ett expriment han själv uppfunnit. Han som kom från Tellus hade många smarta idéer, en av de var den här sepelinargrejen och fiskarna. En annan var tankarna som bränsle. Men så sa en av männen, Moras, ?det här kommer aldrig att fungera?. Han känner hur vinddraget runt sepelinaren försvinner gradvis.
En av Sockergryns idéer hade varit att låta en annan man, Aron, bli ledare över sällskapet-vad han trodde. Aron sa till Moras att vara tyst, men det var redan för sent. De negativa tankarna, antibränslet hade redan blivit till. De hade säkert funnits innan de uttalats av Moras, säkert hade Lili ännu inte slutat tänka på allt hon lämnade hemma på sin planet. Bofasta jävlar de där venusborna, helt klart.
Sockergryn ser katastrofen en nanosekund före fiskarna inuti sepelinaren. Ali bubblar förskräkt och tvillingarna Muhammed och Mohammed flämtade efter luft-de var riktigt korkade och försökte få syre som hjälp. Hela världen gungade, sepelinaren var på väg att störta. Ingen fanns som tänkte positiva tankar längre. Så klev plötsligt den sista människan fram, Birjama. Hon kastade med sitt långa ormhår och skrek: ?det här fungerar!?
Ormarna i Birjamas hår fångade upp signalerna och likaså gjorde fågeln på Lilis huvud. Fågeln började sjunga och ormarna tänkte ilsket ?kom igen vattenidioter!?. Sakta lyfte sepelinaren till väders igen och fiskarna djublade, stora lilablå bubblor flöt ut ur deras alltid öppna gap. Sockergryn log lättat mot Birjama och sa att hon nog skulle bli den nästa ledaren-vad hon trodde.

Jag gillar ormhåret xD