hopelosthead

Igår natt hade jag en hemsk dröm, som var underbar. Dessa motsägelser vet alla som har koll på Emmas blogg handlar om blackangel. Eller Satan, men det är inte riktigt samma sak.
Min dröm börjar, eller mitt första minne börjar, i ett klassrum. Jag känner nog ingen utom Asrar där, men alla är mina klasskompisar som jag känner jättebra egentligen. Så kommer några nya in, och en av dem är Sirius Black. Han är precis som Asrar säger, en badboy player. Och det är ju så gulligt så. Men jag blir konstigt nog livrädd och jag har något konstigt minne av att jag står i en trappa, vänder sig om mot honom där nere och skriker något psyksjukt. Jag minns flera dialoger, jag försöker hela tiden få honom att komma ihåg kam och sånt men det gör han inte. Och Asrar är den enda utom jag som blir helt galen av det, som vet vem han är liksom.

Ga den här drömmen gör mig galen och den jagar mig. Han var äckligt fin i den drömmen. Det är han inte annars. Vet ni det? För han finns inte, den ni..nyheter!
(som Tony Rickardsson och Robert Gustafsson skulle säga, jag är inte bitter..näää..jag äär inte bitteer!)