hopelosthead

Tänk att ha makt. Tänk att ha makten i orden, tänk att vara journalist. Eller författare. Att kunna gå ut med sanningen, eller rättare sagt. Jag kan redan gå ut med sanningen, det är bara det att jag inte ens känner till den. Man kan inte visa sanningen för någon om man inte vet något om någon sanning. Det kanske är lite därför man skriver om fiktiva personer, för att skapa sin egen sanning. Men så kan man ju göra som Liza Marklund, skriva fiktiva sanningar som mycket väl kan vara äkta. Det skulle det säkert vara, det är det nog. Jag vet ju inte. Det finns väldigt många sånna som kan vara sanna. Det finns en bok, häxa, som handlar om en flicka på sextonhundra-talet. Det trodde jag på, för det stod att det var sant. Men sen finns en bok till, häxa bortom tiden. Den handlar om en tjej nu som fick andliga uppenbarelser av samma flicka. Och frågan är om jag tror på det. Det kan bevisa två saker. Antingen att det finns andlighet eller att det finns svin. Eller kanske båda två. Och så finns det ju lögners makt också och inte bara sanningens. Folk som säger att de vet sanningen. Hur fan ska man då veta vad den jävla sanningen är? Hur kan man veta sådant? Finns det egentligen någon sanning? Finns det något som kallas makt då? Vad finns egentligen? Vad är meningen med att leva när man inte vet om man är sann? hur ska man låta bli att ljuga när man inte vet? Hur ska man kunna veta? Varför känner man en sådan vanmakt för det, varför måste man veta sanningen? Vad kräver människor egentligen, kan inte alla bara hålla käften och vara en folkmassa och vara snälla? Nej, det kan man inte. För om det inte finns någon makthavare som säger vart man ska, då blir man tysta. Då blir det kaos och allt blir crap. Så hur fan ska man ha det då? Har man ett val? Finns det någon sanning?!