hopelosthead

Nu har jag haft en underbar eftermiddag. Natta picked me up vid tre och vi entrade tandemcycklen (efter att precis hela cyckeln krånglat). Och fan vad vi flög! Vi bara rullade fram helt självmat liksom, eller alltså, nej. inte självmant jag menar typ utan att göra nåt själva. Oj, vad trött jag är. Jag menar..äsch jag vet inte ens vad jag menar! Sedan, efter att ha inhandlat nödvändig cola och muffins på tuna, satte vi oss på en filt natta hade i botaniska och slappade i den rekordvarma solen. Livet lekte. Vi sjöng abba-låtar, smulade på våra gradisservetter från affären och fikade. Vi blev sjuuukt mätta.och rätt döda after a while. Natta berättade även om en skräckfilm där någon åt upp en annans hjärna. Hej Ronja, du är inte ensam om att vara hjärnkanibal! (kolla in februaris inlägg om ni inte minns det där med kanibalen). Läääskigt. Jag ska bjuda på ett tråkigt citat. Natta: här sitter vi och njuter av livet. Emma(med munnen i flaskan så det låter odd): och njuter av coca-colan. Det var nog bara kul för oss. Det kändes riktigt bra, nästan rårigt och inte alls höstigt som det borde kännas. Get away höst! Men mor och systra har bakat gi-äppelkaka (ja det går) så jag ska orka klämma ned lite av den-tror jag. :) gottigt. Sen måste jag ladda in lite nostalgisk shirley clamp-musik på mobilen och njuta av att jag inte är lika patetisk som när jag sjöng covers på dem. Eller också ska jag vara precis så där patetisk och sjunga covers, ingen kommer väl skjuta mig eller? Nej, nu ska jag nog gå och slappa i min säng eller nåt för ni anar inte hur sjukt trött jag är i headet. Just det! *det kommer en löpare när vi cycklar hem* Emma: men shit, hur orkar du springa? jag spyr på det alltså! Han: Ja, jag också! Lite senare. Han: jag ger upp...