hopelosthead

Idag har jag varit på lunch med Natta min skyddsängel. Hon är min skyddsängel och jag är hennes skyddsling. Nu läser jag Sophies värld och jag är så kär i filosofi. O my god. Jag kan inte sluta tänka på filosofi. Jaja. Vi flummade och var poetiska, och natta blev lite kär i en snödroppe som vi tog med in på saluhallen. Jaggillar saluhallen. Jaja.

Igårkväll sågvi stardust, som är en bra och vettig film. Den handlar om en kille som är son till två av olika världar, och en stjärna som blir en tjej. Complicated? Yes! Men bra var den! Sen så var vi och sjöng Annies song, och här kommer den texten för den är så fin. med min dåligastavning.
you feel up my sences
like a night in a forest
like the mountains in springtime
like a walk in the rain
like a storm in the desert
like a sleepy blue osian
you feel up my sences
come feel me again.

Come let me love you
let me give my life to you.
let me drown in your laughter
let me die in your arms
let me lay down beside you
let me always be with you
come let me love you
come love me again!

Finfin sak det där. Sen så babblade jag med Ronja och Axel och sånna. Och här kommerl ite citat:
Natta: vi gick ut i värmen och in i kylan..
(vsd-relaterade)
Ronja: i ditt förra liv var du ett kvalster, ett sånt som är inne och pratar i din telefon.(så sa hon inte, men hon kunde ha sagt det..)
Emma: Ni pratar ju bara med varandra, jag får aldrig vara med!
(ej vsd-relaterad)
Ronja: varför skriker dem?
Emma: vetinte, något med Lukas.
Ronja: han åt nog upp smeten till browniesarna.
Emma: den är i ugnen.
Ronja: Men han har hoppat in i ugnen!
Det är vad jag nu finns. ska avsluta detta långa inlägg.
/Emma den tänkande torsdagshatande tallriksmodellen.